Throwback Thursday #tbt

Tjaa
 
Idag är det torsdag, och alla som har instagram vet vad det betyder. Det är Throwback Thursday, dags att bli nostalgisk. Jag hittade ett gammalt minneskort för ett tag sedan, och idag stoppade jag in det i mobilen och hittade lite roliga och trevliga bilder från förr. Om ni inte följer mig på instagram så gör det, jag heter @QueenTiara (duh). Men jag tänkte även dela med mig här av det jag hittade :)
 
Nyårsafton 2009. Jag var höggravid, och alla andra festade så jag åkte till morfar och firade med honom och hans fru :) På bilden kollar vi vem som har störst mage; gravidmage vs. ölmage :P
 
Ett par månader senare hade jag en liten Alma. På bilden använder hon mitt bröst som kudde. (Tänkt att hennes huvud har varit mindre än mitt bröst O.o) (visserligen har mina bröst krympt en del sedan dess, men ändå). 
 
Här har vi Alma och mormor på BB :)
 
I juni 2010 var det namngivningsceremoni på Långö. Vi hade bl.a. vackert väder och trevliga gäster. Dopklänningen som Alma har på sig hade även min morbror, mamma, min äldsta moster, jag och mina två kusiner (äldsta mosterns barn) när vi döptes. Alma är dock den första av oss som inte döptes i kyrkan, eller religiöst öht.
 
 
Här har vi Alma och Mumin. Mamma hade hund ett tag för några år sedan. Han är dock omplacerad nu eftersom att hon jobbade heltid, vilket inte riktigt funkade för Mumin :P
 
Jag vet inte riktigt varför denna bilden blev sne, jag vände faktiskt på den :/ 
 
Här är Alma tillsammans med en av hennes bästa vänner. De har känt varandra sedan hon föddes och är fortfarande vänner.
 
Här är samma tjejer, fast för bara några dagar sedan :)
 
Jag hittade även en bild på mig som jag blev lite överraskad av. Jag hade glömt att jag har haft så smala ben, men när jag tänker efter kan jag faktiskt komma ihåg när mina ben blev så tjocka att låren började nudda varandra när jag gick x) 
 
Själv tycker att jag är så himla smal här, vilket är intressant för det tyckte jag inte då. Men det var ju innan jag jobbade bort mitt tjockis-komplex. Det jag gillar mest med dessa bilder är att jag - trots att jag blir lite motiverad till att börja träna oftare - inte mår dåligt av att jag inte är lika smal längre :) 
 
Happ, det var allt jag hade för idag. Frågor på det? ;)
Jo förresten, jag tänkte ju även be er lägga till en kommentar med era användarnamn på instagram så att jag får följa er, eller bara följ mig så följer jag er också :)

Let it be

Jag gick till gymmet direkt efter frukosten idag. Bodybalance. Hade velat starta varje dag med bodybalance eller något liknande. Det är så avslappnande! Och jag behövde det verkligen idag.
 
Jag blev nyligen singel igen och jag kan inte sluta tänka på problemet. Problemet är inte att vara singel eller att jag saknar honom eller känner mig ensam. Problemet är att han var helt underbar innan vi blev tillsammans. Men sedan började han förändras, blev arg för allt jag gjorde och inte gjorde - allt var fel. Och sen blev han så himla respektlös mot mig. Och det jag inte kan sluta tänka på är just det. Varför är det så svårt för killar att respektera mig? Hur kan en person som är så underbar vara helt annorlunda i ett förhållande. Jag vill bara förstå. Hur ska jag någonsin kunna lita på en kille när de bara sviker hela tiden?
 
Så på bodybalancen försökte jag att inte tänka på det. Det är svårt, men enklare då, när man måste koncentrera sig på annat. Så kom låten, och jag insåg att det inte är någon mening att grubbla över det. Låt det vara. Let it be.
 
Sen har jag bara kollat på serier resten av dagen. Man får göra så ibland. Jag städar i morgon typ ;)
Upptäckte att Glee är tillbaka, så jag satte igång det. Och där kom låten igen. Så jag tittade på ödet och sa "Are you trying to tell me something?". (Wtf..? Don't ask xD)
 
Soundtrack of the day - Let it be
  

Uhh ångest :(

De senaste typ 2 veckorna har jag haft problem med ångest. Eller ja.. jag är väl inte helt hundra på exakt vad ångest är, men jag får hjärtklappningar, börjar hyperventilera, blir yr, svettiga händer och kan inte vara still. Ångestattacken (är rätt säker på att det inte är panik, för jag är inte rädd liksom..) är inte långt ifrån. Det värsta är att jag inte ens vet vad det beror på.. Jag mår ju inte dåligt direkt. Eller ja, jag har mått sämre men... x)
 
Nåväl, jag var på terapisamtal igår. Borde väl ha tagit upp det, fast jag insåg väl inte att det var ett större "problem" förrän nu.. 
 
I övrigt hade jag velat lägga upp några bilder som jag tog i helgen när Alma drog med mig ut till lekparken fast jag egentligen inte hade någon lust alls.. Hon fick leka av sig i alla fall, jag fick några roliga och några väldigt fina bilder, och därefter fick jag serienörda - alla nöjda till slut x)
 
Sitter i skolan nu. Efter lunch ska vi ha en redovisning på ett litet arbete vi gjorde igår. Vi har precis påbörjat kursen "Digital fotografisk bild". Och jag har verkligen ingen erfarenhet av det alls. Om man inte räknar med mobilkameran, instagram och min lilla kompakta digitalkamera. Och det räknas inte x) Jag har knappt rört en systemkamera förut. Och nu plötsligt ska jag lära mig om alla inställningar, vad allt betyder och hur man tar professionella bilder. Det ska bli jättekul, spännande och intressant :) Kommer såklart visa er mina bilder när jag är "professionell fotograf" (haha, tvivlar stort på att jag kan kalla mig det bara för att jag har gått en kurs i foto, men ja haha. Queen Tiara är inte Queen Tiara om hon inte överdriver lite typ xD). 
 
Just det, jag hade en jättebra dag igår..
 
Dessutom så vann jag över Teddy på "Vem vet mest?", ni vet det där frågeprogrammet som går på 2:an kl 19 varje vardag x) 15-13, och jag ledde stort många gånger ;D hihi
 
Tycker det är lite jobbigt att de andra i klassen märker att det är något som inte stämmer med mig idag - alltså att jag har ångest. Jag kan liksom inte förklara eller försvara det. Jag ser ju att de bryr sig och vill hjälpa på nåt sätt, men förstår man inte vad det är som händer eller varför blir det ju svårare med..
 
Jag älskar verkligen min klass, det är så bra sammanhållning och härlig stämning när vi är tillsammans. :)
 
Avslutar nog här. Ska försöka vara lite social i stället ^^ Om jag orkar lägger jag upp bilderna från lekparken när jag kommer hem, det blev några riktigt fina :) Annars får ni se dem någon annan dag.
 
Jag har faktiskt ett par frågor till er.. Jag har ju fått höra några gånger att ni gillar min blogg, vilket jag även förstår eftersom att ni kommer tillbaka ^^ Men jag undrar, vad är det som gör att ni gillar den? Finns det något speciellt som ni tycker om att läsa om? Något ni önskar att jag skrev mer om eller visade? Uppskattar verkligen om ni tar er tid och svarar på dessa frågor. Jag vill ju att bloggen ska bli lite större och spridas mer, därför är det viktigt för mig att veta vad ni tycker är bra och inte.. :P
 
Kram på er! <3

Svar på frågor :D

Tjäna! Verkar inte som att jag kommer få fler frågor, så det är väl bäst att jag sätter igång och svarar på dem jag har fått ^^ Men undrar ni något mer är det bara att fråga :)
 
Staaina undrar:
Vad är det för facebook-sida du tänkt skapa? 
Jag har ju redan en privat facebook-profil, och det jag tänkte med en ny facebook-sida är att den ska vara kopplad till bloggen, antingen som en sida eller som en ny profil, vilket nu blir enklast och mest praktiskt ^^ Den skulle alltså vara öppen för allmänheten och där skulle jag dela egna och andras blogginlägg, samt artiklar som jag tycker är intressanta och som går under samma ämne som bloggen, och andra kortare tankar som passar bättre i en facebookstatus än i ett blogginlägg :) Men, det gör jag antagligen senare när jag har lyckats få fler läsare här :D

