Svaren från frågestunden
Hanna:
Ja det har jag. De (ni?) är ju mina pysslingar! :D (Mammas sysslings barn = pysslingar)
Michis:
Vad är dina drömmar med livet? Ditt liv, och ditt barns liv..
(Förhoppningsvis) alla föräldrars dröm är väl att ens barn ska vara lyckliga och välmående. Jag vill att min dotter ska må bra. Att hon ska växa upp med en sund livsstil. Att hon ska bli en stark tjej, som följer sin dröm, oavsett vad den är. Som är sig själv och som inte låter andra påverka henne. Jag vill att hon, när hon blir stor, kan se tillbaka på sin barndom med glädje.
Min dröm, som mamma, är att jag själv kan vara stark, uppfylla mina drömmar, och på så vis erbjuda min dotter ett liv utan ekonomiska begränsningar eller svårigheter. Jag vill vara framgångsrik.
Är du lycklig?
"Lycklig" är ett komplicerat ord. Jag har varit lycklig, men jag är det inte nu, pga många omständigheter, men det finns stunder i vardagen som gör mig lycklig, t.ex. när Alma kommer fram och kramar mig, "helt utan anledning", när hon ler, och när hon pratar. Det är helt underbart att höra henne prata!
Men nej, jag är inte lycklig, men jag hoppas att jag kan bli det igen.
Vad är dina starkaste sidor?
Jag ger inte upp. Jag kämpar alltid för något jag vill, eller för något som är "det bästa att göra", oavsett hur svårt det är. Det kommer alltid motgångar och ibland slås jag ner av dem, men bara för stunden. Jag tar mig alltid upp igen. "Det som inte dödar en, gör en starkare."
Vad är du stolt över? Ett äg-moment i ditt liv..
Jag är stolt över min dotter. Varenda jävla dag.
Jag är stolt över mig själv som mamma.
Jag är stolt över att jag inte ger upp, även fast jag många gånger har tänkt tanken. Jag vet att jag kommer att komma någonstans till slut, och då kommer jag vara ännu stoltare över mig själv.
Ett äg-moment i mitt liv... När min dotter föddes. Förutom den där halvt chockade känslan av "Wow, det där är mitt barn", kände jag också "Yess! Jag klarade det!" haha.
Hannah:
Är du och Almas pappa vänner?
Jag vet inte riktigt.. Det är komplicerat. Vi försöker så gott det går att komma överens, för Almas skull. Ibland är vi jättebra vänner, och ibland är vi värsta fienderna. Så är det just nu, men jag vet att det bara kan sluta på ett sätt: antingen funkar det, eller så funkar det inte... Allt eller inget liksom, men just nu är det lite mittemellan kan man säga ^^
Har alma förändrat ditt liv?
Att få barn är något som förändrar alla, hoppas jag. Man växer lite och man ser livet på ett helt annat sätt. Innan jag fick Alma var jag lite utav en fjortis, och nu känner jag mig plötsligt som en 30-åring. I skolan kommer jag bättre överens med lärarna, än med eleverna - vi har helt enkelt mer gemensamt. Man mognar lite och, ja, man förändras helt enkelt. Man har inget val, men det är inget jag ångrar, och inget som jag tycker är dåligt. Men ibland kan jag inte låta bli att undra hur mitt liv hade sett ut om Alma inte fanns. (Jag tror inte det hade varit så bra, om jag ska vara ärlig :P)
♥ Dag 8 – Ett ögonblick
♥ Dag 6 – Min dag
Idag är jag på riktigt dåligt humör. Allt känns skit. Vill bara börja om på nytt, men det är så svårt när man är helt ensam. Jag tänker inte berätta om idag. Jag har tänkt skriva denna rubriken lääänge nu och jag hade en speciell dag att berätta om, men sen var jag trött eller nåt så jag orkade inte skriva den dagen. Men det är i alla fall den dagen jag tänker berätta om.
Det var nog för en vecka sedan.
Jag och Alma vaknade på morgonen. Vi skulle träffa mamma. Det var i fredags förra veckan för det var dagen innan hon skulle flytta. Hon flyttade ju till Malmö förra helgen.
Alma visar sin pyjamas-tröja, som Jennifer (min syster) hade när hon var liten.
