Je l'aime a mourir

 
Ella para las horas de cada reloj,
y me ayuda a pintar transparente el dolor con su sonrisa,
y levanta una torre desde el cielo hasta aquí,
y me cose unas alas y me ayuda a subir a toda prisa,
a toda prisa, la quiero a morir! ♥

Oh dear, what happened here?

Nu har jag satt igång ordentligt. Mina projektarbeten ska egentligen vara klara i morgon, men jag har fått en vecka till på mig. Jag får plugga dag och natt hela veckan men jag ska fanimej klara det! Efter det är det inte lika mycket kvar, men ändå en hel del. Dum som jag är har jag skjutit upp väldigt mycket. Jag får helt enkelt skylla mig själv, så jag ska inte klaga mer :P
 
Det har varit en lång dag i alla fall. Började med svenska där vi gick igenom litteraturhistoria - inte min grej, men vi ska ha prov nästa vecka så det är väl bara att bita ihop och lära sig alla gamla författare och deras verk xD
Sen fick jag gå tidigt från lektionen för jag hade blivit kallad till ett fys-test. Jag ska nämligen vara med i en roddtävling i början av juni xD haha, jag vet! Hur fan gick det till liksom?? Jag har knappt någon aning själv, men så är det i alla fall och det ska väl blir skoj :P Vad som inte var lika skoj var fys-testet, vi fick göra beep-testet. Suck! Trodde att man skulle slippa det nu när man inte har idrott i skolan längre, men icke! xD
 
Resten av dagen har gått åt projekt-plugg. Jag har pratat mycket med lärare och faktiskt fått lära mig lite nya grejer. Sen satt jag länge och arbetade med min animation (ett av mina projektarbeten). Jag ska fortsätta ikväll och förhoppningsvis bli klar med det s.k. "pencil-testet". Jag hinner inte bli klar med hela animationen så jag har animerat introduktionen och första scenen, och resten blir bara bilder och eventuellt små-animationer bara för att man ska få en helbild av storyn. 
 
Någonstans där under tiden fick jag ett ryck och blev superflummig. Sprang runt i salen och sjöng som en galning bland annat. Så går det när man pluggar "för mycket" xD haha
 
 
Halv 6 cyklade jag från skolan i regnet. Hämtade en trött Alma som somnade så fort vi kom innanför dörren x) Stackars trötta barn! Bästa att hon får vila ut. I morgon och dagen efter får hon vara hos stödfamiljen. Det blir nog bättre för henne än att vara 9-10 h på förskolan. 
 
Well well, nu ska jag slänga i mig lite mat och energidricka innan jag fortsätter med plugget :D
 
Vi hörs hörni! ;D

Jag har tappat greppet!! x(

Bloggen har fallit ur mitt grepp. Jag är helt uppe i allt annat som händer, och egentligen är jag inte ens det. Jag har så mycket stress och ångest över skolan just nu att jag sitter här och bara tänker på det utan att göra ett piss. Lägenheten är en enda röra, jag flyttar om en månad, tar studenten om en månad och samtidigt ska hela vårdnadstvisten förhoppningsvis avslutas, eller så krånglar allt till sig igen. Jag fattar inte hur mycket jag egentligen har att göra!? Vad är det som händer?? x( Jag trodde på allvar att de blivande studenterna hade det chill sista månaden, att de blev klara med allt så tidigt. Tänk vad fel jag hade. Jag vill inte ens tänka på allt jag har kvar att göra. BAJS! Aja, färdigtänkt på det xD jag kom inte hit för att klaga. Haha. Jag lovar xD
 
Jag tänkte sammanfatta litegrann som ni har missat under denna tysta tid... Så här kommer en bildbomb i stället på en massa skoj! Tjohooo! *försöker mindfucka bort stressen hehhe.. heh*
 
Här kommer alltså en jävla massa bilder på grejer som jag har tänkt att "det här ska jag blogga om sen" och sen inte bloggat om x) *bättre sent än aldrig?" hehh...
 
Börjar vi i rätt ordning så är vi på veckan innan påsk. Alma skulle ha påskfest på förskolan och klädde ut sig till en kanin...
 
