Övertidsplugg och julfirande

Jag har pluggat övertid. I fredags var jag i skolan i ungefär 10 h. Det var jättekul! Haha. Trots att jag i normala fall slutar kl 9 på fredagar var jag kvar till efter 18 ^^ Fast jag får ju egentligen skylla mig själv. Vi hade ett grupparbete som vi har hamnat efter med, så vi hade inget val än att sitta med det tills det blev klart, eller tills lärarna kastade ut oss ;D haha. Vi blev inte klara i fredags, så jag har varit i skolan i nästan två timmar idag med. Det gick ganska bra med tanke på att jag använde ett program som jag aldrig har använt förut.. Men jag blev inte helt klar idag heller, en del saker klarade jag inte av att lista ut själv, så jag måste gå till skolan kl 8 i morgon, trots att jag börjar 9:30, och göra klart det.

Tur att det är en rolig uppgift. Jag och de andra tjejerna i klassen har gjort ett radioprogram. På engelska. Haha. Ska fråga tjejerna om det är ok för dem att jag lägger upp det här sen. Jag är Nicki Minaj! xD hahaha

Aja.
För övrigt firade vi jul igår. Med familjen. Alma fick mer än 5 paket med olika duplo-grejer.. Nästa gång ska jag nog säga olika saker till alla... x) Men Alma blev glad i alla fall! Det är huvudsaken! Hon fick även en liten Barbapapagosedjur, den gula, som hon älskar, och presentkort så att hon kan köpa vårskor. Superbra!

Och mer presenter ska hon få. Nästa vecka blir det nämligen två-årskalas! Can you believe it!? I can't. Min lilla stora tjej <3 Aja, mer om det nästa helg ^^

Jag har sovit hos min moster inatt, det blev så sent igår, så vi kom hem för bara några timmar sen. Alma var trött så hon somnade nästan direkt. Och jag tänkte "Måste blogga, måste blogga, måste blogga..." och sen "måste städa, måste städa, måste städa...". Ja, ni ser ju vad jag prioriterar -.- Allt för er, kära bloggläsare! x)

Fast jag ska nog ta och städa lite, så kan jag blogga om det sen också ;) (Allt för er, kära bloggläsare!)



Häj så länge! ;)

Det här är min klasskompis. Hans tjej läse...

mms_img-41997158 (MMS)

Det här är min klasskompis. Hans tjej läser min blogg och har visst klagat på att jag uppdaterar för sällan. Så här har ni en uppdatering. Vi dricker kaffe, tack vare killen på bilden. Han tog med en kaffebryggare till skolan. Lifesaver! Vill även tillägga att det inte är ok att klaga på dålig uppdatering om ni är lika dåliga på att kommentera ;) höhö. Skämt åsido. Kul att veta vilka som läser min blogg :)

Man kan inte handla för pengar som man inte har

Och nu ljög jag. Man kan visst handla för pengar som man inte har. Man kan handla hur mycket som helst. Man kan handla på kredit. Man kan höja kreditgränsen. Man kan ta lån. Och man kan ha skyhöga skulder till kronofogden. Till slut kan man bli av med allt man handlat för pengar man aldrig hade och hamna på gatan.

Ok, jag vet, det är väldigt långsökt, men det händer. Antagligen oftare än man tänker sig det. Och skulle det inte gå så långt hamnar det på samvetet i stället. Ångest. Ekonomi-ångest. Bland det värsta som finns. Helt förståeligt om man har varit med om något som har försämrat ekonomin, men har man satt sig själv en sådan situation får man helt enkelt skylla sig själv.

Som min låtsaspappa brukar säga till mig: "Det är inte hur mycket pengar man får som spelar roll, det är vad man spenderar det på och hur mycket utgifter man har."

Det är alltså möjligt att klara sig hur bra som helst med 10 000 kr/mån.
Det är heller inte helt ovanligt att någon som tjänar 40 000 kr/mån inte har ett öre kvar till mat eller kläder. 

Okey okey, vad vill jag komma fram till egentligen?

Äe jag ville bara berätta att jag har sett till att fixa till min ekonomi lite. Jag började ju handla på kredit förra året. Klarna. "Åååh vad bra!" tänkte jag varje gång jag klickade hem något och slapp bli av med pengar på en gång. 
Första räkningen jag fick hem var det siffror på. Som ett kvitto. Detta har du köpt och här är totalsumman. TOTALSUMMAN! Yep, med stora bokstäver. Det var en hög summa. Men jag ryckte på axlarna, log lite snett och tänkte "vad skönt att jag inte behöver betala så mycket på en gång". Jag trodde väl att den där summan skulle bli mindre och mindre. Ha! Det finns ju något som heter ränta också. Vad det är? Jadu, jag är extremt dåligt insatt i ekonomi, men ränta, det är något som ser till att den där summan blir högre och högre om man betalar "inte så mycket på en gång". Öööööh. Aja. Nån gång ska man väl lära sig.
Hos kronofogden kan man stoppa räntan och göra upp en avbetalningsplan, har jag hört, jag har (tack och lov) inte behövt uppleva detta, men varit nära. 
Man kan inte stoppa räntan om man handlar på kredit.