Emma undrar:
Som jag har fattat det så är du förlovad, men har ett öppet förhållande? Hur funkar det?
Haha, okej förklaring till er som inte är vän med mig på fb: I somras typ ändrade jag mitt relationsstatus till "i ett öppet förhållande" med min älskade vän Angelica. Någon månad senare förlovade vi oss och ändrade därmed relationsstatusen till "förlovad". Here's the thing... det är typ inte sant x( haha, jag vet, aslarvigt men. Haha. Såhär började det.. Jag och Angelica (som alltså "bara" är vänner) satt och klagade på killar och män typ. Och rätt vad det var fick jag en asbra idé. Att hon och jag borde ha ett öppet förhållande för vi är ändå redan som en familj, folk trodde att vi var tsm (det gick seriöst rykten om det för att vi gick på stan tsm en gång :S allvarligt talat Karlskrona....), och vi älskar varandra - som vänner ifs, men ändå x) Då skulle vi kunna vara med andra men alltid ha varandra typ x) Det var en rolig grej, så ändrade vi relationsstatusen och våra "killar" (det var komplicerat xD) blev typ galna, och det även barnens pappor som vi lurade skiten ur (eller ja, hon - jag har ju ingen kontakt med Almas pappa). Någon månad senare när det var kaos med våra "killar" bestämde vi oss för att förlova oss. Haha långt och förvirrande svar, men vi är iaf lyckliga ;) haha Ah just det, Angelica är straight.. såatteeeh sexlivet är ju inte direkt.. ehum tmi? ;D

Älskar dig otroligt mycket Angelica!! :D <3
 
När ska du till Lund nästa gång? Jag bor ju inte där längre, men är ändå hemma ganska ofta så vore kul att ha koll. :)
Jag har ingen aning just nu faktiskt. Jag var där för två veckor sedan för att överraska syrran på hennes födelsedag, men då var vi bara där lördag till söndag. Men jag säger till dig nästa gång jag ska dit, annars får du väl komma till Karlskrona eller jag till Växjö (det är där du bor nu va?).
 
Måste bara få tillägga att jag tycker att det är så kul, coolt och underbart att jag har fått vänner via bloggen. Hoppas på att få kunna träffa er alla irl någon gång :D <3

Queen Tiara - best rapper evahhh ...typ x)

Visste ni att förutom att sjunga (vilket jag gör typ hela tiden) älskar jag att rappa? Om inte, så är det ^^ Jag älskar att rappa, och är faktiskt rätt grym på det om jag får säga det själv ;O 
 
Jag har en vän som vill bli producent och han håller på att göra ett album. Han har bett mig att vara med som gästartist på några låtar (har även en låt som är min egen). Genret är hip hop/rap och det kommer bli såå awesome! Hela albumet kommer vara klart någon gång i början av nästa år, men redan nu har han släppt några singlar. Däribland en av låtarna som jag är med på. Tänkte att ni skulle få höra den :D Säg gärna vad ni tycker med ^^
 
- Jag har andra versen och är med i refrängen -
 
Om ni gillar det och gärna vill höra mer tycker jag att ni ska gå in och gilla Sakhiles facebooksida och gå med i eventet där låtarna läggs ut :)
 
Har även funderingar på att börja spela in covers, bara som en kul grej :) hah
Vi har redan spelat in en cover på Lil Wayne feat. Rick Ross - John. Men jag hittar inte den just nu. 
 
 
Nå, vad tyckte ni om låten ;P

Weeds & chocolate <3

Visste ni om att jag började kolla på Weeds förra sommaren? Det var en tid när jag mådde väldigt, väldigt dåligt och brydde mig inte om någonting överhuvudtaget. Under några veckor fick Almas pappa sköta allting, för det enda jag orkade göra var att kolla på Weeds. Det var det enda som jag klarade av att koncentrera mig på. Tror knappt ens att jag åt ordentligt då :/
När jag hade kollat på alla 7 säsonger tog jag tag i mig själv och var nästan som förnyad ett tag.
 
Well, jag är glad att den tiden är över iaf. Har aldrig slutat älska Weeds dock, och när jag fick reda på att det skulle göras en 8:de säsong blev jag överlycklig (dock förutsåg jag att det skulle hända mtp sista avsnittet i säsong 7 ^^). Den senaste säsongen har nyligen börjat sändas i USA, och serienörd som jag är, är jag inte heller sen att följa det på internet.
 
 
Little boxes on the hillside
Little boxes made of ticky tacky
Little boxes on the hillside
Little boxes all the same
There's a green one,  and a pink one
And a blue one, and a yellow one
And they're all made out of ticky tacky
And they all look just the same

And the people in the houses
All went to the university
Where they were put in boxes
And they came out all the same
There's doctors and lawyers
And business executives
And they're all made out of ticky tacky
And they all look just the same
 
 
Aah, jag bara ÄLSKAR introt! Förra sommaren, under de veckorna som jag kollade på det kunde jag gå runt och bara tvångssjunga eller nynna melodin till introt, de få gångerna som jag tog en paus. Som en såndär sjuk psykpatient som sjunger eller nynnar samma sak om och om igen.
Jag älskar denna låten.
 

PS. Det låter antagligen som att jag "skämtar" eller underdriver eller överdriver (?) om hur jag mådde under den tiden.. Kanske gör jag det. Jag kommer knappt ens ihåg det, antar att jag har förträngt det mesta av de gångerna som jag nästintill försummade Alma.. något som jag ångrar stort och önskar att jag aldrig hade gjort. Jag tar ganska lätt på det nu eftersom att allt är så mycket bättre nu. Känner att det är inget som är värt att komma ihåg mer än som en reminder för att stärka mig själv i svaga stunder..

Liebster Awards

Jag har fått ett Award av Lesthi (Tack!) :)
 
 
Regler:
Skriv 11 saker om dig själv
Svara på de 11 frågor som du har fått
Skapa 11 nya frågor
Välj 11 personer att föra awardet vidare till.
 
11 saker om mig själv...
 
1. Jag är en ung, ensamstående och studerande mamma.
2. Min stora dröm i livet är att bli världskänd animatör.
3. Jag är gay.
4. Jag är grym på att rappa.
5. Jag har ett sjätte sinne... (I see dead people... ;P)(Not really though..)
6. Jag är fantastiskt bra på att måla, och rätt bra på att rita med :)
7. Jag gillar Justin Bieber.
8. Jag har ingen tv.
9. Shakira är min största idol!!
10. Jag tycker om att gå i skolan och plugga.
11. Jag är mycket oredig och lat när det gäller städning, dock är jag väldigt ordningssam när det gäller viktiga saker, som t.ex. räkningar.
 
11 frågor från Lesthi...
 
1. Om du bara fick lyssna på en låt resten av ditt liv, vilken skulle det vara?
"Resten av ditt liv" - Timbuktu. Höhöhö okej, skojar bara. Jag har ingen aning, skulle nog aldrig klara av att lyssna på bara en låt resten av mitt liv.. Mitt huvud skulle explodera till slut xP
 
2. Vilket är ditt favoritgodis?
De där blå-rosa sura flaskorna, mums! Fast, egentligen är jag inte så mycket för godis, chips däremot, muuuuuummmmmmms!
 
3. Är du en katt- eller hundmänniska, och varför?
Jag skulle inte vilja säga att jag är bara en av dem, jag tror att man kan vara både och. Däremot gillar jag katter liite bättre pga att de är enklare djur, och jag är uppväxt med katter, har haft 7 katter (+ mammas 2 som hon skaffade när jag flyttade hemifrån, räknar dem som mina med ^^) sammanlagt sedan jag föddes :P
MEN, min pappa hade hundar som jag tyckte mycket om, och jag kan mycket väl tänka mig att skaffa hund när barnet(/n) är utfluget(/na) och jag har tid att uppfostra en Rottweiler :)
 
4. Vilka band har du sett live?
Billie The Vision And The Dancers. Sen har jag sett många fler, men inga som jag kommer ihåg sådär på rak arm..
 
