Att respektera och uppmuntra mitt barn att prata om sina känslor är ett av de bästa valen jag har gjort som förälder

Innan jag blev förälder trodde jag aldrig att det kunde vara så viktigt att uppmärksamma olika känslor. För mig har det varit tabu att visa mig ledsen och sårbar eller prata om mina känslor (och jag tycker fortfarande att det är jobbigt..). När jag var liten och började gråta för något blev jag alltid tillsagd att "sluta skrika" eller gå in på mitt rum. Jag blev sällan tröstad eller uppmuntrad att prata om varför jag var ledsen eller arg. Innan jag själv blev mamma tyckte jag inte att det var något konstigt med det. För mig var det normalt.
 
Sen fick jag Alma, och jag kommer klart och tydligt ihåg ett tillfälle när Alma var bebis och vi var och hälsade på hos en familj som står mig nära. Alma hade varit glad hela dagen, men när vi var där började hon gnälla till lite. Av ren vana sa jag till henne att sluta vara så fjantig. Pappan i familjen reagerade på detta och bad mig att inte säga så till henne, vilket fick mig att tänka efter. Varför sa jag så egentligen? Och främst, vad skulle det få för konsekvenser om jag fortsatte säga så? Just då var hon bara en liten bebis och hade inte direkt kunnat prata om varför hon gnällde, men jag kände ändå att det var dumt att jag sa så till henne. Det är egentligen ganska respektlöst, oavsett ålder. Efter det tillfället har jag läst bl.a. Petra Krantz Lindgrens blogg, både hon och familjen som reagerade över hur jag uttryckte mig, har fått mig att tänka väldigt mycket på det här hur man bemöter barn.
 
Jag har kommit fram till att många är väldigt respektlösa mot barn, utan att riktigt tänka efter hur det kan påverka dem. Ofta när barn gråter eller skriker; är arga eller ledsna, ignorerar många beteendet och försöker distrahera barnet att bli glad i stället. "Det är väl inget" tänker ni säkert nu, men jag tycker faktiskt att det är respektlöst. Man respekterar inte barnets känslor och samtidigt visar man att man inte bryr sig om hur barnet känner sig. Samtidigt vill man ju inte att ens barn ska må dåligt, och då är det ofta enklare att försöka vifta bort problemet och se barnet bli glad över något annat i stället. Men vad lär sig barnet av det? Jag gissar att hen lär sig att dölja sina känslor och inte prata om det som får hen att må dåligt. 
 
Jag har lärt mig att visa respekt för Alma oavsett om hon är glad, arg eller ledsen. Är hon arg eller ledsen brukar jag be henne prata om det, och hon har lärt sig att förklara hur hon känner sig och varför. Detta gör att det är så mycket enklare för mig att förstå henne. Det är inte alltid man kan göra något åt problemet; det som gör henne arg eller ledsen, men jag tycker ändå att det är viktigt att bekräfta de känslorna. Ibland har hon svårt att förklara hur hon känner sig och varför, eller så glömmer hon bara att hon kan prata med mig och gnäller i stället. Då blir jag mest irriterad. Gnäll är ett skitjobbigt ljud, och det hjälper varken mig eller henne om hon bara gnäller. Så jag försöker alltid få henne att prata om vad som är fel.
 
 
Alma har varit sjuk hela lovet, och har därför fått sova hos mig. Men nu är hon frisk och i morgon ska vi tillbaks till skola och förskola och jag längtar efter att gå tillbaka till de vanliga rutinerna. Så idag bestämde jag att Alma skulle sova i sin säng igen. Det var inga problem, Alma borstade tänderna, tog på sig pyjamasen, bestämde vilka gosedjur som skulle sova var och la sig. Sen läste jag en bok. Efter det brukar jag sätta igång vaggvisor och sitta bredvid sängen tills hon har somnat. Idag bestämde jag mig för att försöka låta henne somna ensam i rummet och förklarade för henne att jag skulle sätta igång vaggvisorna och sedan gå ut för att komma och kolla till henne då och då. Inga protester. Jag gick ut, och efter en stund kom hon efter. "Mamma, jag vill tända nattlampan". Så jag gick tillbaka, tände nattlampan, och gick ut igen. Efter en stund ropade hon på mig och sa att hon ville att jag skulle vara hos henne tills hon somnade. Jag förklarade att jag skulle vara i vardagsrummet och kolla till henne då och då, och att hon hade gosedjuren, nattlampan och vaggvisorna. Hon la sig ner igen och blundade, och jag gick ut igen. Efter en stund till kom hon till mig och sa, med gråt i rösten: "Mamma, jag blir ledsen när du inte sitter hos mig"
 
Självklart gick jag och satte mig hos henne, och hon somnade på bara ett par minuter. Hade hon inte förklarat att det gjorde henne ledsen hade jag antagligen inte agerat på samma sätt. Och just när hon sa detta kände jag att det var så skönt att jag har uppmuntrat henne att prata om hur hon mår och varför. 
 
"Tack för att du förklarade att du var ledsen, gumman. Det gör det så mycket enklare för mig att hjälpa dig när du hjälper mig så."
 

Äntligen är våren här!!!

