Superstress och helt slut

Ja, visst var det vackra bilder jag hade. Men det var inte hela sanningen.

Sanningen är att Alma är på förskolan 10 h varje dag (7:30-17:30) då jag pluggar röven av mig. Jag skämtar inte och jag överdriver tyvärr inte. Jag är HELT JÄVLA SKITSLUT egentligen. Men jag har pissmycket kvar att göra och jag har mindre än två veckor på mig. Varenda stund som jag får över njuter jag till 100 av. Umgås med Alma, vänner, Jennifer och mamma. Och ibland njuter jag även av att vara själv.

Det enda som är bra med att plugga röven av sig är att det lönar sig. För det gör det faktiskt. Lärarna ser att jag anstränger mig (och resultatet såklart) och kan ge mig det betyg jag strävar efter och därmed förtjänar.

Än så länge hoppas jag på dessa betyg (vad jag strävar efter och vad jag har möjlighet att få):

Pedagogiskt Ledarskap - MVG
Matte B - VG
Svenska B - MVG
(kursen fortsätter efter sommarlovet. Just nu ligger jag mellan VG och MVG)
Engelska B - MVG
Virtuella Miljöer - MVG
(ligger på VG men har en chans att höja till MVG)
Ljudmedier A - G (En stor del av mitt arbete försvann när min externa hårddisk crashade så jag ligger efter och har skiiitmycket att ta igen. Är tveksam på om jag kommer att klara det, men det är bara att kämpa på!)
Spanska steg 4 - MVG
Multimedia B - VG
(har sammanlagt arbetet från denna kursen med Virtuella Miljöer, men arbetet tillhör mest Virtuella Miljöer så därför tror jag på ett lägre betyg här)
Idrott och Hälsa A - VG (vågar inte hoppas på ett MVG, fast det finns en liten chans att jag får det ändå :P)


Resultatet på NP i Engelska B:
Speaking: MVG
Reading and listening: VG
Writing: MVG
Totalt resultat: 8/10 (VG+)

Tillsammans med resten av kursen är jag ganska säker på att jag får MVG.


Idag fick vi resultaten från NP i Matte B. Godkänt var 13 p.
Jag blev så lättad! Provet var så svårt, och eftersom att jag ligger efter i matte kunde jag inte allt på provet heller. Innan jag fick resultatet hade jag faktiskt inte en jävla aning om jag ens hade klarat godkänt. Så det var skönt att få veta att jag fick G+. Nu ska jag bara göra klart de 2 kapitlena jag har kvar (ett kommer jag göra på sommarskola) och hoppas att jag kan höja mitt slutbetyg till ett VG åtminstone.

Kanske inte så kul för er att läsa om mitt plugg, men tänkte att ni kanske undrade var jag håller hus och varför jag inte bloggar så mycket längre.

Jag PLUGGAR och när jag inte pluggar NJUTER jag av LIVET!

Puss och kram!

Älskade dotter, syster & mor <3





























Helt underbart att vara tillsammans med 3 av de personerna som jag älskar mest i hela världen <3


PS. Sommaren är här! :D

Teddy och Jennifer tycker...

Jennifer och Teddy tyckte att det var orättvist att bara jag fick berätta vilka jag tyckte om, så här kommer deras favoriter med.

Teddy


"Jag tyckte den var mysig och vacker och fin ...fin röst."

Jennifer:


"Låttexten är jättebra, men jag tycker inte att den är en låt som vinner melodifestivalen, men det är en jättebra låt att lyssna på annars." (Hon pratade jättesnabbt, så jag fick be henne säga det 3 gånger för att skriva av det xP)

PS. Båda tycker dock såklart att Sverige ska vinna!

Eurovision Song Contest

Det tillhör ovanligheten att jag tittar på Melodifestivalen och Eurovision, men nu är det så att Jennifer är här och hälsar på och hon har inte sett det på 8 år så man får ju offra sig ;)

Här kommer mina favoriter:


Vem kan motstå dessa gulliga små tanter? Låten är ju så himla piffig med. Come on and dance! x)


Inte något som jag vanligtvis skulle gilla, men jag gillar beaten. Det är en härlig disco-låt.