5. Om du var tvungen att välja mellan att äta bajs en gång, eller hålla en clown i handen en hel månad, vad skulle du välja?
Clownen utan tvekan!
 
6. Hur ser ditt dröm-bröllop ut?
Oj.. Inte direkt något som jag har planerat eller "drömt om sedan jag var liten", har aldrig kunnat tänka mig att gifta mig med en man, men sedan jag kom ut känns det faktiskt som något som jag skulle vilja göra :)
Jag tänker mig att en av oss har en vacker vit brudklänning, och den andra har en vit figursydd kostym. Vi skulle gifta oss på våren eller sommaren, en varm och solig dag. Jag vill inte gifta mig i kyrkan, men kan tänka mig att ha själva ceremonin inomhus, och mottagningen utomhus. Alla våra vänner och familj skulle komma. Jag tror att jag får sluta nu, för ju mer jag tänker på det ju fler idéer får jag, och snart låter det inte friskt längre xD
 
7. Dina tre favoritfilmer?
Jag har egentligen inga absoluta favoritfilmer, men här är tre filmer som jag tycker mycket om och som betyder något för mig.
 
Bridge to Terabithia
Transformers
Kids Next Door; Operation Z.E.R.O.
 
8. Vad är det pinsammaste du någonsin har gjort offentligt?
Alltså, jag är väl inte den som tycker att något är speciellt pinsamt eller skäms över saker som jag gör. Men det finns en sak som jag gärna hade låtit bli att göra om jag hade vetat att det skulle gå som det gick...
 
Det var förra året någon dag runt min födelsedag. Jag har en vän som fyller år samma dag, och vi firade hos henne. Jag hade bestämt mig för att inte dricka så mycket eftersom att vi skulle ha kalas med familjen dagen efter. Jag drack lite vin, men sen tog hon fram piggelinshottar och två andra jättegoda likörer, och jag shottade, shot efter shot efter shot, och till slut var jag nog fullast på festen. Vi tog bussen hem och jag fnissade hela vägen. Väl framme i stan skulle jag bara hämta min cykel och min kompis ex (vidare kommer han kallas "killen") följde mig för han skulle åt samma håll eller nåt. Vi hämtade cykeln, sen bestämde han sig för att följa mig hem för jag var full och "om en våldtäktsman skulle komma och våldta mig skulle han aldrig förlåta sig själv". Men först var vi kissinödiga så vi gick in på P&M (en pub) och kissade. När vi skulle gå föreslog han att vi tog en drink. "JAAAAAAA! Vilken bra idé!" Tjoade jag nog och han lät mig välja... "TEQUILA!!!" ännu en otroligt bra idé... not. Han beställde två tequila var och vi satte oss vid ett bord, tog några djupa andetag och drack det första glaset. Vi pratade och skrattade och hela rummet snurrade runt. Efter ett tag tog vi det andra glaset och jag kände direkt att ooooj, vilken dålig idé detta var! Det snurrade lite till. Det kom fram en tjej som hade en rosa vodka-drink som hon inte ville ha. Den fick jag. Sen kom minnesluckorna. Detta är vad jag kommer ihåg:
 
...jag gick på toa, skrattade när jag kollade mig i spegeln...
...en bit utanför toaletten, killen kommer fram och säger "Oj, vi ska nog gå nu"...
...jag står i entrén (med vakterna medan killen parkerar min cykel, fast just då visste jag inte vad jag väntade på) och håller min väska. Tittar ner i golvet, skäms och känner mig lite rädd...
...längre ner på gatan, killen var med mig för han skulle ju följa mig hem. Jag börjar storböla...
...Jag grät och grät och grät...
...blev kissinödig. Kissade flera gånger mot väggen helt obrydd om vem som såg eller att det rann kiss ner över mina ben (usch!)...
...Fortsatte gråta och gråta och gråta...
...Pratade med killen om saker som jag inte kunnat säga till någon, och som jag antagligen inte hade fått ur mig om jag inte hade varit så full...
...fortsatte gråta...
...fortsatte kissa...
...fortsatte prata...
...en bit längre ner på gatan, en bil stannar upp bredvid oss. Det var vakten från P&M (vän med killen) (det hade alltså gått mer än en timme att gå ca 100 m (från P&M ner till vattnet, typ utanför Woodoland)). Han undrade om vi behövde skjuts. Jag var rädd för att gå hem och han var rädd för att låta mig gå hem (pga vad jag hade berättat) så vakten körde oss hem till killen...
 
Sen hade jag nog nyktrat till litegrann. Vi var hos honom, jag drack vatten, vi pratade lite till, sen somnade vi väääldigt tidigt på morgonen (typ kl 6) i hans väldigt lilla säng :/ Jag vaknade kl 8, gick och duschade och badade, fixade mig, åt frukost och tog bussen hem.
 
Kanske bör tillägga att detta var ungefär 2-3 veckor efter att jag blev misshandlad (mitt ex tog strypgrepp på mig) och under denna tid hade jag pratat väldigt lite om det. Det är min förklaring till varför det blev som det blev. Men trots att vi idag skämtar om det, skäms jag ganska mycket över att jag drack så mycket, att jag berättade så mycket för en person som jag bara hade träffat ett fåtal gånger, att jag sov hos honom (min kompis ex!!). Ja usch, så det kan gå!
 
Jag har åtminstone lärt mig något utav det ^^ Drick inte för mycket!!
 
9. Vad skulle du göra om du bara hade en dag kvar att leva?
Öhm.. jag skulle nog samla ihop alla som jag älskar, ha en avskedsfest och berätta för dem hur mycket jag älskar dem. Sen skulle jag nog tillägna en stor del av dagen att umgås med Alma och berätta för henne hur hon skulle leva xD (Skaffa inte barn innan du har gått ut gymnasiet, ta inte droger, låt ingen såra dig, osv osv). Och så klart visa och berätta för henne hur mycket jag älskar henne.
Finns nog inget som jag hellre vill göra än att spendera dagen med mina nära och kära :P
 
10. Är du beroende av något, och i så fall vad?
Cigaretter, fast jag röker i perioder och får inte abstinens om jag inte röker. Ändå kan jag inte riktigt sluta helt.
 
11. Vilken är din favorit-disneyfilm?
Hmm.. kan inte komma på någon direkt favorit.. :/

11 nya frågor...

1. Om du var tvungen att byta namn, vad skulle du heta?
2. Vilken är din favoritlåt?
3. Vad är det absolut elakaste du har gjort?
4. Hur många barn vill du ha?
5. Har du någon talang? Vilken?
6. Varför bloggar du?
7. Hur gammal var du när du blev kär för första gången?
8. Vad är du rädd för?
9. Om du skulle beskriva ditt hem/rum med ett ord, vad skulle det vara?
10. Om du skulle beskriva din personlighet med ett ord, vad skulle det vara?
11. Om du skulle beskriva ditt liv med ett ord, vad skulle det vara?

:)

Skickar vidare till alla mina läsare som vill! Skriv gärna en kommentar när ni har antagit utmaningen, så kikar jag in och läser :)

♥ Dag 10 – Det här hade jag på mig idag



Vi börjar uppifrån: Guldglittrigt diadem (som inte syns, men ändå - den gör frisyren ^^) från H&M, Solglasögon från Glitter, Jeansklänning som jag fick av en av ledarna på Unga Föräldrar (hennes dotter skulle flytta hemifrån och hade rensat ut så vi fick kläder xD), Bälte som jag fick av mamma för läääängesen, väska som jag fick av mamma för längesen och skor från H&M. =) 
 
Detta är inte kläder som jag brukar ha, inte så mycket min "stil" egentligen, men det är sommar och det är varmt och då gillar jag att variera mig lite mer än jag gör i vanliga fall, och just i dag sa Spåkulan på fb till mig att piffa till min stil lite xD so I did :P hehe



Bättre ljus, och utan bältet för jag åt och ville få plats med lite mer mat x) hehe

♥ Dag 9 – Min tro

Innan jag åkte till El Salvador var jag ateist, precis som min mamma och resten av familjen här.
Vid ett tillfälle gick jag på öppna förskolan (kyrkans miniorer eller vad det heter), där sjöng vi "Gud är god mot mig, Gud är god mot mig, han ger mig mat fast jag är lat, ja Gud är god mot mig, Amen" innan vi åt, och vid högtider läste vi barnens bibel. Men jag förstod aldrig vad de försökte "lära" oss, så det var mer ett lekställe.
 
