På strandjakt i vabruari

Godnattens!
Hoppas allt är bra med er. Förmodligen ligger ni och sover. Om så är fallet får jag väl säga God morgon och hoppas ni får en härlig torsdag! Och kan ni inte sova (Angelica) föreslår jag att ni kollar HÄR. (Har seriöst suttit och klickat vidare i... ja jag vet inte hur länge, men blir bara gladare och gladare för varje klick. typ)
 
Aaaanyways
 
Jag vabbar. No shit!? Alla föräldrar som vabbar just nu räck upp en hand. Tänkte väl det... (och du som inte räcker upp handen, vänta bara...)
 
Jag är så trött på det nu. Alma har varit sjuk i tre olika omgångar på mindre än en månad. HUR är det ens möjligt!? Och för varje omgång blir det värre. Det börjar med lite feber, inget mer, bara feber liksom. Sen slår det till ordentligt, magsjuka. Tack och lov räckte det med en kräkning och febern var över efter bara ett par dagar. Så lutar man sig bakåt och tänker att phew, nu är det över. 
NEJ!
I förrgår när jag kom hem (Teddy och Stina hämtade Alma) berättade Alma att "*kompis på förskolan* är förkyld, och det är jag också. *Hosthost-detlåtersomattjagtapparandan-host*". Iiiingen fara, tänker optimisten i mig, det är baaara en liten förkylning, det går ööööver....
NEJ!
Igår när jag hämtade henne på förskolan kände jag att hon var varm. Iiiiiingen faaaara, det är bara för att hon har sprungit och lekt juuuuu.....
NEJ!
Kommer hem och märker att hon inte riktigt är sig själv. (Har nästan glömt bort vem "sig själv" är efter alla de här feberperioderna.) Tar tempen. 38.0. Here we go again.
 
Vanligtvis går temperaturen ner under natten, men hon var varm och hostig hela natten och febern har hållt sig hela dagen. Som tur är har jag hunnit med att göra det mesta i skolan, men idag fick jag reda på att redovisningen som min grupp ska göra i morgon är examinationsgrundande. Vilket betyder att om jag inte kommer dit blir jag tvungen att göra den ensam vid examinationstillfälle 2. Har letat barnvakt hela kvällen, men ingen kunde så det får bli som det blir. Lika bra jag vänjer mig. Det är så här det är att vara ensamstående och studerande småbarnsförälder.
 
Turligt nog är jag inte helt värdelös för skolarbetet trots att jag blir tvungen att vara hemma. Vi håller på att göra en film just nu, och eftersom att det bara verkar finnas en skabbig badstrand i Karlshamn fick jag gå på strandjakt i Karlskrona. Vi ska alltså filma på stranden. Så jag dammade av den gamla vagnen och stoppade ner min gnälliga febriga trollunge och så letade vi fin badstrand.
 
 
Det gick ju bra och så, vi var ute hela förmiddagen och när vi kom hem kollade vi på film och drack varm choklad. Just då kände jag att det suger inte helt att vabba... 
 
Fast hörni, det här med promenader och sånt. Jag fattar inte. Jag har bara fått höra hur uppiggande och uppfriskande det är att promenera i timmar. Jag fattar inte grejen. Asså visst, bilderna ovan är jättefina, men jag blev bara trött och fick huvudvärk av det. Jag somnade seriöst ett par timmar på eftermiddagen. Det har typ inte hänt sen jag var 16 år. (Graviditetstiden räknas inte.)
 
Ah jag vet, jag låter sjukt bitter. Men såhär ser mitt liv ut just nu. 
Undrar ni fortfarande varför jag inte bloggar så mycket längre? ;)

Alma 4 år

Postat på facebook onsdag 5 februari:
 
Vet ni att för exakt 4 år sedan spenderade jag dagen med mamma. Hon kom hem till mig för att låna datorn, och trots att jag hade tänkt städa innan slutade det med att vi städade tillsammans. Därefter skulle vi hem till henne och jag skulle sova över där. Det var en vecka kvar till BF och innan vi skulle gå frågade mamma om jag hade packat BB-väskan än. Det hade jag såklart inte, det var ju låååångt kvar tills bebisen skulle födas. "Nej, det kan hända när som helst" sa hon och väskan blev packad. Redan på bussen började förvärkarna, fast det var så svagt då att jag inte vågade hoppas att det var mer än bara en tillfällig sammandragning. 
Innan vi somnade, ungefär vid den här tiden, skrev jag en liten lista på flicknamn, trots att jag redan hade bestämt mig för Alma Maria Luna för längesen. Fast det var ju hemligt, och jag tänkte att jag kanske skulle ändra mig när hon kom ut. Vi diskuterade Aisha, Lucia och Alice innan vi somnade. Den natten vaknade jag exakt en gång i timmen. Och varje gång log jag och tänkte "i morgon kommer hon!".
 
Postat på facebook torsdag 6 februari:
 
Den 6:e februari 2010 vaknade jag hemma hos mamma. Jag hade vaknat 1 gång i timmen hela natten och på morgonen var det 7 minuter mellan förvärkarna. Men jag hade inte tid att vara trött, för jag var så spänd och förväntansfull. "Idag ska jag föda barn" sa jag glatt till mamma när hon vaknade. Jag skulle ha gått på bio med Angelica och kusinerna, men det fick vi ställa in. I stället väntade jag hela dagen på att värkarna skulle komma oftare. På kvällen fick jag nog, så vi ringde till Teddy och åkte till förlossningen. Vid den tiden hade jag knappt ens ont, men då visste jag ju inte hur ont det skulle göra när det var dags. På förlossningen berättade barnmorskan att jag bara var öppen 1 cm så vi fick åka hem igen. Väl hemma blev smärtan värre. Mamma kollade på melodifestivalen och jag badade - fast det hjälpte inte. Sen försökte jag sova men det gick inte så bra. Kl 12 på natten fick jag nog av smärtan så vi åkte in igen. Jag var fortfarande öppen 1 cm, men jag fick smärtstillande och åkte hem för att få lite sömn.
 