Och det har jag och Alma firat genom att bygga en snöprinsessa, och leka i snön! :D
 
På bakgården låg ett tjockt lager snö, minst 15 cm tjockt ^^
 
Så vi plockade ihop lite krimskrams och begav oss ut i det ljuvliga vårvädret...
 
 
Vi började med att bygga en snöprinsessa!
 
Vi blev så nöjda! :D
 
Sen gjorde Alma en snöängel...
 
Jag fick med göra en! x) (fotograf: Alma) Önskar att jag hade en overall....
 
Här ligger våra vackra snöänglar, min stora till vänster, och Almas lilla längst bort i hörnet, ser ni? x)
 
Pulkan hade vi också med oss ut, fast vi åkte inte i nån backe, utan jag sprang och drog Alma i den några varv på gården xD
 
Jag har varit hemma med Alma igår och idag för att hon har varit febrig. Men som vanligt med henne så hamnar hon sällan över 38 grader, utan ligger oftast runt 37,5 och blir varken bättre eller sämre. Samtidigt kan det komma upp i 38 (vilket det gjorde i förrgår), och hon är ändå pigg och glad för det mesta. Jag trodde att hon var bättre nu, för hon har varit jättepigg hela dagen, och inte haft högre temperatur än 37,4 idag. Men just innan hon skulle lägga sig sa hon, med gråt i rösten: "Mamma, jag har ont i örat...". Åh, en blandning av lättnad och ledsamhet. Nu vet jag i alla fall varför hon har haft feber, eller ja, jag misstänker öroninflammation. Så hon fick den sista slurken alvedon, två kuddar lutade mot soffkanten (i min bäddsoffa) så hon håller huvudet högt och sen somnade hon på en sekund. Jag får ringa bvc i morgon och kolla upp. 
 
Läste att öroninflammation är ärfligt, funderar på om jag var öronbarn. Jag kommer ihåg att jag hade öroninflammation flera gånger, men vet inte om det var tillräckligt ofta/många gånger (?) för att räknas som öronbarn. Detta är i alla fall första gången Alma har det (om det nu är öroninflammation alltså). Får hoppas att det går över snart, och att hon slipper få det ofta..
 
Ingen skola i morgon heller alltså, ändå kommer jag inte undan skolarbetet. Nu ska jag fixa om min hemtenta efter att min kära vän Jasmine har korrekturläst den. Snaaaaaaart klaaaaaaaaaaaar...... heh

Jag censurerade Astrid Lindgren

Jag kan börja med att säga att jag inte är ett stort fan av Astrid Lindgren. Jag fastnade aldrig för filmerna eller böckerna om hennes karaktärer när jag var liten, åtminstone inte vad jag kan komma ihåg. Visst kände jag till dem, och har nog sett hennes mest kända verk, men jag tyckte inte att det var något särskilt jättebra med dem. 
 
De senaste åren har jag kommit att ogilla berättelserna än mer. Det finns många småsaker som jag inte tycker om, och som har gjort Lindgrens sammanlagda verk ointressanta för mig. Dock tror jag inte att det är något som är skadligt på något sätt, och tycker därför inte att det är fel om hon får ta del av berättelserna på annat håll. På förskolan har de hört flera sånger från berättelserna, och Pippi Långstrump är redan välkänd bland barnen. Och jag ser egentligen inget fel i det. Alma vill ha Pippi-flätor, och jag har till och med köpt ett Pippi-hus till henne. Jag har dessutom visat det tecknade barnprogrammet om Pippi Långstrump. Visst kan detta ses som dubbelmoral, men sanningen är att jag har valt en föräldraroll som innebär att jag lyssnar på vad mitt barn är intresserad av och tycker om, och respekterar hennes val (så länge det är oskadligt för henne och andra). Sen har jag väl även insett att bara för att jag inte tycker om det, behöver inte det betyda att jag ska förbjuda Alma att få ta del av Astrid Lindgrens värld. Det är ju trots allt inte ett dugg skadligt för varken henne eller andra. Men... (och detta "men"-et kommer jag tillbaka till lite senare.)
 
Jag och Alma brukar gå till biblioteket ungefär en gång i månaden. För några dagar sedan när vi pratade om det sa Alma att hon ville låna en bok om Pippi Långstrump. Jag sa okej, utan att tveka. Jag har själv aldrig läst boken, bara sett filmerna. Man måste ju ge det en chans. Vi har tidigare provat att läsa kapitelböcker, vilket har fungerat jättebra vid läggning, så jag föreslog att vi skulle låna en kapitelbok om Pippi att läsa varje kväll. 
 
Igår var vi på biblioteket, och precis som jag hade lovat plockade jag fram kapitelboken om Pippi, samt några andra av Lindgrens böcker (lite kortare berättelser med fler bilder). Ikväll började jag läsa. (... och här kommer "men"-et) Redan på andra sidan i boken nämns ordet "neger" ett flertal gånger. Okej, jag vet, detta är inget nytt. Jag har hört talas om det flera gånger, och jag har själv hört när ordet används i filmerna. Men just som jag kom fram till ordet tvekade jag. Och jag bytte ut och exkluderade ordet från berättelsen. 
 