Min pappas exfru (som var fru när vi bodde där) är Jehovas Vittne så vi började studera bibeln med Jehovas Vittnen och då fick jag mycket förklarat på ett väldigt bra sätt, och det fick mig att tro på Gud. Länge har jag kallat mig Jehovas Vittne, trots att jag inte är döpt, men menar mer att jag tror på det de tror på.
 
Nu har jag varit i Sverige i 5 år. Ett tag fortsatte jag studera bibeln, men det ebbade ut. Det var så mycket annat som hände just då så jag kunde inte fokusera. Jag trodde fortfarande på Gud, men började bli osäker av många anledningar. Dels så upptäckte jag att alla inte behöver en Gud, och jag kände att jag inte längre behövde Gud. När jag bodde i El Salvador mådde jag så dåligt, men tron på Gud ger en hopp, och jag tror att Gud hjälpte mig vid många tillfällen i El Salvador. Jag tror att Gud hjälpte mig hem och jag tror att Gud hjälpte till att få hem Jennifer. Jag tror på det, det är inget som jag kan styra över.
 
Så att Gud finns är jag inte så osäker på, däremot att allt skulle vara som det står i bibeln, det är jag osäker på. Visst kan det vara så att allt som står i bibeln är sant. Och Gud säger inte emot sig själv. Däremot har Han gjort misstag. Jag tror inte att Gud är perfekt, för någon som är perfekt gör inga misstag, och Gud har gjort misstag. Det största exemplet är ju vi. Vi människor. Gud skapade oss, vilket kan ses som ett misstag med tanke på att Han sedan ångrade sig och ville utrota oss, dock så ångrade han sig igen och lät oss fortsätta leva. (Översvämningen och Noaks Ark) Ett annat exempel är änglarna, som många av dem blev demoner och den störste av dem Djävulen. Gud har gjort misstag, så jag tror inte att han är perfekt. Jag tror inte att Han menade att det skulle bli så. Enligt bibeln var det inte Hans mening från början att jorden skulle se ut så som den gör idag, så: Misstag.
 
Dessutom är det mycket i bibeln som är så annorlunda idag, och jag tror inte att det är fullt ut rätt att leva efter bibeln. Varför? Dels beror det på mina egna åsiker och känslor. Enligt bibeln är det inte ok att vara homosexuell, vilket jag är. Och i bibeln är kvinnor inte lika mycket värda. Det är något som märks väldigt tydligt, och det tycker jag inte heller är ok. Trots detta kan jag inte sluta tro på Gud. Ett tag vågade jag inte tro på Gud och förnekade Honom för att jag var rädd. Jag var rädd att det var fel av mig att vara homosexuell (eller bisexuell som jag då trodde att jag var). Så jag vågade inte tro på Honom, för jag vågade inte trotsa Honom.
 
Men jag har funderat mycket på detta, och det har tagit mig lång tid att komma fram till detta, men jag tror inte längre att Gud tycker att homosexualitet är fel. Jag tror inte att han tycker att kvinnor är mindre värda. Jag tror att Gud har ångrat sig. För det vet jag att han kan. Det finns bevisat i bibeln flera gånger. T.ex. det med människorna, han ångrade sig två gånger. Ett annat exempel som jag läste någon gång var om att äta gris (kommer inte ihåg om det var djur i allmänhet eller grisar, men använder grisar som exempel). I början förbjöd Gud människan att äta gris, men en dag bestämde han sig för att vi fick göra det ändå. Han ångrade sig.
 
Jag tror att Gud hänger med i utvecklingen och jag tror att Gud förstår att världen förändras och att det som var fel för flera hundra år sedan inte behöver vara fel idag. Bara för att bibeln slutade skrivas, betyder det inte att det är det slutgiltiga ordet.
 
Det är vad jag tror idag.

♥ Dag 7 – Min bästa vän

När jag var 6 år började jag skolan (lekis) i stan. Innan dess bodde vi i Lyckeby, men av okänd anledning flyttade vi till stan när jag skulle börja skolan. Jag kände alltså ingen som skulle gå i skolan med mig. Men en av de första dagarna, på rasten, kom en flicka fram till mig och introducerade sig själv:
 
Hon: Hej!
Jag: Hej!
Hon: Jag heter Jasmine. Vad heter du?
Jag: Malin.
Kort paus.
Hon: Vad håriga armar du har!
 
Denna konversation blev början på en lång och mycket betydelsefull vänskap.
 
Nyårsafton 07/08
 
I 5 år gick vi i samma klass och var bästisar. Sen flyttade jag till Kävlinge, men vi hade fortfarande viss telefonkontakt. Efter 3 år där flyttade jag till El Salvador, och då hade vi nog ingen kontakt alls.. Eventuellt skrev jag till henne ett par gånger på Kamrat.se (internet i början av 2000-talet xD), men vi hade ingen större kontakt. När jag kom tillbaka till Sverige tog jag kontakt med henne på ett ganska roligt sätt. Jag tror att Jasmine visste att mamma skulle hälsa på oss, men inte ens mamma visste innan hon åkte att jag skulle följa med tillbaka, så dagen efter att jag kom hem ringde mamma till Jasmine och bestämde att de skulle mötas, hon sa att jag hade skickat med något som var till henne. Bara det att i stället för mamma så gick jag och mötte henne. Surprise! Haha.
 
Jag kom tidigare än henne och jag var så nervös när jag satt och väntade. Tankar som for i mitt huvud: "Tänk om hon inte känner igen mig", "tänk om hon blir arg för att jag inte har någon present", "tänk om hon inte vill vara vän med mig längre" osv osv. Efter en stund såg jag henne en bit bort, hon hade blivit jättelång, det hade nog gått mer än 3 år sedan vi sågs senast. Jag ställde mig upp och såg henne komma närmre, men hon såg inte mig, så jag ställde mig snett framför henne men hon fortsatte fram och jag såg att hon letade efter min mamma. Precis när hon skulle gå förbi mig ställde jag mig framför henne och bara log. Hon tittade på mig, och i typ 5 sekunder bara stirrade hon på mig varpå hon utbrast "NEJ!!!!".
 
Och inte nej som i "nej, inte du", utan nej som i "nej, det kan inte vara sant!" typ.
 
 
Idag är vi 20 och 21 år (hon fyller år i januari, jag i juli) och det är 15 år sedan vi träffades för första gången. 15 år! Det känns helt ofattbart.
Jasmine har gått ut gymnasiet och börjat på högskola i växjö. Hon har även hittat sin stora kärlek i livet och blivit sambo.
Än en gång har vi blivit stadsseparerade, men vi har fortfarande kontakt och hon är fortfarande min allra bästa vän.
Vi har haft många ups-and-downs, men Jasmine kommer alltid, oavsett vad som händer, vara min allra bästa vän.
 
 
Jasmine har alltid funnits för mig när jag har behövt henne, vi har alltid kul tillsammans. Hon är pålitlig och omtänksam.
Jasmine betyder otroligt mycket för mig, hon fanns kvar för mig när ingen annan, och knappt ens hon själv klarade av det.
Och Jasmine, jag vet att du läser detta, och jag vet att jag har sagt det förut, men. Jag kommer alltid att finnas för dig när du behöver och inte behöver det. Du kan lita på mig. Jag bryr mig om dig och du kommer alltid att vara en av de närmsta personerna i mitt liv. Jag älskar dig! <3
 

Svaren från frågestunden

Det verkar inte bli fler frågor så jag svarar på de som finns. Kan ju passa på att säga att om ni skulle undra något mer är det bara att fråga på!

Hanna:
Har du två släktingar som heter Hanna och Mattias?
Ja det har jag. De (ni?) är ju mina pysslingar! :D (Mammas sysslings barn = pysslingar)

Michis:
Vad är dina drömmar med livet? Ditt liv, och ditt barns liv..