 
Enligt henne själv var hon "en vanlig kanin, vanlig men ovanligt fin" á la Mamma Mu. typ. 
 
Sen kom syrran hit och hälsade på under påskhelgen. Vi åt sushi och lyckokakor och tittade på film :)
 
 
Fortune cookies ^_^ Vi filmade hela skiten, men palla plocka fram det nu. Det stod något om vänner tror jag. Bra bra :)
 
Sen var jag och Alma ute och gick nån dag. Jag tror att Stina var i stan så vi var ute och åt thai-mat. På vägen hem stannade jag och Alma i parken en stund.
 
Jag gungade...
 
Wiiiii!
 
Gungeligung...
 
Alma gillar inte att gunga, så detta räckte för hennes del :P
 
Och detta..
 
Hon klättrar hellre :)
 
En annan dag var Alma hos vår kära vän och frisörska, Sofie. Hon fick inviga drak... eh. Ja, vad det nu heter...
 
 
 
(För er som bor i Karlskrona och inte känner till detta så är Sofie stans bästa frisör. Hon har nyligen skaffat sig en alldeles egen salong som ligger på konstapelsgatan. The golden scissors heter den :) Här är salongens facebook-sida, check it out!!
 
En annan dag pluggade jag...
 
Det här är draken i mitt barnprogram/min barnbok :)
 
En annan dag var vi och hälsade på fiskgumman.
 
 
Sen fick jag för mig att bli blondin...
 
 
Fast det var bara ett litet skämt, SÅ kul ska vi inte ha :P
 
Jag ville bara bleka håret lite så att det skulle bli enklare att färga det i rätt färg efteråt...
 
Nämligen........
 
RÅSA!
 
Nej, jag skojar bara. SÅ kul ska vi inte heller ha det. Än :)
Jag ville ha en ljusare nyans av brunt, och det fick jag, fast det blev mörkare än jag hade tänkt. Kanske färgar om det snart. Kanske inte. Vem vet? Inte du. Vem vet? Inte jag. Men OM jag gör det så blir det antagligen hos Sofie. Yes yes. (fattar inte varför jag bloggar när jag är trött. blir så flummig.. heh hihi hoho. Ja ni ser)
 
Jahapp, vad hände sen då?
 
Alma hade hög feber hela veckan efter påsk.
 
 
När hon hade blivit frisk var det kalas. Min yngsta kusin fyllde 6 år! Tänka sig. Så fort tiden går...
 
Jag passade på att göra av med lite pysselenergi och gjorde ett sött födelsedagskort i hennes favoritfärg :)
 
 
"Ett stort Grattis till en stor tjej önskar Malin och Alma" (Familjen kallar mig fortfarande Malin, trots att jag har bytt tilltalsnamn.)
 
"Alma och Fanny är bästisar" tyckte Fanny att jag skulle skriva när jag la upp denna bilden. Gladfisar :)
 
Och så tårtan såklart med Monster High (eller "monster-haj" som jag trodde hon sa xD)
 
Förra helgen blev det partaj och utgång. Jag och nårra snygga brudar fixade en tjejkväll med allt vad det innebär.
 
 
Kvällen slutade inte riktigt som vi hade tänkt, men jag ska inte gå in mer på det. Här är en fin bild på mig och Sofie :)
 
I övrigt var kvällen supertrevlig!
 
För bara några dagar sedan fick jag en väldig lust att umgås extra mycket med Alma. Hon har haft många långa dagar på förskolan och varit hos stödfamiljen och så, så jag kände att jag ville vara med henne - på riktigt. Alltså inte bara vara utan verkligen vara MED. Fattar ni? x)
 
Aja, vi tog i alla fall fram bunkar och förkläden och satte igång att blanda pannkakssmetar. Sen hällde vi i karamellfärg. Rött och blått!
 
 
Det blev blåa och rosa pannkakor :)
 
Kul var det och goda var dem!
 
Alma gav pannkakorna tummen upp :)
 
Efter det plockade vi fram leran och pysslade lite...
 
Jag gjorde en svan.
 