Sen gick vi ut en runda. Alma hade sin häst i koppel.
Sen gick vi nog en liten runda på stan innan vi satte oss på ett fik. Det var mycket trevligt. Jag älskar att umgås med mamma. Det händer inte så ofta längre. Och än mindre nu :(
Tog inga bilder när vi var på fiket. Men vi upptäckte att Alma inte är en fika-tjej, utan mer en ...apa x) Hon skulle klättra överallt och absolut inte sitta still :P
Sen gick vi hemåt och mamma ville bara låna en tröja, sen skulle hon också hem till sig. Hon behövde packa och så.
Alma och jag hade tråkigt en stund, men sen hittade vi på nåt kul!
Vi gjorde en målning med fingerfärg!
Det tyckte vi båda var kul, och oj vad kladdigt det blev. Alma fick bada!
Hittar ingen bild som passar att lägga ut på bloggen, men vattnet var BLÅTT xD
Alma tittade på Pingu medan jag borstade hennes hår.
(Y) Sådärja! En enda skruvlock x)
Och här är vår målning!
Väldigt stor! Ni kan ju jämföra med Almas blå handavtryck om ni vill veta hur stor den är :P
Den hänger tillfälligt i köket, men sen när jag har fixat om i lägenheten ska den hänga vid Almas lekhörna i vardagsrummet.
Efter bad och lite Pingu var det läggdags för Alma.
Men jag blev sugen på att pyssla lite till. Så jag klippte till 3 bilder så att det skulle passa till min nya klocka. Och efter det klistrade jag in lite bilder i Almas "Mina första år"-bok.
Bilder på mig tillsammans med de 3 personerna som jag älskar mest!
1. Jag och Alma.
2. Jag och mamma.
3. Jag och Jennifer.
Fina va? =)
♥ Dag 5 – Vad är kärlek
Det finns så många olika sorters kärlek. Det kan vara kärlek till sin pojk/flickvän, kärlek till en vän, kärlek till en sak (Hur många här älskar inte sin mobil t.ex.? ;P), men för mig är den största kärleken den man har gentemot sitt barn. Ingen som inte har barn kan förstå vilken känsla det är, och den går helt enkelt inte att beskriva!
Jag skrev "typ" en dikt till Alma för ett tag sedan:
"(...)
Mitt hjärta slår dubbla slag när du ropar på mig
Mitt hjärta slår dubbla slag när du ler mot mig
Mitt hjärta slår dubbla slag när du pussar mig
Mitt hjärta slår dubbla slag när dina ögon säger
'Mamma, jag älskar dig!' "
Alma ÄR kärlek. Det finns ingenting jag inte skulle göra för henne. Allt jag gör är för hennes skull, för att jag bryr mig om henne, för att jag älskar henne.
♥ Dag 4 – Det här åt jag idag
Om "idag" menas med den timmen och de 14 minuterna som har gått än så länge, så har jag inte ätit någonting.
Men så tråkig ska jag inte vara. :P
Till frukost åt jag en jättegod yoggi (nej, jag säger inte "yoghurt") med kokos, banan och ananas (SUPERGOD!) och lite müsli till. Sen drack jag en kaffe på väg till skolan (i min coola muggtermos, eller heter det termosmugg?).
Till lunch var det kycklinggryta med ris och wokade grönsaker. Vatten till det.
Sen fikade jag med mamma. Då åt jag en vinbärsmuffin och drack ett glas färskpressad apelsinjuice.
På väg hem från stan fick jag smaka en tugga av Almas banan.
Orkade inte köpa någon middag på väg hem, och sen blev allt bara skit när jag kom hem. Men sen föreslog mamma att hon och Per (hennes kille) skulle komma med pizza och kolla på film, and so they did! Så nu mår jag bra igen. Tack mamma! =) Vi kollade på Limitless.
Städat blev det också xD mycket effektivt sätt att få mig att städa. Ring och säg "jag är hos dig om en halvtimme". Funkar alltid! Haha. Nu fattas bara dammsugning, disk och lite rensning. Det ska jag göra i morgon. Men nu har inlägget spårat ur.
Jag ska nog äta något x) hehe
♥ Dag 3 – Mina föräldrar
Hur det började..