(Förhoppningsvis) alla föräldrars dröm är väl att ens barn ska vara lyckliga och välmående. Jag vill att min dotter ska må bra. Att hon ska växa upp med en sund livsstil. Att hon ska bli en stark tjej, som följer sin dröm, oavsett vad den är. Som är sig själv och som inte låter andra påverka henne. Jag vill att hon, när hon blir stor, kan se tillbaka på sin barndom med glädje. 
Min dröm, som mamma, är att jag själv kan vara stark, uppfylla mina drömmar, och på så vis erbjuda min dotter ett liv utan ekonomiska begränsningar eller svårigheter. Jag vill vara framgångsrik. 

Är du lycklig?
"Lycklig" är ett komplicerat ord. Jag har varit lycklig, men jag är det inte nu, pga många omständigheter, men det finns stunder i vardagen som gör mig lycklig, t.ex. när Alma kommer fram och kramar mig, "helt utan anledning", när hon ler, och när hon pratar. Det är helt underbart att höra henne prata!
Men nej, jag är inte lycklig, men jag hoppas att jag kan bli det igen.

Vad är dina starkaste sidor?
Jag ger inte upp. Jag kämpar alltid för något jag vill, eller för något som är "det bästa att göra", oavsett hur svårt det är. Det kommer alltid motgångar och ibland slås jag ner av dem, men bara för stunden. Jag tar mig alltid upp igen. "Det som inte dödar en, gör en starkare."

Vad är du stolt över? Ett äg-moment i ditt liv..

Jag är stolt över min dotter. Varenda jävla dag. 
Jag är stolt över mig själv som mamma. 
Jag är stolt över att jag inte ger upp, även fast jag många gånger har tänkt tanken. Jag vet att jag kommer att komma någonstans till slut, och då kommer jag vara ännu stoltare över mig själv.
Ett äg-moment i mitt liv... När min dotter föddes. Förutom den där halvt chockade känslan av "Wow, det där är mitt barn", kände jag också "Yess! Jag klarade det!" haha. 

Hannah:
Är du och Almas pappa vänner?

Jag vet inte riktigt.. Det är komplicerat. Vi försöker så gott det går att komma överens, för Almas skull. Ibland är vi jättebra vänner, och ibland är vi värsta fienderna. Så är det just nu, men jag vet att det bara kan sluta på ett sätt: antingen funkar det, eller så funkar det inte... Allt eller inget liksom, men just nu är det lite mittemellan kan man säga ^^

Har alma förändrat ditt liv?
Att få barn är något som förändrar alla, hoppas jag. Man växer lite och man ser livet på ett helt annat sätt. Innan jag fick Alma var jag lite utav en fjortis, och nu känner jag mig plötsligt som en 30-åring. I skolan kommer jag bättre överens med lärarna, än med eleverna - vi har helt enkelt mer gemensamt. Man mognar lite och, ja, man förändras helt enkelt. Man har inget val, men det är inget jag ångrar, och inget som jag tycker är dåligt. Men ibland kan jag inte låta bli att undra hur mitt liv hade sett ut om Alma inte fanns. (Jag tror inte det hade varit så bra, om jag ska vara ärlig :P)

♥ Dag 8 – Ett ögonblick

Det är omöjligt att välja ett av alla de där viktiga, känslofyllda, speciella ögonblick. Jag kan inte skriva om ett ögonblick utan att nämna det där andra ögonblicket. Dessa små ögonblick som har format mitt liv, som har format mig, gjort mig till den jag är idag.

~~~~~~~~~~
Första gången jag såg min dotter. Känslan finns kvar. Värmen från hennes blöta kropp. Kärleken och tryggheten från hennes hand som kramade om min tumme. Rädslan och oron, "hur fan ska jag klara detta?". Stoltheten att visa upp sitt underbara barn.
Första gången hon skrattade, första gången hon satte sig upp, första gången hon ställde sig upp, när hon tog sitt första steg, när hon sa sitt första ord: "Mamma!". Varje ögonblick som får hjärtat att slå ett extra slag, för att kärleken var så stor ända från början.
~~~~~~~~~~

Ett ögonblick behöver inte vara underbart. Det finns de ögonblick som jag helst behåller för mig själv, men som jag kommer att skriva om här ändå.

~~~~~~~~~~
Ögonblicket när hans leende plötsligt förvandlades till ett monsters. Första gången han misshandlade mig.
Första gången jag skar mig själv.
Den där gången när jag satt i regnet mitt i natten och bara grät.
~~~~~~~~~~

~~~~~~~~~~
Stunden när jag såg min syster i ögonen för sista gången. "Var stark!" men kunde inte hålla tårarna inne. Det ögonblick jag för alltid kommer att ångra.
~~~~~~~~~~

~~~~~~~~~~
Men även ett positivt ögonblick när jag var på väg till Sverige igen. Skrattet med mamma på flygplanet. Lättnaden. Nu var det äntligen över.
Ögonblicket och chocken jag fick när jag plötsligt kunde äta ordentligt igen, när jag inte grät längre. Ögonblicket när jag upptäckte att jag var lycklig.
~~~~~~~~~~

~~~~~~~~~~
Vår första kyss.
Spänningen när han tog min oskuld.
Ögonblicket när allt förändrades.
Och till slut det ögonblicket, där det värsta hände. Ögonblicket när även han misshandlade mig.
~~~~~~~~~~

~~~~~~~~~~
Och till sist. Ögonblicket då jag insåg att jag inte kan ha det såhär.
Ett ögonblick då jag bestämde mig för att göra något åt det.
Tyvärr så går det inte över en dag. Det tar tid. Men jag är på väg!
~~~~~~~~~~

Ett ögonblick kan förändra allt!

♥ Dag 6 – Min dag

Idag är jag på riktigt dåligt humör. Allt känns skit. Vill bara börja om på nytt, men det är så svårt när man är helt ensam. Jag tänker inte berätta om idag. Jag har tänkt skriva denna rubriken lääänge nu och jag hade en speciell dag att berätta om, men sen var jag trött eller nåt så jag orkade inte skriva den dagen. Men det är i alla fall den dagen jag tänker berätta om.

Det var nog för en vecka sedan.

Jag och Alma vaknade på morgonen. Vi skulle träffa mamma. Det var i fredags förra veckan för det var dagen innan hon skulle flytta. Hon flyttade ju till Malmö förra helgen.


Alma visar sin pyjamas-tröja, som Jennifer (min syster) hade när hon var liten.

Sen gick vi ut en runda. Alma hade sin häst i koppel.


Sen gick vi nog en liten runda på stan innan vi satte oss på ett fik. Det var mycket trevligt. Jag älskar att umgås med mamma. Det händer inte så ofta längre. Och än mindre nu :(
Tog inga bilder när vi var på fiket. Men vi upptäckte att Alma inte är en fika-tjej, utan mer en ...apa x) Hon skulle klättra överallt och absolut inte sitta still :P
Sen gick vi hemåt och mamma ville bara låna en tröja, sen skulle hon också hem till sig. Hon behövde packa och så.

Alma och jag hade tråkigt en stund, men sen hittade vi på nåt kul!

Vi gjorde en målning med fingerfärg!

Det tyckte vi båda var kul, och oj vad kladdigt det blev. Alma fick bada!
Hittar ingen bild som passar att lägga ut på bloggen, men vattnet var BLÅTT xD


Alma tittade på Pingu medan jag borstade hennes hår.


(Y) Sådärja! En enda skruvlock x)

Och här är vår målning!

Väldigt stor! Ni kan ju jämföra med Almas blå handavtryck om ni vill veta hur stor den är :P
Den hänger tillfälligt i köket, men sen när jag har fixat om i lägenheten ska den hänga vid Almas lekhörna i vardagsrummet.

Efter bad och lite Pingu var det läggdags för Alma.
Men jag blev sugen på att pyssla lite till. Så jag klippte till 3 bilder så att det skulle passa till min nya klocka. Och efter det klistrade jag in lite bilder i Almas "Mina första år"-bok.


Bilder på mig tillsammans med de 3 personerna som jag älskar mest!
1. Jag och Alma.
2. Jag och mamma.
3. Jag och Jennifer.

Fina va? =)

♥ Dag 5 – Vad är kärlek

Oj, vilken svår rubrik!