Alma gjorde ett "bä bä vita lamm". Fast svart :)
 
Så hamnar vi på idag. Idag skulle jag städa. Men jag struntade i det. Gick upp på vinden i stället och började rensa ut. Var där i 1½ h och hann gå igenom 9 lådor. 6 av dem hamnade i en sopsäck och resten är sånt jag vill behålla. Tänk vad skräp man har. Och det är inte ens hälften av allt skit jag har däruppe. Jag ska gå igenom precis allt och dela upp det i: behålla, slänga, sälja och donera till Röda Korset. Tror inte att det kommer finnas mycket kvar till slut :) Skönt!
 
Efter den 1½ h fixade vi oss och gick hem till Britt och Lennart som hade bjudit dit oss på middag. De hann aldrig fira Almas födelsedag, så vi hade ett litet kalas. Deras dotter och hennes katt var också där på besök :)
 
 
Så härligt ute i solen!
 
Efter ett tag orkade inte Alma gå längre, så jag lyfte upp henne på mina axlar. Hon protesterade lite. Hon är ganska höjdrädd (som jag nämnde tidigare vågar hon knappt sätta sig på en gunga ens..). Men väl uppe tyckte hon att det var roligt. Fortfarande lite läskigt, men jag fick försäkra henne om att jag höll i henne ordentligt och då gick det bra :)
 
 
Vi blev bjudna på middag, efterrätt och tårta! x) "En prinsesstårta till en prinsessa!" sa Britt medan Alma vrålade som en dinosaurie xD
 
 
Sen fick hon en liten present: ett "Skepp ohoj!", alltså ett piratskepp med kapten krok, som man kan skjuta iväg kanoner med! Hon var riktigt nöjd :) Och katten var också nyfiken..
 
 
 
:)
 
Efter fikat kollade vi på solsidan och skrattade gott innan vi fick skjuts hem. Alma somnade snabbt, och jag började beklaga mig över att jag inte bloggade lika mycket längre. Sen började jag blogga och då började Alma krångla och hålla på. Så nu har jag sprungit fram och tillbaka mellan sängen och datorn. Och nu till slut har Alma somnat gott i min famn och jag kunde skriva klart detta inlägget. Det måste ha tagit mer än en timme. Suck. Nu ska jag också lägga mig. I morgon ska jag ta och fixa ihop ett stenhårt schema för hela veckan. Jag måste bli klar med mitt skolarbete nu!! 
 
Nåväl. Nu vet ni lite av vad jag har haft för mig. Men vet ni. Jag tycker att det är så tråkigt att blogga när jag inte får någon respons. Jag vet att det är folk här, men väldigt sällan händer det att någon kommenterar. Vad säger ni, ska vi ta och göra en deal? Jag blir bättre på att blogga och ni blir bättre på att kommentera? :D Jag tycker att vi kör på det! x)
 
Puss och kram! Hörs snart igen :)

Att respektera och uppmuntra mitt barn att prata om sina känslor är ett av de bästa valen jag har gjort som förälder

Innan jag blev förälder trodde jag aldrig att det kunde vara så viktigt att uppmärksamma olika känslor. För mig har det varit tabu att visa mig ledsen och sårbar eller prata om mina känslor (och jag tycker fortfarande att det är jobbigt..). När jag var liten och började gråta för något blev jag alltid tillsagd att "sluta skrika" eller gå in på mitt rum. Jag blev sällan tröstad eller uppmuntrad att prata om varför jag var ledsen eller arg. Innan jag själv blev mamma tyckte jag inte att det var något konstigt med det. För mig var det normalt.
 
Sen fick jag Alma, och jag kommer klart och tydligt ihåg ett tillfälle när Alma var bebis och vi var och hälsade på hos en familj som står mig nära. Alma hade varit glad hela dagen, men när vi var där började hon gnälla till lite. Av ren vana sa jag till henne att sluta vara så fjantig. Pappan i familjen reagerade på detta och bad mig att inte säga så till henne, vilket fick mig att tänka efter. Varför sa jag så egentligen? Och främst, vad skulle det få för konsekvenser om jag fortsatte säga så? Just då var hon bara en liten bebis och hade inte direkt kunnat prata om varför hon gnällde, men jag kände ändå att det var dumt att jag sa så till henne. Det är egentligen ganska respektlöst, oavsett ålder. Efter det tillfället har jag läst bl.a. Petra Krantz Lindgrens blogg, både hon och familjen som reagerade över hur jag uttryckte mig, har fått mig att tänka väldigt mycket på det här hur man bemöter barn.
 