Jag kunde inte tillåta mig själv att uttala ordet, inte bara framför, utan för min dotter. Ordet neger är ett väldigt starkt och nedsättande ord för afrikaner och mörkhyade. Jag vill inte att ordet "neger" ska finnas i Almas ordförråd. Och hur förklarar jag ordet för en (knappt) treåring? Hur förklarar någon det för ett barn?
 
Jag kan inte tänka mig att någon förälder skulle vilja det (åtminstone inte en med sunda värderingar). Vilket leder mig till nästa fråga. Varför finns ordet kvar? Är kulturarvet så mycket viktigare än de värderingar vi för över till våra barn?
 
Skulle ni läsa berättelsen ordagrant?
Hur skulle ni förklara ordet "neger" för ert/era/ett barn?
Åsikter, synpunkter, reaktioner på mitt val att inte läsa det?

En planerad slump?

I onsdags var jag på SACO-mässan i Malmö. Högskolemässan alltså. Det var väldigt spännande. Jag gick på ett par intressanta seminarier (men missade den mest intressanta.. :/ ), och gick runt bland alla högskolerepresentanter för att ta reda på var jag ska ta vägen efter gymnasiet.
 
Jag åkte dit full av förväntan, och tänkte att nu skulle jag minsann hitta min utbildning. Den rätta! 
 
Allra helst skulle jag inte behöva flytta från Karlskrona. Mina alternativ då var BTH i Karlshamn, dit jag kan pendla, eller högskolan i Kristianstad, som hade en distansutbildning. Men egentligen vill jag inte begränsa mig helt, så jag kollade runt på alla högskolor som hade något liknande som jag sökte. 
 
Till min besvikelse hade ingen, INGEN, högskola i Sverige den utbildningen jag behöver för att bli animatör. Inte ens de som jag hade kollat upp före besöket. 
 
Jag gick till nästan varenda representant och frågade om de hade en animationsutbildning, och fick hela tiden svaret "Nej, men vi har..." följt av något helt annat. Oftast var det något med reklam, bildproduktion, bild- och filmredigering, osv. Och visst, det är väl också kul, men jag vill inte hamna på någon reklambyrå resten av mitt liv. Jag vill ju bli animatör! 
 
De flesta av de här utbildningarna verkade ändå roliga, men samtidigt slogs jag ner av tanken att jag inte skulle få lära mig det jag behöver för att bli animatör. 
 
Men sen råkade jag hamna på utlandsutbildningarna. Hoppsan. Det var ju inte meningen. Jag ville knappt ens flytta från staden, att flytta från landet var ju omöjligt i mitt huvud. Men de jag gick med ville gå dit, så jag hängde med. Stod lite i bakgrunden för att försöka undvika att bli intresserad av något typ ^^ Men så såg jag ordet "Animation" på deras skylt. Frågade lite försiktigt om utbildningen och fick till svar: "Ja, då ska du prata med honom (pekade på en annan man), han är Number One högst uppsatt från Disney Pixar!".
 
SAAAAAAAAAAAAY WHAAAAAAAAAAAAAAAT!!!???!?!?!?!?!?!?
 
Haha! Jag blev helt till mig av förväntan och beundran!
 
Just i den stunden höll han på att prata med några andra, så jag bestämde mig för att komma tillbaka lite senare. 
 
Jag gick på ett seminarie som hette "12.000 utbildningar att välja på" eller nåt sånt. Den var jätteintressant. Han som höll i seminariet pratade då om hur man skulle göra för att välja sin utbildning. 
Det första var inställningen man hade till att studera vidare. Han hade ritat upp ett sorts diagram med 4 pilar åt varsitt håll (upp, ner, höger och vänster). De vågräta pilarna visade om man ville läsa eller inte ville läsa. Han antog att alla som var där ville läsa vidare, och placerade oss på vänster sida. De lodräta pilarna handlade om vad man ville bli. "Vet vad" och "Vet inte vad". Där antog han att man inte visste helt säkert, för det är ganska vanligt när man går på gymnasiet ^^ Han menade dock att om man vill läsa vidare och inte vet till vad, så är man ändå positivt osäker. Fast jag vet ju vad jag vill bli, så egentligen är jag positivt säker x) haha. Problemet var bara att hitta rätt utbildning ^^
Man måste vara optimistisk, nyfiken, öppen och flexibel. När man letar efter utbildningen alltså. 
Han pratade även om det här med slumpen. Många säger nämligen att det var en slump att de blev det de blev. Men han menade då att ofta var det kanske inte helt och hållet en slump, utan en planerad slump. Detta betyder att man ändå har gjort något för att hamna där. Till exempel gå på SACO-mässan, letat efter en utbildning (ibland utan att veta vad man vill bli) och plötsligt hitta det. Fattar ni?
Han tog upp ett exempel som jag tyckte var lite roligt. 
En frågade en man varför han blev t.ex. lärare, så svarade han: "Jaadu, jag gled väl in på ett bananskal.", menat att det var en slump. 
Så ville han att vi skulle ta det där "bananskalet", lägga det på golvet, snubbla på det och sedan styra över vart vi hamnar. Då blir det en planerad slump! :P
 
Detta var i princip det som hände mig.
 
Men innan jag gick tillbaka till disney-snubben gick jag ut för att träffa Jennifer och äta lunch med henne :) Man får ju passa på när man är i närheten! Mamma kunde jag tyvärr inte träffa, för hon hade kort lunchrast. 
Det fanns inga bra ställen att äta på i närheten av mässan, så vi gick till Coop Forum (som låg precis på andra sidan gatan) och köpte plockmat ^^ Men det var jättetrevligt!
 