Det finns så många olika sorters kärlek. Det kan vara kärlek till sin pojk/flickvän, kärlek till en vän, kärlek till en sak (Hur många här älskar inte sin mobil t.ex.? ;P), men för mig är den största kärleken den man har gentemot sitt barn. Ingen som inte har barn kan förstå vilken känsla det är, och den går helt enkelt inte att beskriva!

Jag skrev "typ" en dikt till Alma för ett tag sedan:
 
"(...)

Mitt hjärta slår dubbla slag när du ropar på mig
Mitt hjärta slår dubbla slag när du ler mot mig
Mitt hjärta slår dubbla slag när du pussar mig
Mitt hjärta slår dubbla slag när dina ögon säger
'Mamma, jag älskar dig!' "

Alma ÄR kärlek. Det finns ingenting jag inte skulle göra för henne. Allt jag gör är för hennes skull, för att jag bryr mig om henne, för att jag älskar henne.

♥ Dag 4 – Det här åt jag idag

Oj, vilken rolig rubrik ^^

Om "idag" menas med den timmen och de 14 minuterna som har gått än så länge, så har jag inte ätit någonting.
Men så tråkig ska jag inte vara. :P

Till frukost åt jag en jättegod yoggi (nej, jag säger inte "yoghurt") med kokos, banan och ananas (SUPERGOD!) och lite müsli till. Sen drack jag en kaffe på väg till skolan (i min coola muggtermos, eller heter det termosmugg?).

Till lunch var det kycklinggryta med ris och wokade grönsaker. Vatten till det.

Sen fikade jag med mamma. Då åt jag en vinbärsmuffin och drack ett glas färskpressad apelsinjuice.

På väg hem från stan fick jag smaka en tugga av Almas banan.


Orkade inte köpa någon middag på väg hem, och sen blev allt bara skit när jag kom hem. Men sen föreslog mamma att hon och Per (hennes kille) skulle komma med pizza och kolla på film, and so they did! Så nu mår jag bra igen. Tack mamma! =) Vi kollade på Limitless.

Städat blev det också xD mycket effektivt sätt att få mig att städa. Ring och säg "jag är hos dig om en halvtimme". Funkar alltid! Haha. Nu fattas bara dammsugning, disk och lite rensning. Det ska jag göra i morgon. Men nu har inlägget spårat ur.

Jag ska nog äta något x) hehe

♥ Dag 3 – Mina föräldrar

Hur det började..
Mina föräldrar heter Maria och Jaime. När de träffades var mamma 15 år och pappa var 20. Jag vet inte så mycket om hur det gick till när de träffades eller hur deras förhållande var innan jag föddes. Det jag däremot vet är att min mamma blev gravid när hon var väldigt ung. Hon var 16 år när jag föddes och 2 år senare fick jag en lillasyster, Jennifer. När Jennifer var runt 6 månader flyttade vi till El Salvador, min pappas hemland. Vi bodde där nästan ett år, sedan flyttade jag, mamma och jennifer hem till Sverige igen. Deras förhållande tog slut och pappa stannade kvar i El Salvador. Han kom och hälsade på en gång när vi var små, ungefär ett år efter att vi hade åkt därifrån tror jag. Men efter det träffade vi inte honom på väääldigt länge. Vi har alltså vuxit upp med mamma.

Mamma
Min mamma heter alltså Maria Norlin och är 36 år. Hon jobbade nyligen som förskollärare (blev det rätt nu? Äh, vi säger dagisfröken! :D). Nu har hon slutat på dagiset och ska fortsätta plugga i stället. Hon och hennes kille, Per, som jobbar och bor i Malmö, ska nu flytta ihop. Vilket alltså betyder att mamma hänger med till Malmö. Jag kommer sakna henne, men är samtidigt glad för hennes skull för hon har träffat en trevlig man =)

Jag har några minnen från när vi bodde i El Salvador, inte så många, men de jag har är väldigt starka. Jag kommer ihåg att jag brukade titta på henne. Jag tittade på henne från golvet där jag satt med Jennifer bredvid mig. Och hon lagade mat och diskade, tvättade kläder för hand och städade hela huset. Jag kommer ihåg kackerlackorna i skåpen. "Jävla kackerlackor", skrek hon säkert. Och sen när pappa kom hem var hon ledsen. Jag kommer ihåg att hon satt och grät. Jag gick ut från rummet för att han skrek, och där satt mamma i soffan och grät. Och han stod där och skrek fula ord, som jag knappt förstod, men ändå visste att de var fula. När han såg mig sa han till mig att gå in i rummet igen och ta hand om min lillasyster. Så jag gick in i rummet igen.
Jag förstår varför hon lämnade honom. Usch, nu när jag började tänka på mina minnen kom det upp fler, som jag inte har tänkt på på väldigt länge. Vad obehagligt :S
Aja, i alla fall. Min mamma var 18 år när hon tog hand om två små barn i ett helt okänt land där hon inte kände någon, förutom pappa och hans familj, som antagligen inte var så vänliga.  

Jag har aldrig riktigt förstått hur svårt det måste ha varit för mamma, förrän nu när jag själv upplever ungefär samma sak. Jag förstår varför hon reagerade som hon gjorde när jag blev gravid. Hon ville inte att jag skulle gå igenom samma sak. Men det enda jag kunde tänka på då var att jag visste att hon hade haft det svårt och ändå klarade hon det. Om hon, som 18-åring klarade av att ta hand om två barn i El Salvador, borde jag klara av att ta hand om ett barn i Sverige.

Jag ser upp till min mamma, och jag tycker att hon är stark. Jag vet att jag kan räkna med henne när jag verkligen behöver henne. För mig är hon den finaste mamman som finns. Hon har uppfostrat mig att vara både stark och självständig och det är jag glad över.

Jag älskar min mamma! ♥

Pappa
Min pappa heter Jaime Magaña och är 41 år. Han jobbar på ett flygbolag i El Salvador. Han har ganska nyligen gift sig med en tjej som är ungefär 2 år äldre än mig, och hon har en son som är runt 4 år.

Vi bodde ju hos honom i El Salvador i nästan 1 år innan vi åkte tillbaka till Sverige utan honom. Jag kommer ihåg att han och jag var ute och gick en dag. Då var det nog bestämt att vi skulle tillbaka till Sverige, för han böjde sig ner, tittade mig i ögonen och frågade: "Vill du stanna här hos mig?", jag svarade ja, "Lova att du ska stanna hos mig.", ja, jag lovar. Så fällde han en tår och kramade mig. Jag kommer till och med ihåg att jag tänke "Äh, jag kommer ju följa med mamma hem till Sverige." och så hoppades jag att han inte skulle bli arg när jag följde med mamma. Jag hade mardrömmar om det senare, att när vi precis skulle åka till Sverige tog han mig och sa: "Du lovade ju att du skulle stanna här", och tvingade mig att stanna kvar.

Ungefär ett år senare kom min pappa och hälsade på oss i Sverige. Jag vet inte hur länge han stannade. Men när han hade åkt igen träffade vi inte honom förrän 9 år senare. Vi hade kontakt via telefon någon gång ibland, och när vi blev äldre började vi maila och chatta lite också. Han lovade många gånger att han skulle hälsa på, men det hände inte. Men en dag plingade han på dörren. Jennifer öppnade, kollade på honom och ropade på mamma. "Mamma, det är till dig." sa hon. Sen kom hon till mig. Jag frågade vem det var och hon svarade: "Jag vet inte, en mörk kille.". Sen vet jag inte om det var när jag hörde honom eller när jag såg honom som jag sa ganska chockat: "Men det är ju pappa!". Sen kom han in och vi kramades och grät. Sen stannade han i 10 dagar. Då hade vi jättekul. Sen åkte han tillbaka till El Salvador. Men det slutade inte där. Det bestämdes att vi skulle åka och hälsa på honom i El Salvador under sommarlovet. Så det gjorde vi. Min pappa var då gift med en kvinna som hade två barn, en tjej som var 1 år äldre än mig, och en tjej som var 1 år yngre än Jennifer. Vi hade jättekul under sommaren.
Men sen närmade sig dagen då vi skulle hem. Men då sa pappa nej. Han fick inte ledigt för chefen, och han fick inte tillstånd att åka med oss till Sverige, och han hade inte råd att betala biljetten osv osv. (Jag vill inte gå in för djupt på denna händelsen, för det finns så mycket att säga, och det kanske kommer upp senare, men just nu tar jag det så kortfattat som möjligt.) En lögn efter den andra och till slut visade det sig att han inte ville låta oss åka tillbaka. Det var "hans tur" att ha oss. Till slut bestämde vi oss för att ge det en chans. Vi skulle stanna ett år, och sen skulle vi bestämma om vi vill stanna eller åka tillbaka till Sverige. Så vi lärde oss spanska och började skolan. Men under den tiden blev min pappa en helt annan man än den som vi hade lärt känna de 10 dagarna i Sverige och de 3 månaderna i El Salvador. Plötsligt blev han väldigt arg och överdrivet sträng. Han började misshandla oss genom att slå oss med sitt skärp när vi hade gjort något som i hans ögon var fel. Efter en tid gjorde hans slag inte ont längre. Jag var helt förstörd inuti. Deprimerad och med både anemi och bullimi, som knappt någon ens la märke till.