Den här var ju riktigt riktigt bra! Något som får en att vilja dansa, och kan absolut tänka mig att lyssna på denna varje dag om och om igen :D


Och slutligen, Sveriges bidrag. Loreen gjorde riktigt bra ifrån sig i finalen. Hon har stora chanser att vinna.

Nu är det bara några minuter kvar tills vi får veta vem vinnaren är.

Vem hejar ni på? :D

Hur gör man?

Snälla hjälp mig..

Hur gör man för att bilderna jag skickar från mobilen ska bli lika stora som de andra?

Hur tidsinställer man inlägg?

Har googlat både på google och i bloggar där jag vet att bloggaren/erskan vet hur man gör, men har hittat noll.

Pliiiiis, help mi! >.<

Karmin

Tror jag har sagt det förut, men jag säger det igen. Har ni inte hört Karmin så måste ni lyssna.

Jag hittade dem när de hade gjort en cover till låten "Look at me now" (original - cover), eftersom att jag själv ville lära mig den, fastnade direkt för deras coverlåtar, och plötsligt blev de kända och nu är även deras egna låtar kända. De har nyligen släppt sitt första album "Hello". Jag gillar nästa alla låtar, men just nu kan jag inte sluta lyssna på dessa:

I TOLD YOU SO



COMING UP STRONG



Riktigt bra båda två. Listen! :D

Almas favoritlek vid hämtning: Hon går en...

dsc_2507_edit0 (MMS)

Almas favoritlek vid hämtning: Hon går en bit framför vagnen, säger: "Stanna där mamma", vänder sig om, går två steg, vänder sig mot mig och säger: "STANNA DÄR!", och sen om igen, samtidigt som jag smyger fram varje gång hon vänder sig om och står och ser oskyldig ut när hon vänder sig mot mig xD

Ibland vill man bara gråta, och då bör man få göra det, och då är det bra med någon som kan trösta...

Har ni märkt att jag inte har bloggat på ett tag? En vecka och tre dagar närmare bestämt.

Oavsett vilket så är det så i alla fall. Jag har verkligen inte haft tid alls att sätta mig och blogga. Det har varit så fullt upp de senaste veckorna, och kommer antagligen bli tills skolan tar slut och det blir sommarlov. (ååååh sommarlooooov.....) Så tro inte att jag kommer att förbättra mig. Inte än i alla fall, men håll ut. När jag väl har tid kommer orden flöda i oändlighet, som så många gånger förut. Och ja, jag kan väl slänga in nåt mobilinlägg någon gång ibland, om det är någon som undrar vad fasiken jag har för mig ;) för det är väl därför ni är här? :P

Aaanyway. Tänkte bara kika in och försöka att inte försumma bloggen helt. Här får ni kvällens facebook-inlägg:

Lång dag idag. Alma har varit på förskolan i 10 h och oj vad hon har saknat mig. Det märktes tydligt när vi var på väg hem och hon grät av flera olika anledningar. När vi kom hem frågade jag varför hon var ledsen, och hon fortsatte säga olika saker. "Ok, men ta ett djupt andetag och lugna ner dig lite..", "Nej mamma, vill inte!", "Vill du gråta en stund?", "Ja", och så fick hon sitta i min famn och gråta en stund. Det enda hon ville var ju att få vara i mammas famn en stund. Sen blev hon glad igen. Vi åt och kollade på sista Shrek-filmen innan hon somnade sött ♥





God natt med er!

It takes a little to change a lot...

Ni vet hur ett problem alltid lyckas växa från ett litet frö till ett stort fett jävla träd på bara några ögonblick.

Då vet ni säkert också att detta ofta händer när man är som svagast.
Eller så är det problemen som gör en svagare.
Antagligen båda alternativen.

Jag var där idag.
Längst ner på botten med ett stort fett jävla träd planterat över mig.


Ni vet hur en vän kan lyckas såga ner hela trädhelvetet genom att bara finnas där.

<3

(Ni vet vilka ni är)

Att släppa taget...