Jennifer tuggar x)
 
Efter lunchen gick jag tillbaka till disney-snubben och bad honom berätta om deras utbildning. Han berättade följande:
 
Skolan ligger i Kanada, strax utanför Toronto. 
Det är en 4-årig utbildning.
1:a året jobbar man bara med 2D-animation och lär sig teckningsgrunderna. (I Sverige finns det inte en enda utbildning som har 2D-animation...)
2:a året börjar man med 3D-animation, så man lär sig båda. 
Varje år kommer de högst uppsatta från varje animationsföretag i USA; Disney, Disney Pixar, Dreamworks, Blue Sky, osv. och väljer ut elever från skolan som får komma och jobba för dem. (!!!)
När man är klar med utbildningen får man ett Green Card, så man kan stanna och jobba i USA.
 
Jag blev helt till mig. Detta är precis vad jag har drömt om sedan jag var 16 år! Och plötsligt finns chansen där!
Jag tog mannen (som jag aldrig fick reda på vad han hette) i handen, tackade och sa "I'm very honored to talk to you" och gick vidare med både osäkerhet och glädje inom mig.
 
Jag känner mig besviken att jag inte hittade något i Sverige, och osäker på om jag faktiskt kan flytta till Kanada. 
 
När jag var gravid, och fick reda på att jag hade kommit in på denna gymnasielinjen var jag jätteglad. Men när jag berättade det för mamma svarade hon bara att "Det spelar väl ingen roll, du har ju redan kastat bort ditt liv". (Hon var jättearg när jag var gravid, och påstod flera gånger att jag kastade bort mitt liv osv. Men nu tycker hon nog inte det längre ^^ och jag har förlåtit henne för längesen.) Det verkar som att de flesta tycker att man förstör sitt liv om man skaffar barn tidigt. Det är många som har slagit vad och påstått att jag inte ens kommer att gå ut gymnasiet. 
Och nu när jag började fundera på Kanada fick jag nästan bara negativa reaktioner. Jag måste tänka realistiskt och praktiskt. Hmmm ok. Skolan och utbildningen finns, de är riktiga. Jag träffade en animatör, och jag har sett hur många animerade filmer som helst, och känner till flera animationsföretag och -studios. Så min dröm är inte orealistisk. 
Ok, jag har barn. Jaha nähe, då kan jag ju aldrig göra någonting. Jag får helt enkelt stanna här i Karlskrona och göra något annat tråkigt med mitt liv. Eller?
 
Ska jag verkligen behöva begränsa mig för att jag har barn? Ska jag bara kasta mina drömmar i sjön för att de inte är de mest praktiska? Är det verkligen omöjligt att flytta utomlands med ett barn? Är min dröm egentligen orealistisk??
 
Jag vet inte riktigt, men jag tror faktiskt inte det. Jag vet flera som bor utomlands med sina barn. Som har flyttat från Sverige alltså. Och tvärtom. 
På Almas förra förskola fanns det en flicka som kom från Kanada, som bodde här i ett halvår eftersom att hennes pappa skulle jobba här. Hur påverkade det henne? Inte mycket skulle jag tro.. Förmodligen lärde hon sig lite svenska, men hon verkade inte på dåligt direkt.. Sen är det klart att det är skillnad på ett halvår och 4 år. Men ändå.
 
Jag ser faktiskt mest fördelar för Alma. Särskilt om jag skulle komma in nu till hösten (vilket jag inte tror, men jag kommer inte sluta söka in :P) eftersom att hon fortfaranade är liten. Hon skulle ha god tid på sig att lära sig engelska innan hon börjar skolan, t.ex. 
 
Och sen har jag inte tänkt bo kvar där för evigt heller. 
 
Visst hade det varit underbart om jag kom in på den skolan, fick den utbildningen jag behöver, fick jobba på Disney eller Dreamworks (eller någon annan animationsstudio) i några år, och sedan komma tillbaka till Sverige och kunna starta eget, med den erfarenheten!!?
 
Och tänk hur bra jag och Alma skulle ha det om jag var animatör. En känd animatör!?
 
Åh, jag liksom svävar på moln bara jag tänker på det.
 
 
Nej, jag tänker inte ge upp min dröm för att jag har barn!

Jag drunknar...

Heej..
 
Jag är så seg och trött nu. Och stressad. Det är bara 4 veckor kvar tills det är lov, och jag har väldigt mycket att göra klart i skolan tills dess. Och som om det inte vore nog är det väldigt mycket som ska fixas i övrigt också.
 
Jag är en sån person som gör listor, så här kommer en lista på ALLLLLLLT som ska göras innan juuul.....
 