Efter två år kunde mamma komma och hälsa på, och då fick jag äntligen åka tillbaka till Sverige.
Min lillasyster stannade kvar av egen vilja. Men sen jag åkte har hon säkert haft det värre än vad jag hade det. Vilket har lett till att jag började hata min pappa. Sen gjorde han ännu värre grejer och till slut brydde jag mig inte om honom mer.
När Alma var 2 månader chattade vi en gång. Då sa han att han inte brydde sig om oss, och inte ville ha någon kontakt med mig. Det var nästan 1½ år sedan och jag har inte hört något från honom sedan dess.

För mig är det lika bra. Jag bryr mig inte om honom längre. För mig är han inte en pappa, och jag kallar honom inte ens för pappa längre. Han är Jaime. Inget mer.

5 hemligheter

Hittade en utmaning hos Lesthi som går ut på att berätta 5 hemligheter om mig själv. Så nu sitter jag här och funderar så att jag nästan får huvudvärk, eller vänta, det hade jag nog redan o.o



1. Jag är bisexuell. Det är väl egentligen ingen större hemlighet, de flesta som känner mig vet om det, men ändå :P

2. Jag sover aldrig med strumpor. Om det skulle hända att jag somnar med strumporna på är dom aldrig kvar när jag vaknar. Tar oftast av dom i sömnen x)

3. Jag pratar i sömnen väldigt ofta. Det har även hänt att jag har gått i sömnen, men bara när jag hr sovit borta, någonstans där jag aldrig har varit förut eller på något ställe där jag inte känner så många.

4. Jag är stökig och slarvig (ingen hemlighet för de som känner mig, men jag döljer det mycket väl för andra). Mitt hem är nästan jämt upp och ner och det är inte direkt något som jag är stolt över. Varför är det så svårt (och tråkigt) att städa :S

5. Jag har varit fjortis-rockare. När jag var 12-13 år älskade jag Green Day, Simple Plan och Linkin Park. Typ det enda jag lyssnade på. Jag gillar fortfarande deras musik, men det har nog mest att göra med att jag får tillbaks känslorna jag hade när jag lyssnade på musiken förut. Lite nostalgiskt sådär :P

Det var det, feel free to accept the challenge! =D

♥ Dag 2 – Min första kärlek

Denna texten skrev jag i en blogg för 2 år sedan. I den bloggen skrev jag mycket om min tid i El Salvador, och därför kan det hända att det står lite om min depression som jag även hade då. Texten handlar dock huvudsakligen om min första kärlek och jag kommer endast göra små korrigeringar för att det ska bli lättare för er som inte känner mig att förstå denna lilla "berättelsen".



Ricardo.

Han var min pojkvän för ungefär 3½ år sedan. Det sjuka är att jag aldrig slutade älska honom. Han bor i El Salvador. Landet där min pappa kommer ifrån. Landet där jag bodde i några år. Landet som jag var tvungen att lämna för att överleva. Men om det var någon som jag inte ville lämna (förutom min lillasyster såklart), var det han. Vi var inte tillsammans när jag bodde där, men man skulle väl säga att "vi var på G". Vi var väldigt bra vänner, och jag var kär i honom, men jag kunde inte säga något för jag trodde att han hade tjej. Katheryn, hon gick runt på skolan och skröt om att han var hennes pojkvän. Men det var så konstigt, för jag kände ändå på mig att han gillade mig med. Nu efteråt var det så tydligt egentligen, och jag förstår inte varför jag inte sa något tidigare. Vi stod varandra väldigt nära, och han hade till och med friat, på skämt, men jag bar alltid på ringen han gav mig.

Det var egentligen den tiden då jag mådde sämst som jag lärde känna honom, och efter ett tag tog jag tag i mig själv och fokuserade på skolan. Jag visade aldrig mer hur ledsen jag egentligen var och folk trodde verkligen att jag var glad. Sanningen är att han var den enda som gjorde mig glad. Jag har nog aldrig varit så kär i någon, som jag var då, varken före eller efter. En annan sak som gjorde mig glad var tanken på min mamma. Efter två år skulle vi äntligen få träffa henne. Det konstiga är att det var denna tiden då jag var så nära att begå självmord, och om jag inte hade kommit ihåg mina tankar, hade jag nog trott att det var tidigare.

I alla fall, så kom min mamma och hälsade på i tre veckor. Då var jag glad, på riktigt. Fast jag hade gett upp tanken på att någonsin få komma hem, var jag glad att hon hade kommit. Men dagarna gick, och till slut var det bara några få dagar kvar tills mamma skulle åka tillbaka till Sverige, utan oss. Då tog vi varje chans vi hade och umgicks hela tiden. Sista helgen var vi hos några släktingar som har bott i Sverige, så mamma känner dom. På söndagen ringde pappa, som var på jobbet, och ville prata med mig.
"Jag har gjort ett beslut som jag vet att jag kommer ångra... Men jag har lovat din mamma, och allt är redan klart... Du ska åka till Sverige med henne på onsdag."
Jag blev mållös. Jag kunde inte säga någonting. Jag visste inte vad jag skulle säga. Men jag grät. Jag grät av lycka. Det enda jag fick fram var "Är det sant? Menar du allvar? Får jag åka hem, på riktigt?". Det var så svårt att tro på det, för jag var helt inställd på att jag aldrig skulle få åka hem igen.
Jag hade två dagar på mig att packa ihop allt som jag ville ha med mig till Sverige och jag fick en dag på mig att säga hejdå till alla mina vänner och lärarna i skolan.
 
Ricardo var den första jag sa det till. Vi hade två raster i skolan. Ricardo och jag gick inte i samma klass, så vi träffades bara på rasterna. Första rasten satt jag med honom och hans två kompisar och ingen sa något förrän rasten nästan var slut. Jag bara sa det rakt ut "Jag ska till Sverige... på onsdag. Detta är min sista skoldag.". Han blev så chockad att han inte kunde säga någonting. Först trodde jag att han inte brydde sig. Han bara tittade rakt ut i luften tills det ringde in. Då sa han "ok". Jag blev lite ledsen, men jag hade annat att fokusera på. Jag skulle berätta det för mina lärare och klasskompisar. Varje lektion hade vi olika lärare, så jag gick fram till läraren varje lektion och berättade det lite tyst. Jag väntade med klasskompisarna till sista lektionen.

Sen blev det rast igen. Direkt när jag gick ut såg jag Ricardo och han var på väg mot mig. Han hade ett brev i handen som han hade vikt på ett speciellt sätt. Han tog min hand och lade brevet i det. Och sen kramade han mig. Jag kommer fortfarande ihåg hans blick. Han fick mig att smälta. Han är den mest romantiske killen jag någonsin har träffat. Sedan sa han "Läs det när du kommer hem". Jag lade det i fickan, och kunde inte sluta tänka på det på hela dagen. Men jag väntade tills på kvällen innan jag läste det. Och jag har det fortfarande kvar, i ett litet kassaskrin tillsammans med ett annat brev, och "förlovningsringen". Han hade skrivit på engelska. I El Salvador är det inte så många som kan engelska, och jag antar att han gjorde det för att ingen skulle förstå ifall dom skulle råka hitta det.