I torsdags pratade jag med en klasskompis och vi insåg hur lite tid det är kvar på terminen och hur jävla mycket vi har kvar att göra. Jag blir stressad bara av att tänka på det, men jag kan inte låta stressen ta över. När jag blir för stressad tar det stopp. Jag struntar i allt - inte helt medvetet dock - tills det går över. Jag måste hitta ett bättre sätt att deala with it. Kaffe? Cig? Ipren?
Suck!

Och inte blir det bättre med skuldkänslorna av att vara tvungen att lämna Alma på förskolan 50 h/veckan. Jo, ni läste rätt. 50 timmar. Det är 10 h om dagen. Almas förskola är jättebra, både hon och jag älskar den. Problemet är jag, som förälder. Jag borde inte låta något annat ta så mycket mer tid än den jag får med henne. Jag ser ner på föräldrar som verkar värdera sitt arbete/skolarbete mer än sina barn. Jag vet att de antagligen inte gör det, men det ser så illa ut, och jag vet att det känns för barnet också att få så lite tid med sin förälder. Jag vill inte vara en av dem. Men jag tröstar mig med att det bara är resten av terminen (ca 5 veckor) och att jag får betydligt mycket mer tid med henne på sommarlovet. Jag längtar!

Jag nämnde i ett annat inlägg att jag har möblerat om. Jag har flyttat in min säng till Almas rum (det som förut var, och nu är sovrum), och jag flyttade även ut hennes leksaker till vardagsrummet. De fick inte plats i sovrummet, och dessutom blev det bättre att ha dem i vardagsrummet. Hon har inte lekt ensam på sitt rum när hon har haft det, inte en enda gång. När hon lekte där var jag alltid med och hon tyckte inte om att leka ensam. Men nu kan hon sitta nästan hur länge som helst i vardagsrummet och leka med sina leksaker.

Huvudanledningen till ommöbleringen var dock en helt annan. Vi har samsovit och ammat hela hennes liv, vilket jag fortfarande tycker är supermysigt och ser inga som helst nackdelar med det. Men nu har jag bestämt mig för att sluta. Jag är fortfarande osäker på vad det var som fick mig att ta beslutet. Kanske var det pressen från omgivningen, att hon är "för stor". Jag hoppas inte att det var det dock. Jag tror inte det heller, kanske en liten del, men mest tror jag att jag bara kände att det var dags. Och jag tror att jag behöver släppa taget om henne lite. Jag har varit/blivit väldigt överbeskyddande sedan allt som hände med hennes pappa hände. Jag rycker till i hela kroppen om någon säger eller gör något "fel" mot henne och tror att jag behöver beskydda henne mot dessa personer, som egentligen inte gör eller säger något som kan skada henne.
Jag säger alltid till henne att vara försiktig. Detta är dock inte helt negativt, jag började säga så i stället för att skrika "NEJ" så fort hon gjorde något "farligt". Men det har gått i överstyr, Jag säger "Var försiktig!" HELA TIDEN. Och jag har vetat om det, och försökt förstå och bearbeta det, och jag har insett att överbeskyddande beteende kan göra mer skada än beskydda. Så jag har insett att jag behöver släppa taget mer, visa henne att jag litar på att hon klarar av mer än jag har låtit henne "utsättas för". Det kanske låter krångligt, och för att ingen ska missuppfatta vill jag bara förtydliga att detta inte innebär att jag kommer att utsätta henne för faror (!), utan bara låta henne göra och klara mer på egen hand, utan att jag står som en skugga över henne.