Mina föräldrar heter Maria och Jaime. När de träffades var mamma 15 år och pappa var 20. Jag vet inte så mycket om hur det gick till när de träffades eller hur deras förhållande var innan jag föddes. Det jag däremot vet är att min mamma blev gravid när hon var väldigt ung. Hon var 16 år när jag föddes och 2 år senare fick jag en lillasyster, Jennifer. När Jennifer var runt 6 månader flyttade vi till El Salvador, min pappas hemland. Vi bodde där nästan ett år, sedan flyttade jag, mamma och jennifer hem till Sverige igen. Deras förhållande tog slut och pappa stannade kvar i El Salvador. Han kom och hälsade på en gång när vi var små, ungefär ett år efter att vi hade åkt därifrån tror jag. Men efter det träffade vi inte honom på väääldigt länge. Vi har alltså vuxit upp med mamma.
Mamma
Min mamma heter alltså Maria Norlin och är 36 år. Hon jobbade nyligen som förskollärare (blev det rätt nu? Äh, vi säger dagisfröken! :D). Nu har hon slutat på dagiset och ska fortsätta plugga i stället. Hon och hennes kille, Per, som jobbar och bor i Malmö, ska nu flytta ihop. Vilket alltså betyder att mamma hänger med till Malmö. Jag kommer sakna henne, men är samtidigt glad för hennes skull för hon har träffat en trevlig man =)
Jag har några minnen från när vi bodde i El Salvador, inte så många, men de jag har är väldigt starka. Jag kommer ihåg att jag brukade titta på henne. Jag tittade på henne från golvet där jag satt med Jennifer bredvid mig. Och hon lagade mat och diskade, tvättade kläder för hand och städade hela huset. Jag kommer ihåg kackerlackorna i skåpen. "Jävla kackerlackor", skrek hon säkert. Och sen när pappa kom hem var hon ledsen. Jag kommer ihåg att hon satt och grät. Jag gick ut från rummet för att han skrek, och där satt mamma i soffan och grät. Och han stod där och skrek fula ord, som jag knappt förstod, men ändå visste att de var fula. När han såg mig sa han till mig att gå in i rummet igen och ta hand om min lillasyster. Så jag gick in i rummet igen.
Jag förstår varför hon lämnade honom. Usch, nu när jag började tänka på mina minnen kom det upp fler, som jag inte har tänkt på på väldigt länge. Vad obehagligt :S
Aja, i alla fall. Min mamma var 18 år när hon tog hand om två små barn i ett helt okänt land där hon inte kände någon, förutom pappa och hans familj, som antagligen inte var så vänliga.
Jag har aldrig riktigt förstått hur svårt det måste ha varit för mamma, förrän nu när jag själv upplever ungefär samma sak. Jag förstår varför hon reagerade som hon gjorde när jag blev gravid. Hon ville inte att jag skulle gå igenom samma sak. Men det enda jag kunde tänka på då var att jag visste att hon hade haft det svårt och ändå klarade hon det. Om hon, som 18-åring klarade av att ta hand om två barn i El Salvador, borde jag klara av att ta hand om ett barn i Sverige.
Jag ser upp till min mamma, och jag tycker att hon är stark. Jag vet att jag kan räkna med henne när jag verkligen behöver henne. För mig är hon den finaste mamman som finns. Hon har uppfostrat mig att vara både stark och självständig och det är jag glad över.
Jag älskar min mamma! ♥
Pappa
Min pappa heter Jaime Magaña och är 41 år. Han jobbar på ett flygbolag i El Salvador. Han har ganska nyligen gift sig med en tjej som är ungefär 2 år äldre än mig, och hon har en son som är runt 4 år.
Vi bodde ju hos honom i El Salvador i nästan 1 år innan vi åkte tillbaka till Sverige utan honom. Jag kommer ihåg att han och jag var ute och gick en dag. Då var det nog bestämt att vi skulle tillbaka till Sverige, för han böjde sig ner, tittade mig i ögonen och frågade: "Vill du stanna här hos mig?", jag svarade ja, "Lova att du ska stanna hos mig.", ja, jag lovar. Så fällde han en tår och kramade mig. Jag kommer till och med ihåg att jag tänke "Äh, jag kommer ju följa med mamma hem till Sverige." och så hoppades jag att han inte skulle bli arg när jag följde med mamma. Jag hade mardrömmar om det senare, att när vi precis skulle åka till Sverige tog han mig och sa: "Du lovade ju att du skulle stanna här", och tvingade mig att stanna kvar.