PLUGG

  • Copycat - ett projekt i Grafisk Kommunikation, vi ska göra en bild inspirerad av en illustratör. Jag har valt att göra en filmaffisch med Sven Nordqvists stil. Deadline: 17:de december.
  • Reach out - ett projekt i Medieproduktion, det är lite hemligt för er än så länge, men så småningom kommer ni få reda på vad jag håller på med. Har en deluppgift som skulle varit klar i fredags, men jag kom bara lite mer än halvvägs. Dessutom har vi (grupparbete) minst ett, och helst två delmoment som ska vara klara innan jul.
  • Svenska C, recension (?) - Skulle ha skrivit max 2 sidor med kommentarer om barnböcker till i torsdags, men det har jag inte ens påbörjat. Bara tittat på debattvideon som vi skulle kommentera.
  • Historieprov - jag missade provet som vi hade i tisdags eftersom att Alma blev sjuk kvällen innan (jag vet, det låter osannolikt, men det är sant, och jag var så lättad, kunde ingenting om historia x( ) Jag vet inte när det blir omprov, men det får jag väl veta i morgon.
  • Samhällskunskapsprov - ska jag egentligen ha i morgon, men jag får nog skjuta lite på det, för jag har inte hunnit plugga nästan alls, och har så mycket annat att göra. (jag läser SH själv, så det påverkar ingen annan och jag hamnar inte efter :P)
  • Spanska - jag har två uppgifter som ska vara klara på onsdag. En grammatik och en läsförståelse.
  • Svenska B - grupparbete redovisning, vi har temat "Nazism och rasism i dagens Sverige", där vi har sammansatt olika ämnen som t.ex. barnböcker, litteratur om andra världskriget (Anne Franks dagbok), film (American history X), politik (SD, bl.a. senaste händelserna) och musik (antirasistisk vs. nationalistisk). Redovisning på måndag den 3:e december.
  • Projektarbete - innan jul vill jag vara klar med alla karaktärer (just nu har jag färgerna kvar) och ha börjat provanimera...
  • Rörlig bild - usch, jag vill inte ens tänka på vad jag har kvar att göra här. Av någon anledning har jag hamnat lååångt efter, och kursen slutar denna terminen x(
ÖVRIGT
  • Julbak - jag har bestämt mig för att ha någon speciell form av julmys varje advent. Bl.a. ska vi baka pepparkakor, lussekatter och knäck. Funderar även på att ha någon form av pyssel någon dag, men jag vet inte vad. Kom gärna med förslag :)
  • SACO-mässan - den 5:e december åker jag till Malmö över dagen för att gå på högskolemässan. Det ska bli väldigt intressant, men samtidigt ett litet stressmoment eftersom att jag inte har hittat någon som kan passa Alma då (hon kan vara på förskolan större delen av tiden, men jag kommer inte hem förrän efter 7 på kvällen, förskolan stänger kl 6, och eftersom att vi åker typ 6:30 (eller nåt??) vill jag inte att hon hämtas för sent heller..)
  • Rättegång - den 7:de december är det uppföljande muntlig förberedelse om Almas pappas umgänge och vårdnad. Jag har mina gissningar till hur det kommer gå, men som jag har skrivit tidigare kan man aldrig veta säkert. Jag oroar mig för mycket, men hoppas såklart att det kommer gå bra, för Almas skull.. Jag kommer inte att skriva mycket om detta eftersom att det är väldigt personligt både för mig och Alma, och även utav respekt för hennes pappa.
  • Julpynt - vi började julpynta i helgen, och det mesta är faktiskt redan uppe, men vi har kvar Almas rum. Jag tror att vi får ta det på lördag :P
  • Julklappar - ska köpas till våra nära och kära :)
  • Bättre föräldraskap - varje torsdag är jag på föräldragruppen. Dock funderar jag nu på att hoppa av. Det är bara 4 gånger kvar tror jag, men jag känner att jag borde lägga den tiden på att plugga i stället.
  • Alma!! <3 - just eftersom att jag har så mycket plugg, och även mycket annat i huvudet vill jag ägna all tid jag får över till att ha mysiga och trevliga stunder med Alma (vilket inte alltid är det lättaste i och med att Alma har en liten period just nu när hon tycker om att säga emot och bli arg väldigt ofta ^^). Det kommer nog även bli som så att jag, precis som en gång förut, får utöka Almas vistelse på förskolan för att kunna sitta i skolan och plugga så mycket som möjligt.
  • Almas stödfamilj - i morgon ska vi träffa Almas stödfamilj för andra gången, och efter det ska vi börja "skola in" henne så att hon kan börja vara hos dem oftare och regelbundet :)
  • Tvätt - haha, usch. Ja, och alla andra vardagssysslor såklart, men just den rena tvätten har legat väldigt länge nu utan att jag har hunnit vika kläderna -.-
  • Tradera - jag har 4 kartonger och 2 stora påsar fyllda med barnkläder som ska säljas, och just nu hade det inte varit helt fel att få in lite extra pengar...
  • Pärlplattan - jag har påbörjat en pärlplatta som ska bli en tavla, en bild på mig och Alma, som jag vill hänga upp på väggen i vardagsrummet så snart som möjligt...
Det är säkert mer, men nu har jag fått huvudvärk bara genom att tänka på allt. x(
 
Här får ni se lite bilder i stället :)
 
Pärlplattan, så långt jag har kommit. Det är en bild som jag tog i somras på mig och Alma, och som jag sedan gjorde svartvit. Tror att det blir jättefint på väggen i mitt vardagsrum :)
 
Fiffiga Alma äter äpple med spade, för att slippa bli kladdig om händerna x)
 

En kåt grannkatt jagade upp min Melissa i trädet, så jag fick klättra upp och hämta henne. Kändes inte såå jobbigt att klättra upp på det 1,5 meter höga staketet, trots att jag är höjdrädd, förrän jag såg att det var ca 3-4 meter ner till andra sidan :S men jag klarade det i alla fall med lite hjälp av min vän Daniel. Jag lyckades rädda min älskade katt! <3
 
Dagen efter kom min andra katt in med värsta såret i pannan. Då har antagligen den kåte fan varit på henne med. Den jäveln! (Seriöst, är det verkligen ok att släppa ut sin kåtkatt att våldföra sig på andras små stackars kisar??)
 