Jag flyttade in min säng i sovrummet i söndags. Den står precis bredvid hennes, som en dubbelsäng, fast hennes säng är lite lägre, men ändå. Det är väldigt mysigt, förutom kartongerna som jag har ställt in, som stod i vardagsrummet förut (loppisgrejer) och lite oreda i bokhyllan som jag ska fixa sen... någon gång.
I alla fall så började jag redan i söndags med nya läggningsrutiner. Min tanke var att ge henne bröstmjölk i nappflaska. Det är mycket bättre än att byta ut amningen mot välling; bröstmjölken är både nyttigare, mer mättande och skonsammare mot tänderna. Första natten fick hon välling i alla fall, jag hade inte tillräckligt med mjölk för att fylla en hel nappflaska x) Hon drack vällingen medan jag läste en saga, sen släckte jag ner och satte på musik. Sen la jag mig i min säng, precis bredvid henne, med handen på henne. Hon protesterade några få gånger, men det gick bra. Hon somnade efter 1½ h. Jag var så stolt! På natten vaknade hon 3-4 gånger, och jag erbjöd henne bröstmjölk i nappflaska, men hon drack bara pyttelite, sen ville hon inte ha mer. Då insåg jag att hon ammar mest för närhetens skull, och att hon kanske inte behöver äta något på natten.

På måndagen, dagen efter första egen-säng/sluta-amma-nattningen, åkte vi till Malmö. Jag försökte natta henne likadant och det gick bra, men på natten ammade jag i alla fall eftersom att vi sov tillsammans i en soffa blev det svårare att låta bli. På tisdagen sov vi i säng, men då var jag jättetrött och somnade själv när jag nattade henne. Då ammade jag henne till sömns. Det fick blir lite undantag eftersom att vi var iväg, men jag tror att det var en bra sak ändå.
Det har i alla fall fortsatt bra sen vi kom tillbaka. Varje kväll tar det mindre tid att natta henne, jag har upptäckt att hon har börjat lära sig att somna om själv när hon vaknar till, vilket gör att hon sover längre utan att jag behöver komma in. Och därmed vaknar hon färre gånger på natten. Första natten vaknade hon 3-4 ggr, igår vaknade hon 2 gånger. Och jag vet inte ens om jag kan räkna med sista gången (4:de och 2:a) eftersom att klockan då är efter 5 när det är ljust + att vi stiger upp (läs: vaknar) kl 6 på vardagar. För någon kväll sedan provade jag att låta bli att ge henne välling/bröstmjölk, hon hade precis ätit kvällsmat och jag kunde inte pumpa ut så mycket bröstmjölk och ville inte fortsätta med vällingen. Det gick mycket bättre än jag trodde, hon somnade snabbare, och var fortfarande inte hungrig på natten. 
Jag är stolt över henne, att det har gått så bra. Och här får jag bara bevisat för mig själv att hon klarar mer än jag trodde. Ni vet, man inbillar sig att de är så små och att de behöver ditten och datten (vem fan under 50 säger "ditten och datten" xD), men så plötsligt står man där och måste inse att ens barn inte längre är en liten bebis som är totalt beroende av en. Hen klarar sig själv. Ok, inte helt själv, men ni fattar.

Men allt känns inte helt positivt. Sedan detta började har hon varit mycket ledsnare. Hon gråter när hon väl vaknar på natten, men hon verkar förstå när jag säger att hon inte får amma, jag säger att hon klarar så bra att sova i sin säng, och att jag är där precis bredvid och till slut somnar hon lugnt i alla fall. Fast jag är inte alltid så lugn, tålmodig och förstående. När jag är trött kan jag bli ett riktigt monster, och så sitter jag där och skriker på henne för att hon är ledsen. (MEN TYST NU DÅ OCH SOOOOV!!!) Jag hatar den sidan hos mig och jag kämpar verkligen för att få bort den. Den kanske inte försvinner helt, men jag kan inte stå för att jag skäller på mitt barn för att hen är ledsen. Jag vet hur det känns att inte bli tröstad när man egentligen behöver det, och jag vill inte att Alma ska känna så. Jag vill inte vara anledningen till att hon känner så. 
De senaste dagarna har hon varit ledsnare på dagarna också. Hon kan börja gråta för minsta lilla, och det är riktigt frustrerande. Jag är inte så förstående här heller. Problemet är ju egentligen att jag inte alltid vet varför hon blir arg eller ledsen. Jag vill att hon ska prata med mig. Sen tycker jag att det är bra att vara arg och ledsen då och då. Jag är mycket tillåtande när det gäller att visa känslor. Men ibland är det väldigt onödigt att skrika, gnälla och gråta. Ofta kan vi lösa saker genom att prata, och det vill jag att hon ska komma ihåg.