Ungefär ett år senare kom min pappa och hälsade på oss i Sverige. Jag vet inte hur länge han stannade. Men när han hade åkt igen träffade vi inte honom förrän 9 år senare. Vi hade kontakt via telefon någon gång ibland, och när vi blev äldre började vi maila och chatta lite också. Han lovade många gånger att han skulle hälsa på, men det hände inte. Men en dag plingade han på dörren. Jennifer öppnade, kollade på honom och ropade på mamma. "Mamma, det är till dig." sa hon. Sen kom hon till mig. Jag frågade vem det var och hon svarade: "Jag vet inte, en mörk kille.". Sen vet jag inte om det var när jag hörde honom eller när jag såg honom som jag sa ganska chockat: "Men det är ju pappa!". Sen kom han in och vi kramades och grät. Sen stannade han i 10 dagar. Då hade vi jättekul. Sen åkte han tillbaka till El Salvador. Men det slutade inte där. Det bestämdes att vi skulle åka och hälsa på honom i El Salvador under sommarlovet. Så det gjorde vi. Min pappa var då gift med en kvinna som hade två barn, en tjej som var 1 år äldre än mig, och en tjej som var 1 år yngre än Jennifer. Vi hade jättekul under sommaren.
Men sen närmade sig dagen då vi skulle hem. Men då sa pappa nej. Han fick inte ledigt för chefen, och han fick inte tillstånd att åka med oss till Sverige, och han hade inte råd att betala biljetten osv osv. (Jag vill inte gå in för djupt på denna händelsen, för det finns så mycket att säga, och det kanske kommer upp senare, men just nu tar jag det så kortfattat som möjligt.) En lögn efter den andra och till slut visade det sig att han inte ville låta oss åka tillbaka. Det var "hans tur" att ha oss. Till slut bestämde vi oss för att ge det en chans. Vi skulle stanna ett år, och sen skulle vi bestämma om vi vill stanna eller åka tillbaka till Sverige. Så vi lärde oss spanska och började skolan. Men under den tiden blev min pappa en helt annan man än den som vi hade lärt känna de 10 dagarna i Sverige och de 3 månaderna i El Salvador. Plötsligt blev han väldigt arg och överdrivet sträng. Han började misshandla oss genom att slå oss med sitt skärp när vi hade gjort något som i hans ögon var fel. Efter en tid gjorde hans slag inte ont längre. Jag var helt förstörd inuti. Deprimerad och med både anemi och bullimi, som knappt någon ens la märke till.
Efter två år kunde mamma komma och hälsa på, och då fick jag äntligen åka tillbaka till Sverige.
Min lillasyster stannade kvar av egen vilja. Men sen jag åkte har hon säkert haft det värre än vad jag hade det. Vilket har lett till att jag började hata min pappa. Sen gjorde han ännu värre grejer och till slut brydde jag mig inte om honom mer.
När Alma var 2 månader chattade vi en gång. Då sa han att han inte brydde sig om oss, och inte ville ha någon kontakt med mig. Det var nästan 1½ år sedan och jag har inte hört något från honom sedan dess.
För mig är det lika bra. Jag bryr mig inte om honom längre. För mig är han inte en pappa, och jag kallar honom inte ens för pappa längre. Han är Jaime. Inget mer.
5 hemligheter
1. Jag är bisexuell. Det är väl egentligen ingen större hemlighet, de flesta som känner mig vet om det, men ändå :P
2. Jag sover aldrig med strumpor. Om det skulle hända att jag somnar med strumporna på är dom aldrig kvar när jag vaknar. Tar oftast av dom i sömnen x)
3. Jag pratar i sömnen väldigt ofta. Det har även hänt att jag har gått i sömnen, men bara när jag hr sovit borta, någonstans där jag aldrig har varit förut eller på något ställe där jag inte känner så många.