Julgran, julgardiner, julstjärna, julbock och julklapp. Jag vet att en del kommer bli upprörda över att jag "redan!" har börjat julpynta, jag har bara en sak att säga till dem: Mind your own fucking business! Jag drack julmust i november och jag har ätit vörtbröd i flera veckor. Jag har även köpt ett antal paket pepparkakor och några omgångar lussekatter. Fan vad folk stör sig, men jag säger det igen: mind your own fucking business!
Jag bestämde mig för att julhandla och -pynta nu i helgen eftersom att jag vill ha det färdigt till första advent, och jag haringen möjlighet att pynta i veckan (alltså mån-fre). Dessutom tycker jag att det är supermysigt! :D
 
Och här är början, och så långt jag har kommit än så länge, på min copycat-bild. Jag ska göra en filmaffisch till den påhittade filmen "Mamma Mu och Kråkan går vilse" där Mamma Mu och Kråkan går vilse i skogen och hittar en massa sagofigurer. (Man fick välja mellan space opera, thriller och fantasy adventure. Det sistnämnda kändes bäst anpassat för en barnfilm, och även till stilen. Min första idé var "Mamma Mu och Kråkan åker till månen", men då hade det inte blivit så mycket Sven Nordqvist-stil, eftersom att han är mest känd för sina "natur-illustrationer", det finns ju inte så mycket natur på månen liksom... xD)
Det tog mig minst 4 timmar att rita allt detta, och jag har inte ens kommit halvvägs -.-
 
Jag hade velat visa er fler bilder på mitt julpynt, men kameran ligger på andra sidan rummet och jag orkar inte resa mig, så ni får se det någon annan dag :)
 
Nu vet ni i alla fall vad som händer hos mig den närmaste tiden, och förhoppningsvis får ni även lite bättre förståelse för varför jag inte hinner blogga så mycket längre :/
 
(Ps. Emma, jag har läst ditt mail, har bara inte hunnit svara, sry :P ska göra det så snart jag har tid och ork..)
 
Men nu vill jag sova. Natti!

Varför är alla så jävla deppiga???

Suck! Sitter just nu och irriterar mig på alla som bara klagar och gnäller (dubbelmoral, jag vet, men låt mig klaga klart xD). Går in på facebook och jag ser i princip bara gnäll. Man klagar på att livet suger, vännerna är inte bra, främlingarna är dumma, allt är jobbigt och buuhuhuhuuu!
 
Neej, jag pallar inte. Jag vill inte dras ner, så nu drar jag ner på facebook. Shit, vad tragiskt det låter, som om det handlade om något allvarligt beroendeframkallande (fast det kan man ifs nästan säga att det är... :/ ) som typ cig eller alkohol, men ja. Jag skiter i det.
 
Det är faktiskt mer givande att blogga; skriva och läsa andras bloggar.
Så nu tänkte jag, i samband med att jag drar ner på facebook, öka mitt bloggande. Jag har ju faktiskt ganska mycket intressant att skriva om, och TÄNK så mycket tid jag kommer spara på att låta bli att gå in på facebook var femte minut! ;D höhö
 
Men först ska jag plocka undan lite på skrivbordet så att jag kan plugga. Har inte varit i skolan på hela veckan pga att Alma fortfarande är sjuk, så jag ligger låångt bak när det gäller plugg, och dessutom ska jag göra högskoleprovet om en vecka *omgjagärsånervööös!!*. Fler som ska göra eller har gjort högskoleprovet? Hur känner ni inför det? Eller, vad tyckte ni om det? Ni som har gjort det, har ni några tips till oss newbies?
 
Nu ska jag alltså sitta uppe så länge jag orkar, och plugga!

Kan även tillägga att jag skrev ett blogginlägg igår eller förrgår, men när jag tryckte "publicera" försvann allt, så jag pallade inte. Det var en bra låt, så jag lägger nog upp den igen. Men inte nu. Nu ska jag hälla i mig en energidrink så jag orkar plugga!


Natti natti, mina underbara läsare :D

Idag har jag...

...segat som fan!
 
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med Almas "feber". Hon kommer liksom inte upp till 38, men har hela tiden legat mellan 37,3 och 37,8 grader (hennes normaltemp är 36,3 så det är inte så konstigt att hon mår dåligt trots att hon "bara" har 37,0..). Jag känner att är hon pigg och ligger under 37,5 är det ok att hon går till dagis, men idag låg hon över 37,5 men även när temperaturen hade gått ner till 36,8 sa hon att hon mådde dåligt (vilket märktes!) och hon var även varm :S Dessutom är hon ju förkyld, snorig och hostig, så det kanske är därför hon mår dåligt..
Hur brukar ni göra när det är såhär? Med förskola och så menar jag..
Alma får flytande alvedon när hon ligger över 37,5, hostmedicin när hon har extrem hosta (t.ex. när det gör att hon kräks eller inte kan sova). Jag har blivit lite skeptisk till hostmedicin faktiskt, så för det mesta får hon te med honung i stället. Och det hjälper!
 