Jag har kommit fram till att många är väldigt respektlösa mot barn, utan att riktigt tänka efter hur det kan påverka dem. Ofta när barn gråter eller skriker; är arga eller ledsna, ignorerar många beteendet och försöker distrahera barnet att bli glad i stället. "Det är väl inget" tänker ni säkert nu, men jag tycker faktiskt att det är respektlöst. Man respekterar inte barnets känslor och samtidigt visar man att man inte bryr sig om hur barnet känner sig. Samtidigt vill man ju inte att ens barn ska må dåligt, och då är det ofta enklare att försöka vifta bort problemet och se barnet bli glad över något annat i stället. Men vad lär sig barnet av det? Jag gissar att hen lär sig att dölja sina känslor och inte prata om det som får hen att må dåligt. 
 
Jag har lärt mig att visa respekt för Alma oavsett om hon är glad, arg eller ledsen. Är hon arg eller ledsen brukar jag be henne prata om det, och hon har lärt sig att förklara hur hon känner sig och varför. Detta gör att det är så mycket enklare för mig att förstå henne. Det är inte alltid man kan göra något åt problemet; det som gör henne arg eller ledsen, men jag tycker ändå att det är viktigt att bekräfta de känslorna. Ibland har hon svårt att förklara hur hon känner sig och varför, eller så glömmer hon bara att hon kan prata med mig och gnäller i stället. Då blir jag mest irriterad. Gnäll är ett skitjobbigt ljud, och det hjälper varken mig eller henne om hon bara gnäller. Så jag försöker alltid få henne att prata om vad som är fel.
 
 
Alma har varit sjuk hela lovet, och har därför fått sova hos mig. Men nu är hon frisk och i morgon ska vi tillbaks till skola och förskola och jag längtar efter att gå tillbaka till de vanliga rutinerna. Så idag bestämde jag att Alma skulle sova i sin säng igen. Det var inga problem, Alma borstade tänderna, tog på sig pyjamasen, bestämde vilka gosedjur som skulle sova var och la sig. Sen läste jag en bok. Efter det brukar jag sätta igång vaggvisor och sitta bredvid sängen tills hon har somnat. Idag bestämde jag mig för att försöka låta henne somna ensam i rummet och förklarade för henne att jag skulle sätta igång vaggvisorna och sedan gå ut för att komma och kolla till henne då och då. Inga protester. Jag gick ut, och efter en stund kom hon efter. "Mamma, jag vill tända nattlampan". Så jag gick tillbaka, tände nattlampan, och gick ut igen. Efter en stund ropade hon på mig och sa att hon ville att jag skulle vara hos henne tills hon somnade. Jag förklarade att jag skulle vara i vardagsrummet och kolla till henne då och då, och att hon hade gosedjuren, nattlampan och vaggvisorna. Hon la sig ner igen och blundade, och jag gick ut igen. Efter en stund till kom hon till mig och sa, med gråt i rösten: "Mamma, jag blir ledsen när du inte sitter hos mig"
 
Självklart gick jag och satte mig hos henne, och hon somnade på bara ett par minuter. Hade hon inte förklarat att det gjorde henne ledsen hade jag antagligen inte agerat på samma sätt. Och just när hon sa detta kände jag att det var så skönt att jag har uppmuntrat henne att prata om hur hon mår och varför. 
 
"Tack för att du förklarade att du var ledsen, gumman. Det gör det så mycket enklare för mig att hjälpa dig när du hjälper mig så."
 

Queen Tiara

VÄLKOMMEN TILL MIN BLOGG där jag skriver om allt möjligt från min vardag till viktigare åsikter och intressanta tankar om mitt liv som förälder och feminist.

RSS 2.0