4. Jag är stökig och slarvig (ingen hemlighet för de som känner mig, men jag döljer det mycket väl för andra). Mitt hem är nästan jämt upp och ner och det är inte direkt något som jag är stolt över. Varför är det så svårt (och tråkigt) att städa :S
5. Jag har varit fjortis-rockare. När jag var 12-13 år älskade jag Green Day, Simple Plan och Linkin Park. Typ det enda jag lyssnade på. Jag gillar fortfarande deras musik, men det har nog mest att göra med att jag får tillbaks känslorna jag hade när jag lyssnade på musiken förut. Lite nostalgiskt sådär :P
Det var det, feel free to accept the challenge! =D
♥ Dag 2 – Min första kärlek
Ricardo.
Han var min pojkvän för ungefär 3½ år sedan. Det sjuka är att jag aldrig slutade älska honom. Han bor i El Salvador. Landet där min pappa kommer ifrån. Landet där jag bodde i några år. Landet som jag var tvungen att lämna för att överleva. Men om det var någon som jag inte ville lämna (förutom min lillasyster såklart), var det han. Vi var inte tillsammans när jag bodde där, men man skulle väl säga att "vi var på G". Vi var väldigt bra vänner, och jag var kär i honom, men jag kunde inte säga något för jag trodde att han hade tjej. Katheryn, hon gick runt på skolan och skröt om att han var hennes pojkvän. Men det var så konstigt, för jag kände ändå på mig att han gillade mig med. Nu efteråt var det så tydligt egentligen, och jag förstår inte varför jag inte sa något tidigare. Vi stod varandra väldigt nära, och han hade till och med friat, på skämt, men jag bar alltid på ringen han gav mig.
Det var egentligen den tiden då jag mådde sämst som jag lärde känna honom, och efter ett tag tog jag tag i mig själv och fokuserade på skolan. Jag visade aldrig mer hur ledsen jag egentligen var och folk trodde verkligen att jag var glad. Sanningen är att han var den enda som gjorde mig glad. Jag har nog aldrig varit så kär i någon, som jag var då, varken före eller efter. En annan sak som gjorde mig glad var tanken på min mamma. Efter två år skulle vi äntligen få träffa henne. Det konstiga är att det var denna tiden då jag var så nära att begå självmord, och om jag inte hade kommit ihåg mina tankar, hade jag nog trott att det var tidigare.
I alla fall, så kom min mamma och hälsade på i tre veckor. Då var jag glad, på riktigt. Fast jag hade gett upp tanken på att någonsin få komma hem, var jag glad att hon hade kommit. Men dagarna gick, och till slut var det bara några få dagar kvar tills mamma skulle åka tillbaka till Sverige, utan oss. Då tog vi varje chans vi hade och umgicks hela tiden. Sista helgen var vi hos några släktingar som har bott i Sverige, så mamma känner dom. På söndagen ringde pappa, som var på jobbet, och ville prata med mig.
"Jag har gjort ett beslut som jag vet att jag kommer ångra... Men jag har lovat din mamma, och allt är redan klart... Du ska åka till Sverige med henne på onsdag."
Jag blev mållös. Jag kunde inte säga någonting. Jag visste inte vad jag skulle säga. Men jag grät. Jag grät av lycka. Det enda jag fick fram var "Är det sant? Menar du allvar? Får jag åka hem, på riktigt?". Det var så svårt att tro på det, för jag var helt inställd på att jag aldrig skulle få åka hem igen.
Jag hade två dagar på mig att packa ihop allt som jag ville ha med mig till Sverige och jag fick en dag på mig att säga hejdå till alla mina vänner och lärarna i skolan.
Ricardo var den första jag sa det till. Vi hade två raster i skolan. Ricardo och jag gick inte i samma klass, så vi träffades bara på rasterna. Första rasten satt jag med honom och hans två kompisar och ingen sa något förrän rasten nästan var slut. Jag bara sa det rakt ut "Jag ska till Sverige... på onsdag. Detta är min sista skoldag.". Han blev så chockad att han inte kunde säga någonting. Först trodde jag att han inte brydde sig. Han bara tittade rakt ut i luften tills det ringde in. Då sa han "ok". Jag blev lite ledsen, men jag hade annat att fokusera på. Jag skulle berätta det för mina lärare och klasskompisar. Varje lektion hade vi olika lärare, så jag gick fram till läraren varje lektion och berättade det lite tyst. Jag väntade med klasskompisarna till sista lektionen.
