På strandjakt i vabruari

Godnattens!
Hoppas allt är bra med er. Förmodligen ligger ni och sover. Om så är fallet får jag väl säga God morgon och hoppas ni får en härlig torsdag! Och kan ni inte sova (Angelica) föreslår jag att ni kollar HÄR. (Har seriöst suttit och klickat vidare i... ja jag vet inte hur länge, men blir bara gladare och gladare för varje klick. typ)
 
Aaaanyways
 
Jag vabbar. No shit!? Alla föräldrar som vabbar just nu räck upp en hand. Tänkte väl det... (och du som inte räcker upp handen, vänta bara...)
 
Jag är så trött på det nu. Alma har varit sjuk i tre olika omgångar på mindre än en månad. HUR är det ens möjligt!? Och för varje omgång blir det värre. Det börjar med lite feber, inget mer, bara feber liksom. Sen slår det till ordentligt, magsjuka. Tack och lov räckte det med en kräkning och febern var över efter bara ett par dagar. Så lutar man sig bakåt och tänker att phew, nu är det över. 
NEJ!
I förrgår när jag kom hem (Teddy och Stina hämtade Alma) berättade Alma att "*kompis på förskolan* är förkyld, och det är jag också. *Hosthost-detlåtersomattjagtapparandan-host*". Iiiingen fara, tänker optimisten i mig, det är baaara en liten förkylning, det går ööööver....
NEJ!
Igår när jag hämtade henne på förskolan kände jag att hon var varm. Iiiiiingen faaaara, det är bara för att hon har sprungit och lekt juuuuu.....
NEJ!
Kommer hem och märker att hon inte riktigt är sig själv. (Har nästan glömt bort vem "sig själv" är efter alla de här feberperioderna.) Tar tempen. 38.0. Here we go again.
 
Vanligtvis går temperaturen ner under natten, men hon var varm och hostig hela natten och febern har hållt sig hela dagen. Som tur är har jag hunnit med att göra det mesta i skolan, men idag fick jag reda på att redovisningen som min grupp ska göra i morgon är examinationsgrundande. Vilket betyder att om jag inte kommer dit blir jag tvungen att göra den ensam vid examinationstillfälle 2. Har letat barnvakt hela kvällen, men ingen kunde så det får bli som det blir. Lika bra jag vänjer mig. Det är så här det är att vara ensamstående och studerande småbarnsförälder.
 
Turligt nog är jag inte helt värdelös för skolarbetet trots att jag blir tvungen att vara hemma. Vi håller på att göra en film just nu, och eftersom att det bara verkar finnas en skabbig badstrand i Karlshamn fick jag gå på strandjakt i Karlskrona. Vi ska alltså filma på stranden. Så jag dammade av den gamla vagnen och stoppade ner min gnälliga febriga trollunge och så letade vi fin badstrand.
 
 
Det gick ju bra och så, vi var ute hela förmiddagen och när vi kom hem kollade vi på film och drack varm choklad. Just då kände jag att det suger inte helt att vabba... 
 
Fast hörni, det här med promenader och sånt. Jag fattar inte. Jag har bara fått höra hur uppiggande och uppfriskande det är att promenera i timmar. Jag fattar inte grejen. Asså visst, bilderna ovan är jättefina, men jag blev bara trött och fick huvudvärk av det. Jag somnade seriöst ett par timmar på eftermiddagen. Det har typ inte hänt sen jag var 16 år. (Graviditetstiden räknas inte.)
 
Ah jag vet, jag låter sjukt bitter. Men såhär ser mitt liv ut just nu. 
Undrar ni fortfarande varför jag inte bloggar så mycket längre? ;)


Kommentarer
Jennifer Norlin

Brukar oxå få ont i huvudet om det t.ex. är för kallt eller blåser mycket. Annars är det mysigt att gå och bara njuta av naturen :)

2014-02-27 @ 08:30:04


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Queen Tiara

VÄLKOMMEN TILL MIN BLOGG där jag skriver om allt möjligt från min vardag till viktigare åsikter och intressanta tankar om mitt liv som förälder och feminist.

RSS 2.0