Vi blir i alla fall hemma i morgon med. Har bara en lektion kl 8, så det känns onödigt att lämna henne bara då. Däremot har jag ett möte med min grupparbetesgrupp (haha, roligt ord!) kl 11 med, men då får Alma följa med helt enkelt.
 
Idag bäddade jag ner min soffa. Hade tänkt att jag skulle göra det lite ofta, så den inte bara står framme som obäddad soffsäng, men fyy fan! Blev helt slut bara av att rulla ihop madrassjäveln, så nej, nu har jag bestämt att soffan får vara säng hela tiden förutom när jag ska få besök helt enkelt. Palla bädda undan den varje dag x.X
 
Så nu har jag bäddat ut min soffa igen och myst ner mig längst ner i hörnan och tänkte kolla på Torka aldrig tårar utan handskar. Har ju inte ens sett första delen, så det ska jag göra nu. Får se om jag orkar se andra delen också ikväll.
 
Har ni sett (eller läst) Torka aldrig tårar utan handskar? Vad tycker ni? :)

Lite tankar såhär innan läggdags

Har precis gjort min spanska-läxa. Bravo mig! Men shit vad trött jag var när jag hade nattat Alma. Hon sover inte alltid på förskolan, och idag somnade hon i stället i soffan när hon tittade på "Landet för längesedan". Nämnde för någon att hon älskar dinosaurier, "Jahaa, hon är i DEN perioden" svarade hen. Kommer inte ihåg vem det var, men förstod inte riktigt.. Finns det "dinosaurie-perioder" mitt bland alla "trots-perioder"? I alla fall så vet jag inte hur länge hon sov, jag stod ju och diskade, och när jag upptäckte att hon sov lade jag henne i sängen så hon fick vila tills maten var klar. Fast det tog inte så lång tid, jag värmde bara frysmat. Hade så mycket annat att göra, så hade inte tid att laga mat idag. Hela köket fullt med disk, hela sovrummet fullt med kläder, hela vardagsrummet fullt med leksaker och toaletten fylld med bajs. Ok, det där sistnämnda var kanske en överdrift, men kattlådan behövs bytas iaf...

Jag har hållt på hela veckan att planera min omorganisering. Jag har bestämt mig för att personifiera mitt hem. Det enda som säger "Tiara bor här" är typ oredan och bilden på Alma som jag har målat och hängt upp i vardagsrummet. Men jag har varit livrädd för att förstöra tapeterna, så jag har knappt vågat röra dem. Dock har jag haft ett antal planscher uppe, men så visade det sig att häftmassan tar sönder tapeterna. Men jag är envis och tänkte att kaaaaaanske om jag är försiktig så går dem inte sönder, så därför fortsatte jag med de jävla planscherna, så nu är det såna avrivna tapeter lite här och var. Blandat med klo-vässade tapeter, Almas fantastiska konstverk (bläckpenna på tapet när mamma försöker ha sovmorgon...) , och rödvinsstänk i hela vardagsrummet. Så nu har jag gett upp, och bryr mig inte det minsta om tapeterna längre. Kommer ju ändå bli tvungen att tapetsera om innan jag flyttar, så jag kan lika gärna dekorera mitt hem i min stil LIXOM! xD
 
Hmm.. vad tänker jag mer på. Just det, jag började prata om läxor. (Såhär går det alltid när jag pratar, jag börjar berätta A, men sen slutar jag på Ö, dock utan att ha berättat klart det jag skulle berätta från början :S)
 
Jag oooooooorkar inte!!! xD Vi är inne på tredje skolveckan nu, men det känns som att det har gått tre månader. Samtidigt som vi har gjort sååå mycket, så känns det som att vi inte har gjort nånting. Vi har påbörjat mycket, och lärt oss mycket, men vi har liksom så mycket mer att göra. Men nu har jag gjort spanska-läxan i alla fall. Men jag har även en till läxa till i morgon, och en till på måndag, ghaöhaioerfia!!
Det är mycket. Ska lyssna på ett radioprogram som är nästan en timme långt, och sedan recensera det! Till i morgon (eller lördag morgon..), och sedan ska jag göra en bild som med linjer, former och färger skapar en KIM (Känsla, Idé, Meddelande) som handlar om en mor - dotter eller mor - son -relation. Och man får INTE HA FIGURER! Det ska alltså vara en abstrakt bild, men folk måste fatta vad det är......... -.-
 
svårt
 
Dessutom missade jag den senaste lektionen när de gick igenom färg pga rättegången, och det är jag lite besviken över. Jag är ju verkligen intresserad av färg! x(
 
Hmmmmm... vad tänker jag mer på?
Jo! Jag kommer ha det så kul i helgen :D Ska träffa så många vänner och det ska bli så skoj! Wiiiie :D

I övrigt är jag riktigt glad idag. RIKTIGT GLAD!
 
fast det vet ni ju redan
 

Spansk-läxa
 
Buenas noches!