Sen blev det rast igen. Direkt när jag gick ut såg jag Ricardo och han var på väg mot mig. Han hade ett brev i handen som han hade vikt på ett speciellt sätt. Han tog min hand och lade brevet i det. Och sen kramade han mig. Jag kommer fortfarande ihåg hans blick. Han fick mig att smälta. Han är den mest romantiske killen jag någonsin har träffat. Sedan sa han "Läs det när du kommer hem". Jag lade det i fickan, och kunde inte sluta tänka på det på hela dagen. Men jag väntade tills på kvällen innan jag läste det. Och jag har det fortfarande kvar, i ett litet kassaskrin tillsammans med ett annat brev, och "förlovningsringen". Han hade skrivit på engelska. I El Salvador är det inte så många som kan engelska, och jag antar att han gjorde det för att ingen skulle förstå ifall dom skulle råka hitta det.
"from: Me =)
To: You! (Duh!) xD!
Hi =) !
Well, first of all, I still can't believe you're leaving =( ! That makes me so sad! I'm gonna miss you so much! You are really special to me =) ! If there was anything I could do, anything, I would like you to stay here. I really don't want to be far from you, I mean, you're gonna be in another continent =l ! I want to be close to you, 'cause when I'm with you, I feel great! Really great! But I guess you don't have choice but leaving, so I'll be happy just to know that you won't forget me. That's the only thing I'm asking you. Please don't forget me, cause I'll never forget you. I'll never forget when you used to take the last drink of soda from my bottle, I'll never forget your smile, your laugh, NEVER! I swear! I hope you never replace me neither... please! 'Cause nobody will never replace you in my heart! I hope you get to be happy in Sweden, and if you're not happy over there, there's always a chance that you come back here, right? (Let's hope so!) I guess that all I want to say is that I Love you so much and I'll never forget you, ok? Have a nice flight and visit us sometime =) !
Yours,
Ricardo =)
PS. Nunca te olvides de las salsas =) ! Porque nosotros nunca te vamos a olvidar!"
(= PS. glöm aldrig såserna =) ! För vi kommer aldrig att glömma dig!)
Det där sista var ett internt skämt =P
I alla fall så blev jag glad när jag läste det, och jag ville skriva ett brev tillbaka, men jag visste inte vad jag skulle skriva. Jag ville egentligen skriva hur mycket jag gillade honom osv, men jag gjorde inte det, jag vågade inte. Så jag skrev bara något liknande tillbaka och så gav jag brevet till min lillasyster så hon fick ge det till honom i skolan. Jag skulle ju vara hemma och packa hela dagen, och på eftermiddagen, när Jennifer hade kommit hem skulle vi åka till familjen och säga hejdå till alla. När Jennifer kom hem hade hon en massa brev till mig. Nästan alla som kände mig hade skrivit någonting. Men det var ett brev som "stack ut ur mängden". Ricardo hade svarat =) Brevet var vikt på ett konstigt sätt, precis som det andra, fast lite annorlunda, och på utsidan stod det "ilu <3" (I love u), fast det lade jag inte märke till förrän långt efteråt. I alla fall så ställde jag mig och läste det, precis innan vi skulle åka till familjen. (Förresten så hade jag nog skrivit "Jag älskar dig" på svenska, i brevet till honom)
"To: the most beautiful girl I've ever met! =)
from: Me xD !
Wow! Thanks for the letter. I didn't think that you were going to answer my letter, but thank you so much. First of all, I already know what "Jag älskar dig" means.. it means "I love you =)". I looked for it in the internet on friday =)! And I don't know if I should tell you this, but the reason why I looked for it, was because I wanted to tell you how much I love you, and yesterday I was decided to ask you if you wanted to be my girlfriend, but then, you told me that you were going back to Sweden and I was chocked!!! At first I couldn't believe it, but then I understood that it was your choice and there was nothing I could do about it. As you can see, I am in love with you, and I doubt that somebody is gonna make me forget the feelings I have for you. I'm really looking forward to get married with you (seriosly), but some time in the future. Maybe you come down here, or maybe I go up there... either way, I promise we'll see eachother again, we have to! We're engaged! There's no way I'm going to let you go out of my life! Well baby, I hope you write me e-mails sometime, ok? I'll write you very often, so be sure to check your e-mails. Here's mine .