"from: Me =)
To: You! (Duh!) xD!

Hi =) !
Well, first of all, I still can't believe you're leaving =( ! That makes me so sad! I'm gonna miss you so much! You are really special to me =) ! If there was anything I could do, anything, I would like you to stay here. I really don't want to be far from you, I mean, you're gonna be in another continent =l ! I want to be close to you, 'cause when I'm with you, I feel great! Really great! But I guess you don't have choice but leaving, so I'll be happy just to know that you won't forget me. That's the only thing I'm asking you. Please don't forget me, cause I'll never forget you. I'll never forget when you used to take the last drink of soda from my bottle, I'll never forget your smile, your laugh, NEVER! I swear! I hope you never replace me neither... please! 'Cause nobody will never replace you in my heart! I hope you get to be happy in Sweden, and if you're not happy over there, there's always a chance that you come back here, right? (Let's hope so!) I guess that all I want to say is that I Love you so much and I'll never forget you, ok? Have a nice flight and visit us sometime =) !

Yours,
Ricardo =)

PS. Nunca te olvides de las salsas =) ! Porque nosotros nunca te vamos a olvidar!"
(= PS. glöm aldrig såserna =) ! För vi kommer aldrig att glömma dig!)

Det där sista var ett internt skämt =P

I alla fall så blev jag glad när jag läste det, och jag ville skriva ett brev tillbaka, men jag visste inte vad jag skulle skriva. Jag ville egentligen skriva hur mycket jag gillade honom osv, men jag gjorde inte det, jag vågade inte. Så jag skrev bara något liknande tillbaka och så gav jag brevet till min lillasyster så hon fick ge det till honom i skolan. Jag skulle ju vara hemma och packa hela dagen, och på eftermiddagen, när Jennifer hade kommit hem skulle vi åka till familjen och säga hejdå till alla. När Jennifer kom hem hade hon en massa brev till mig. Nästan alla som kände mig hade skrivit någonting. Men det var ett brev som "stack ut ur mängden". Ricardo hade svarat =) Brevet var vikt på ett konstigt sätt, precis som det andra, fast lite annorlunda, och på utsidan stod det "ilu <3" (I love u), fast det lade jag inte märke till förrän långt efteråt. I alla fall så ställde jag mig och läste det, precis innan vi skulle åka till familjen. (Förresten så hade jag nog skrivit "Jag älskar dig" på svenska, i brevet till honom)

"To: the most beautiful girl I've ever met! =)
from: Me xD !

Wow! Thanks for the letter. I didn't think that you were going to answer my letter, but thank you so much. First of all, I already know what "Jag älskar dig" means.. it means "I love you =)". I looked for it in the internet on friday =)! And I don't know if I should tell you this, but the reason why I looked for it, was because I wanted to tell you how much I love you, and yesterday I was decided to ask you if you wanted to be my girlfriend, but then, you told me that you were going back to Sweden and I was chocked!!! At first I couldn't believe it, but then I understood that it was your choice and there was nothing I could do about it. As you can see, I am in love with you, and I doubt that somebody is gonna make me forget the feelings I have for you. I'm really looking forward to get married with you (seriosly), but some time in the future. Maybe you come down here, or maybe I go up there... either way, I promise we'll see eachother again, we have to! We're engaged! There's no way I'm going to let you go out of my life! Well baby, I hope you write me e-mails sometime, ok? I'll write you very often, so be sure to check your e-mails. Here's mine                            .
'Ain't no mountain high enough, ain't no river wide enough, that can keep me away from you baby'.
It's a song =) ! I hope you listen to it sometime, ok?
I love you, I love you, I love you, I love you, I love you, I love you!

Forever yours,
Ricardo =)! <3"

Redan när jag läste det började jag gråta. Jag var både glad och ledsen samtidigt. Glad för att mina känslor var besvarade, och ledsen för att jag skulle lämna honom. Han var verkligen speciell. Sen kunde jag inte sluta gråta. Jag grät i flera timmar, och pappa trodde att det var för att jag var ledsen för att jag skulle åka.

Sedan när jag hade kommit till Sverige, chattade vi på msn så ofta vi kunde. Det var då vi blev ihop. Efter att ha varit tillsammans så länge, blev vi inte ihop förrän när jag försvann. Sjukt va? Och inte nog med det. Vårt förhållande varade i 8 månader. Inte dåligt för ett distansförhållande på så långt håll!

Sanningen är att jag aldrig slutade älska honom. Anledningen att vi gjorde slut var att det var för jobbigt att vara tillsammans när vi var så långt ifrån varandra. Det funkade helt enkelt inte längre.
Men även när jag var ihop med Abbe, tänkte jag på honom ofta. Vi pratar inte med varandra så mycket längre.
Vår plan var att han skulle flytta till Sverige när han var klar med skolan. Tyvärr så kom vi inte så långt.
Men jag kan helt ärligt säga att jag skulle göra vad som helst för att få träffa honom igen, och ännu mer för att bli tillsammans med honom. Han är verkligen speciell!

♥ Dag 1 – Presentera mig själv.

Här är jag! Ganska gammal bild ifs, men enda skillnaden är typ att jag har klippt håret väldigt mycket kortare ^^, ja så är jag ju inte svart-vit heller, men det förstod ni säkert ;P


Mitt fullständiga namn är Malin Tiara Gabriella Josefin Norlin. "Tiara" har jag själv lagt till efter att ha kallat mig själv Tiara på skoj, till slut började många andra kalla mig Tiara, och när jag väl hade fyllt 18 la jag till namnet och bytte tilltalsnamn från Malin till Tiara. Familjen och vänner som har känt mig länge kallar mig fortfarande Malin (en del av anledningen till att jag inte bytte ut namnet helt), men annars reagerar jag inte så mycket längre om någon ropar "Malin".

Jag fyllde 20 år den 10:de juli och för 18 månader sedan födde jag en underbar liten flicka.

 
Här är min lilla Alma från nyfödd bebis till stor tjej!
Ni kommer nog se mycket av henne här i bloggen =)

Jag ska börja andra året på gymnasiet på onsdag. Jag studerar Spelgrafik och animation. Min stora dröm är nämligen att bli animatör. (Göra tecknade filmer och serier) Jag trivs jättebra i skolan och ser verkligen fram emot att få lära mig allt jag behöver för att bli en framgångsrik animatör =)


Jag har, som många andra, en mamma, en pappa och en lillasyster. Jag och min syster är uppväxta i Sverige med vår mamma. Vår pappa flyttade tillbaka till sitt hemland, El Salvador, när vi var små. År 2005 skulle jag och min syster, Jennifer, åka och hälsa på honom under sommarlovet. Det slutade dock med att vi stannade längre. Jag bodde där i 2 år tills mamma kom och hälsade på och då fick jag åka med henne hem till Sverige igen. Jennifer ville stanna kvar med vår pappa och än idag är hon kvar där borta. Vi har alltså inte setts på 4 år. =( Ganska sorgligt egentligen, jag saknar henne otroligt mycket, men förhoppningsvis dröjer det inte länge tills jag får träffa henne igen.



Här är vi 3 dagar innan vi skildes åt. <3

Ja nu finns det inte så mycket mer att säga om mig själv.
Jag kan väl avsluta med att säga att jag är väldigt kreativ. Tycker om att rita, måla och skapa. På senare tid har jag öppnat ögonen för scrapbooking. Klipper och klistrar ihop små album som förhoppningsvis Alma kommer uppskatta när hon blir lite äldre.
Jag gillar även att läsa och skriva, sjunga och dansa och ha kul helt enkelt.

Jag är en väldigt glad tjej och jag försöker vara positiv till det mesta.

Är det något mer ni undrar, är det bara att skriva en kommentar så svarar jag så gott jag kan, antingen under samma inlägg, på er blogg eller i ett nytt, eget inlägg.

Ha det bra!

Queen Tiara

VÄLKOMMEN TILL MIN BLOGG där jag skriver om allt möjligt från min vardag till viktigare åsikter och intressanta tankar om mitt liv som förälder och feminist.

RSS 2.0