Alma 4 år

Postat på facebook onsdag 5 februari:
 
Vet ni att för exakt 4 år sedan spenderade jag dagen med mamma. Hon kom hem till mig för att låna datorn, och trots att jag hade tänkt städa innan slutade det med att vi städade tillsammans. Därefter skulle vi hem till henne och jag skulle sova över där. Det var en vecka kvar till BF och innan vi skulle gå frågade mamma om jag hade packat BB-väskan än. Det hade jag såklart inte, det var ju låååångt kvar tills bebisen skulle födas. "Nej, det kan hända när som helst" sa hon och väskan blev packad. Redan på bussen började förvärkarna, fast det var så svagt då att jag inte vågade hoppas att det var mer än bara en tillfällig sammandragning. 
Innan vi somnade, ungefär vid den här tiden, skrev jag en liten lista på flicknamn, trots att jag redan hade bestämt mig för Alma Maria Luna för längesen. Fast det var ju hemligt, och jag tänkte att jag kanske skulle ändra mig när hon kom ut. Vi diskuterade Aisha, Lucia och Alice innan vi somnade. Den natten vaknade jag exakt en gång i timmen. Och varje gång log jag och tänkte "i morgon kommer hon!".
 
Postat på facebook torsdag 6 februari:
 
Den 6:e februari 2010 vaknade jag hemma hos mamma. Jag hade vaknat 1 gång i timmen hela natten och på morgonen var det 7 minuter mellan förvärkarna. Men jag hade inte tid att vara trött, för jag var så spänd och förväntansfull. "Idag ska jag föda barn" sa jag glatt till mamma när hon vaknade. Jag skulle ha gått på bio med Angelica och kusinerna, men det fick vi ställa in. I stället väntade jag hela dagen på att värkarna skulle komma oftare. På kvällen fick jag nog, så vi ringde till Teddy och åkte till förlossningen. Vid den tiden hade jag knappt ens ont, men då visste jag ju inte hur ont det skulle göra när det var dags. På förlossningen berättade barnmorskan att jag bara var öppen 1 cm så vi fick åka hem igen. Väl hemma blev smärtan värre. Mamma kollade på melodifestivalen och jag badade - fast det hjälpte inte. Sen försökte jag sova men det gick inte så bra. Kl 12 på natten fick jag nog av smärtan så vi åkte in igen. Jag var fortfarande öppen 1 cm, men jag fick smärtstillande och åkte hem för att få lite sömn.
 
Postat på facebook idag, fredag 7 februari:
 
Efter andra rundan till förlossningen kunde jag tack vare värktabletterna sova några timmar. Kl 3 på natten vaknade jag dock av smärtan igen. "Fan, tabletterna har slutat fungera" tänkte jag. Jag väckte mamma många gånger, gick på toaletten hur många gånger som helst och tog tiden mellan värkarna. fortfarande 7 minuter, och jag hann alltid precis somna innan nästa värk satte igång. Fick inte nån mer sömn än ca 1 minut var 7:de minut den natten och morgonen. Någon gång under förmiddagen gick proppen och jag började blöda. Visste inte hur mycket som var normalt, så jag ringde till förlossningen och kollade läget. BM tyckte att jag nog kunde stanna hemma ett tag till. Sen dog telefonen och försvann, antagligen mellan soffkuddarna, men där hade inte jag möjlighet att leta just då. Efter ett tag ringer BM upp mamma, hon hade försökt ringa tillbaka till mig, och därefter fick hon leta ett tag innan hon hittade mammas nummer. "Det är nog bäst att du kommer in i alla fall". Ringde Teddy, klädde på mig så fort jag kunde (alltså vääldigt sakta). Precis innan vi skulle gå behövde jag bara gå på toa en sista gången, och just då gick vattnet. Bilresan till förlossningen kändes lång och smärtsam. Värkarna kom med 3 minuters mellanrum och Teddy skämtade så att jag skrattade och grät (pga smärtan av att skratta...).

Väl på förlossningen gick allt väldigt snabbt. Barnmorskan konstaterade förvånat att jag var 8 cm öppen, fick lägga mig i förlossningsrummet nästan på en gång. Några lustgasandetag och jag var borta. Luddiga minnen, mamma som matar mig med macka och saft, känslan av att nästan spy, ville somna, insikten av att jag snart skulle ha en bebis, ville somna, snurrig, tryckte sönder mammas hand. Och till slut ser jag en liten liten bebis i barnmorskans händer. Hela världen stannar. Kommer aldrig glömma just det ögonblicket. Jag fick henne i min famn. Hon höll hårt i min tumme. (Och kissade på mig. "Vad bra, då vet vi att det fungerar som det ska!" - BM)

_______________________________________________________________

För 4 år sedan somnade jag med min dotter i famnen. Lyckligare än någonsin och fylld av villkorslös kärlek. Är så tacksam över varenda dag som jag har fått spendera med mitt hjärta. Tiden har gått så fort och ibland så förstår jag inte vad som hände mellan den dagen och idag, och även om jag saknar min bebis ibland skulle jag inte vilja gå tillbaka. Det kan vara jobbigt att se henne växa så fort, men samtidigt är det så fantastiskt att se vilken underbar liten människa hon är. Och jag är så stolt, varenda dag. Alma Maria Luna, jag älskar dig otroligt mycket! ♥

 Första officiella bilden på Alma, bara några timmar gammal. För nästan exakt 4 år sedan <3
 
Idag fyllde min dotter alltså 4 år. Vi har haft en lugn och mysig dag. Fick väcka henne tidigt dock eftersom att jag var tvungen att gå till skolan ett par timmar på förmiddagen. Men oavsett hur tidigt man måste gå upp får man inte strunta i födelsedagsrutinen. Så självklart sjöng jag för henne och hon fick öppna sina presenter. 
 
 
Därefter fick vi skynda till förskolan. Alma fick fira med sina kompisar och var glad att jag hämtade henne tidigare än vanligt. Hon hade beställt tacos och mamma kom och hälsade på :)
 
 
Och när det var dags att sova somnade hon i min famn. Precis som hon gjorde den första kvällen i sitt liv. ♥


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Queen Tiara

VÄLKOMMEN TILL MIN BLOGG där jag skriver om allt möjligt från min vardag till viktigare åsikter och intressanta tankar om mitt liv som förälder och feminist.

RSS 2.0