Postat på facebook idag, fredag 7 februari:
 
Efter andra rundan till förlossningen kunde jag tack vare värktabletterna sova några timmar. Kl 3 på natten vaknade jag dock av smärtan igen. "Fan, tabletterna har slutat fungera" tänkte jag. Jag väckte mamma många gånger, gick på toaletten hur många gånger som helst och tog tiden mellan värkarna. fortfarande 7 minuter, och jag hann alltid precis somna innan nästa värk satte igång. Fick inte nån mer sömn än ca 1 minut var 7:de minut den natten och morgonen. Någon gång under förmiddagen gick proppen och jag började blöda. Visste inte hur mycket som var normalt, så jag ringde till förlossningen och kollade läget. BM tyckte att jag nog kunde stanna hemma ett tag till. Sen dog telefonen och försvann, antagligen mellan soffkuddarna, men där hade inte jag möjlighet att leta just då. Efter ett tag ringer BM upp mamma, hon hade försökt ringa tillbaka till mig, och därefter fick hon leta ett tag innan hon hittade mammas nummer. "Det är nog bäst att du kommer in i alla fall". Ringde Teddy, klädde på mig så fort jag kunde (alltså vääldigt sakta). Precis innan vi skulle gå behövde jag bara gå på toa en sista gången, och just då gick vattnet. Bilresan till förlossningen kändes lång och smärtsam. Värkarna kom med 3 minuters mellanrum och Teddy skämtade så att jag skrattade och grät (pga smärtan av att skratta...).

Väl på förlossningen gick allt väldigt snabbt. Barnmorskan konstaterade förvånat att jag var 8 cm öppen, fick lägga mig i förlossningsrummet nästan på en gång. Några lustgasandetag och jag var borta. Luddiga minnen, mamma som matar mig med macka och saft, känslan av att nästan spy, ville somna, insikten av att jag snart skulle ha en bebis, ville somna, snurrig, tryckte sönder mammas hand. Och till slut ser jag en liten liten bebis i barnmorskans händer. Hela världen stannar. Kommer aldrig glömma just det ögonblicket. Jag fick henne i min famn. Hon höll hårt i min tumme. (Och kissade på mig. "Vad bra, då vet vi att det fungerar som det ska!" - BM)

_______________________________________________________________

För 4 år sedan somnade jag med min dotter i famnen. Lyckligare än någonsin och fylld av villkorslös kärlek. Är så tacksam över varenda dag som jag har fått spendera med mitt hjärta. Tiden har gått så fort och ibland så förstår jag inte vad som hände mellan den dagen och idag, och även om jag saknar min bebis ibland skulle jag inte vilja gå tillbaka. Det kan vara jobbigt att se henne växa så fort, men samtidigt är det så fantastiskt att se vilken underbar liten människa hon är. Och jag är så stolt, varenda dag. Alma Maria Luna, jag älskar dig otroligt mycket! ♥

 Första officiella bilden på Alma, bara några timmar gammal. För nästan exakt 4 år sedan <3
 
Idag fyllde min dotter alltså 4 år. Vi har haft en lugn och mysig dag. Fick väcka henne tidigt dock eftersom att jag var tvungen att gå till skolan ett par timmar på förmiddagen. Men oavsett hur tidigt man måste gå upp får man inte strunta i födelsedagsrutinen. Så självklart sjöng jag för henne och hon fick öppna sina presenter. 
 
 
Därefter fick vi skynda till förskolan. Alma fick fira med sina kompisar och var glad att jag hämtade henne tidigare än vanligt. Hon hade beställt tacos och mamma kom och hälsade på :)
 
 
Och när det var dags att sova somnade hon i min famn. Precis som hon gjorde den första kvällen i sitt liv. ♥

Den där "Mellon"

Mello, seriöst bland de fulaste förkortningarna jag har hört. Men jag använder det ironiskt. Så hipster av mig ;)
 
Jag har inte kollat på Melodifestivalen på flera år. Inte på fullt allvar i alla fall. Tror jag har sett ESC två år i rad, men det var bara intressant för att Sverige vann och så :P
 
Men ikväll kollade vi, jag och Alma. Hon har ju fått höra länge nu att Dr. Alban ska vara med. Själv har jag noll koll, och hade inte ens vetat att det var ikväll om inte Teddy hade ringt och sagt det x) Alma blev jätteglad när jag sa att det var Melodifestivalen ikväll. Tyvärr missuppfattade hon grejen lite.. Det är kanske inte det lättaste att förstå när man är uppväxt utan tv.. Hon trodde att det skulle vara konsert här i stan.. "När ska vi gå till festivalen och kolla på Dr. Alban??".
 
När det väl började tyckte hon dock att det var kul trots besvikelsen över att inte få uppleva det irl. Och för första gången på flera år tycker jag inte att Mello är skit. Det var ju faktiskt jättemysigt och jag gillade flera låtar :) Alma tyckte att alla låtar var bra (Y)
 
Och jag måste bara säga att Nour är helt jävla fantastiskt underbar!!! <3 

Queen Tiara

VÄLKOMMEN TILL MIN BLOGG där jag skriver om allt möjligt från min vardag till viktigare åsikter och intressanta tankar om mitt liv som förälder och feminist.

RSS 2.0