Kanske behöver jag kompensera med mer närhet på dagarna, nu när hon knappt får någon närhet på natten. Men jag tänker att kanske är det bara så att hon sörjer amningen. Det är nog inte meningen att något så bra som amning ska avslutas "smärtfritt". Och är det så, tycker jag att hon måste få tid på sig att sörja och sakna för att sedan gå vidare. Men ibland är det svårt att vara lugn och förstående, jag tappar lätt tålamodet när det händer om och om och om igen. Men tålamodet är något man måste jobba med, och det är något jag gör flera gånger dagligen. Jag pratar med Alma mycket, och förklarar att ibland när jag skriker på henne är det inte för att jag är arg på henne eller för att hon har gjort fel, utan för att jag är stressad eller trött, osv osv. En del tycker säkert att det är skitlöjligt att jag gör så, men det funkar jättebra för oss. Hon lär känna mig bättre och är så mycket mer förstående än de barn som jämt blir utskällda, ofta helt i onödan, och som aldrig får någon förklaring eller ursäkt för en förälders dumma beteende, för föräldrar gör också dumma saker. Det måste man kunna erkänna.

Som ni kanske märker har jag mycket blandade känslor kring detta. Jag både tycker att det känns bra och jobbigt. Men mest är det nog positivt i alla fall. Vi måste låta oss växa och gå vidare. Även om det känns svårt ibland.

Här kommer lite bilder :)


Jag och Linnéa borrade och skruvade upp hiss- och rullgardiner på alla mina fönster.


Idolbild på Linnea ^^ Vår motivering: We don't need men!


Alma och "Nea" kommer bra överens. Linnéa är barnskötare och har ganska bra hand med barn =)


Sovrummet. Måste även tillägga att Emma hjälpte till mycket med Alma också, när jag och Linnéa slet som djur med borrmaskiner och tunga möbler ;) Är så tacksam för deras hjälp!


Sliter som ett djur!


Vi hade kul iaf ^^


Emma och Alma i kaoset innan ommöbleringen. (Vet att det inte ser ut som att Emma passar Alma, men hon hade precis skaffat en "i-telefon" så hon var såklart nyfiken på den, men hon satt inte med den hela tiden. Lovar!)


Slutresultatet av vardagsrummet. (Panoramabild, så det är inte precis lika stort som det ser ut på bilden ^^)


Första natten i egen säng.


Så nära men ändå så långt bort.


Idag somnade hon på mindre än 10 min, fast jag nattade henne senare än vanligt. Jag är så stolt över henne. Förundrad över att hon har blivit så stor. Och stolt över mig själv. Jag är en bra mamma. Samtidigt undrar jag vad jag har gjort för att förtjäna en sån underbar dotter. Älskar henne över allt annat! <3

Jag har varit lite kreativ

Förra helgen möblerade jag om och inredde om min lägenhet. Bilder på det kan jag lägga in lite senare.

Men i förrgårkväll fick jag en kreativitetskick, kom på att jag hade tråkiga träfärgade ramar och guldfärg, så jag satte mig och målade.

FÖRE


EFTER




Här får ni även en liten sneak-peak på en del av ominredningen. Här brukade min säng stå innan :P


Lite suddig, tog bild med mobilen :P

Vad tycks?
Bilderna som jag satte i ramarna har vi haft när jag var liten :P Vackra Disney-motiv =)

I'm back!

Tja!
Jag har varit iväg lite och haft några busy days.
I måndags åkte vi till Malmö. Det blev en sista-minuten-resa kan man säga. Mamma behövde flytthjälp.

Usch, jag är så hungrig att jag inte ens tänker skriva klart detta blogginlägg.

Här får ni en låt som jag lyssnar på just nu.



Tjatja! ;D

Queen Tiara

VÄLKOMMEN TILL MIN BLOGG där jag skriver om allt möjligt från min vardag till viktigare åsikter och intressanta tankar om mitt liv som förälder och feminist.

RSS 2.0