'Ain't no mountain high enough, ain't no river wide enough, that can keep me away from you baby'.
It's a song =) ! I hope you listen to it sometime, ok?
I love you, I love you, I love you, I love you, I love you, I love you!
Forever yours,
Ricardo =)! <3"
Redan när jag läste det började jag gråta. Jag var både glad och ledsen samtidigt. Glad för att mina känslor var besvarade, och ledsen för att jag skulle lämna honom. Han var verkligen speciell. Sen kunde jag inte sluta gråta. Jag grät i flera timmar, och pappa trodde att det var för att jag var ledsen för att jag skulle åka.
Sedan när jag hade kommit till Sverige, chattade vi på msn så ofta vi kunde. Det var då vi blev ihop. Efter att ha varit tillsammans så länge, blev vi inte ihop förrän när jag försvann. Sjukt va? Och inte nog med det. Vårt förhållande varade i 8 månader. Inte dåligt för ett distansförhållande på så långt håll!
Sanningen är att jag aldrig slutade älska honom. Anledningen att vi gjorde slut var att det var för jobbigt att vara tillsammans när vi var så långt ifrån varandra. Det funkade helt enkelt inte längre.
Men även när jag var ihop med Abbe, tänkte jag på honom ofta. Vi pratar inte med varandra så mycket längre.
Vår plan var att han skulle flytta till Sverige när han var klar med skolan. Tyvärr så kom vi inte så långt.
Men jag kan helt ärligt säga att jag skulle göra vad som helst för att få träffa honom igen, och ännu mer för att bli tillsammans med honom. Han är verkligen speciell!
♥ Dag 1 – Presentera mig själv.
Mitt fullständiga namn är Malin Tiara Gabriella Josefin Norlin. "Tiara" har jag själv lagt till efter att ha kallat mig själv Tiara på skoj, till slut började många andra kalla mig Tiara, och när jag väl hade fyllt 18 la jag till namnet och bytte tilltalsnamn från Malin till Tiara. Familjen och vänner som har känt mig länge kallar mig fortfarande Malin (en del av anledningen till att jag inte bytte ut namnet helt), men annars reagerar jag inte så mycket längre om någon ropar "Malin".
Jag fyllde 20 år den 10:de juli och för 18 månader sedan födde jag en underbar liten flicka.
Här är min lilla Alma från nyfödd bebis till stor tjej!
Ni kommer nog se mycket av henne här i bloggen =)
Jag ska börja andra året på gymnasiet på onsdag. Jag studerar Spelgrafik och animation. Min stora dröm är nämligen att bli animatör. (Göra tecknade filmer och serier) Jag trivs jättebra i skolan och ser verkligen fram emot att få lära mig allt jag behöver för att bli en framgångsrik animatör =)
Jag har, som många andra, en mamma, en pappa och en lillasyster. Jag och min syster är uppväxta i Sverige med vår mamma. Vår pappa flyttade tillbaka till sitt hemland, El Salvador, när vi var små. År 2005 skulle jag och min syster, Jennifer, åka och hälsa på honom under sommarlovet. Det slutade dock med att vi stannade längre. Jag bodde där i 2 år tills mamma kom och hälsade på och då fick jag åka med henne hem till Sverige igen. Jennifer ville stanna kvar med vår pappa och än idag är hon kvar där borta. Vi har alltså inte setts på 4 år. =( Ganska sorgligt egentligen, jag saknar henne otroligt mycket, men förhoppningsvis dröjer det inte länge tills jag får träffa henne igen.
Här är vi 3 dagar innan vi skildes åt. <3
Ja nu finns det inte så mycket mer att säga om mig själv.
Jag kan väl avsluta med att säga att jag är väldigt kreativ. Tycker om att rita, måla och skapa. På senare tid har jag öppnat ögonen för scrapbooking. Klipper och klistrar ihop små album som förhoppningsvis Alma kommer uppskatta när hon blir lite äldre.
Jag gillar även att läsa och skriva, sjunga och dansa och ha kul helt enkelt.
Jag är en väldigt glad tjej och jag försöker vara positiv till det mesta.
Är det något mer ni undrar, är det bara att skriva en kommentar så svarar jag så gott jag kan, antingen under samma inlägg, på er blogg eller i ett nytt, eget inlägg.
Ha det bra!