I make it happen!

Vet ni, det finns folk som sitter hemma och klagar på att de inte har något att göra, eller någon att vara med, att ingen nånsin hör av sig och till slut sitter de där och tycker synd om sig själv för "ingen bryr sig om mig".
 
Nähe, men hur kan det komma sig? Är det kanske så att man sitter där och förväntar sig att andra ska läsa ens tankar, känna av att man känner sig ensam och vill ha deras sällskap? Knappast!
 
Jag känner flera som gör såhär, och jag har gjort det själv. För inte så längesedan satt jag hemma varenda helg, gick bara ut om jag hade ett ärende, skulle handla eller om någon hade bjudit hem mig - vilket inte hände ofta. Och vet ni varför? För att jag inte tog steget själv.
 
Det är lätt att fastna i det där och förvänta sig att andra ska höra av sig. Och just då är det ännu lättare att glömma bort hur många vänner man faktiskt har. Och just då är det vääldigt svårt att ta upp telefonen och ringa till någon av dem.
 
Jag lyckades bryta min vana, men det var inte lätt. När jag lämnade mitt ex hade jag väldigt få vänner, eller åtminstone kändes det så, för jag hade inte kontakt med någon. Faktum är att jag inte har någon större kontakt med någon av mina vänner, förutom dem som går i min klass och på min skola av ganska självklara skäl ^^ Men jag har lärt mig att det spelar ingen roll. Man måste inte höras av varje dag eller varje vecka eller ens varje månad, för när det väl gäller så finns de där vännerna där, och det enda jag behöver göra för att nå dem är att ringa eller sms:a, (eller ibland måste jag sms:a, ringa och skriva på facebook ett antal gånger innan de svarar (Angelica xD) ), så finns de där, oavsett om det handlar om ett problem eller bara viljan att träffas.
 
Nu har jag bestämt mig att inte ha en enda tråkdag om jag inte vill det själv (ibland vill man faktiskt bara vara för sig själv, och då är det viktigt att vara det med). Det har ju bara varit två helger sedan skolan började (det är de helgerna som räknas mest!!), men jag har sett till att ha kul varje dag, oavsett vad vi gör.
 
Förra helgen träffade jag ju prinsen, och fick en cykel och bjöd Teddy på middag. Det var en jättetrevlig helg.
 
Denna helgen har också varit bra. Mer om det i nästa inlägg.
 
Hörni, om ni har några såna tråkiga vanor - bryt dem! Det är himla tråkigt att vara den där vännen som förväntas höra av sig, så har man en vän som känner sig ensam och plötsligt är besviken på en för att man inte har hört av sig, trots att den inte heller har hört av sig.

Blandade känslor om framtiden...

Hej!

Ja, ni märker ju hur segt det är här på bloggen min. Jag har haft fullt upp med skolan - och det har inte ens gått en hel vecka än!! Mitt huvud är fullt med idéer, drömmar, framtidsplaner och vardagsmåsten. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av alla tankar. Igår var jag så glad och upprymd. Allt kändes så positivt och kul. Jag somnade med ett leende på läpparna.

Trots det sov jag väldigt oroligt inatt, och det slutade med att jag försov mig och missade första lektionen helt - och det har inte ens gått en hel vecka än!! x(

Det har ändå varit en helt ok dag. Jag har bra vänner i skolan och jag gillar alla ämnen och lärare och allt allt allt känns bra i skolan. Vi kommer att göra så mycket kul, och jag kommer att lära mig så mycket, och jag kommer att få så bra betyg. Jag bara vet det!

Men så idag kom framtidsångesten. Från ingenstans började jag tänka på hur mitt liv kommer att se ut om ett år.
 
Jag har hittat högskolan som jag vill gå på. Den verkar vara helt perfekt, som gjord för mig och min dröm att bli animatör.
Men den ligger så långt bort härifrån. Jag kommer vara helt ensam med Alma. Det kommer bara vara vi två. Hela tiden. Det skrämmer mig lite. Inte för att jag behöver avlastning särskilt ofta nu, men skulle något hända, eller någon behövas så finns det verkligen precis ingen enda människa som vi känner i närheten.
Samtidigt tar jag ifrån Alma allt som hon känner till och har funnit trygghet i. Våra vänner, familjen, hennes förskola där hon har en av sina bästisar. Ångest!
 
Tänk om allt går åt helvete :S
 
Just nu går jag i tankebanor som kanske är helt absurda.. jag vet inte.. Kanske är det bättre om jag väntar tills hon är äldre, tills hon ska börja skolan? Eller så blir det värre då..
 
Gaaaah! Jag blir galen. :S

I ögonblick som dessa önskar jag att Någon kunde komma och visa mig vägen. "Såhär ska du göra, det här blir bäst!"
 
Men det går inte. Visst kan jag be folk om råd, men i slutändan måste jag själv ta ett beslut och göra det bästa jag kan utav det.
Bara det att det är så läskigt... ^^

Queen Tiara

VÄLKOMMEN TILL MIN BLOGG där jag skriver om allt möjligt från min vardag till viktigare åsikter och intressanta tankar om mitt liv som förälder och feminist.

RSS 2.0