Idag är den där totalsumman mycket högre än den var från början pga räntan. Fast inte bara. Trots att jag vet allt detta är det så enkelt att trycka "avbetalning" när man "bara ska" köpa grejer på internet hela tiden. Det är svårt att stoppa sig själv när man ser något som man verkligen vill eller behöver ha (och det är väldigt sällan som man faktiskt behöver just det där), men inte har pengarna till det. Så idag såg jag till att spärra mitt Klarnakonto. Jag kan inte beställa något från internet och välja avbetalning. Och för att inte räntan ska sno mina pengar har jag bestämt mig för att betala mer än minimibeloppet varje månad. 
Det känns skönt. No more kredit förrän jag faktiskt har råd att betala tillbaka!

Köpte ju dessutom möbler på IKEA för några månader sedan, och ansökte om kreditkort för att kunna delbetala. Vad tror ni inte händer då!? Ansökan blir nekad. Okay thankyou very much, howthefuckamisupposedtopaythefuckingfurniturenudååå?
Men det löste sig som tur var. Jag fick bara ringa till kundtjänst, sitta i telefonkö en halvtimme och bli kopplad till andra personer tills jag till slut fick göra upp en avbetalningsplan. Utan kreditkort. Lika bra det, annars hade jag tjoat loss på ikeas hemsida och ångrat det efteråt.

Nä, nu får det vara nog med kredit och fakturor hit och dit. Från och med nu ska jag inte köpa något med pengar som jag inte har! 

Ommöbleraren

Det är jag det! Jag möblerar om i tid och otid xD

Jag kan inte hjälpa det, jag klarar inte av att något ska se likadant ut för länge. Var likadan med bloggdesignen förut när jag hade photoshop hemma. Nu har jag till och med tröttnat på håret och börjat planera hur jag ska färga det nästa gång.. Suck x) Men vad ska man göra? Det finns inget tråkigare än monotoni, förutom städning kanske ;P

Ah jo, det jag skulle säga var att jag möblerade om i mitt rum/vardagsrummet också. Har ju inte lika mycket grejer nu som innan. Jag lyckades bli av med två fåtöljer och sen kom mamma och hämtade hennes svärföräldrars tältsäng som hon har sovit på när hon har varit här, och plötsligt såg allt så konstigt ut. Flyttade in skrivbordet mot väggen och plötsligt började det eka x) och golvet var helt tomt nästan, alla möbler var intryckta mot väggarna. "Bra med golvyta" sa mamma. Visst, men detta ser bara extremt fel ut. Så jag funderade och funderade och sen gjorde jag. Jag flyttade på allt. Och nu ÄLSKAR jag det! Jag behöver bara städa också...

Lovar att skicka bilder när det är helt klart!
Nu ska jag hoppa in i duschen innan Alma vaknar igen. Bye!

Behöver du en mobil?

Eller känner du någon som behöver?
Jag har två mobiler till salu just nu (Jag vet, how do I do it?? Vill ni verkligen veta? ...Okej då!)

Den första är en Xperia x10 mini. Jag skaffade ett abbonnemang hos 3 för 1½ år sedan och fick en mobil samtidigt. Otroligt dumt gjort av mig eftersom att jag redan hade både mobil och abbonnemang hos telenor sedan innan. Försäljaren lyckades övertyga mig om att jag skulle spara pengar för 3 var mycket bättr och blablabla, och denna mobilen var ju så ny och häftig och liten och blablabla. Och jag gick på den. Jag gick med på det trots att jag visste att jag antagligen skulle ångra mig senare. Och visst gjorde jag det, för inte sparade jag pengar inte, nej i stället betalade jag dubbelt så mycket som jag hade gjort tidigare. Sen gick mobilen sönder, så jag lämnade in den, gick igenom på försäkringen, men 3's service är extremt dålig så jag fick vänta i flera månader, nästan ett halvår innan jag fick tillbaka en helt ny telefon. Den hämtades ut i somras och då började jag använda den och Abbe började använda mitt andra abbonnemang, jag hade ingen telefon till den för den jag hade innan, en HTC gick sönder, men jag gillade inte den så jag fick ut den på försäkring och sålde den till mamma som sålde den vidare, för hon förlängde sitt abbonnemang och fick en nyare modell... (Jag vet, sjukt intressant!!!) Så, jag använde xperian i några månader, men i September när vi åkte och hälsade på mamma i Malmö stannade vi till på Ekohallen och där stod det några telenorförsäljare som minsann ville förbättra våra abbonnemang och telefoner osv osv så då förlängde jag mitt abbonnemang hos telenor och fick min Xperia Arc (som jag älskar och som inte har gått sönder än xP ), och sedan dess har x10:an bara legat och väntat och väntat på att någon vill ha den typ. Så ja, den är begagnad, men inte använd så länge så den är i bra skick. =)

Den andra är en Sony Ericsson Zylo. Den köpte jag till Abbe i julklapp förra året (förrförra då, 2010) för han hade ingen mobil alls, och jag är lite emot svarta marknaden och han kunde inte köpa en mobil och abbonnemang själv för att han har skulder hos kronofogden, så då köpte jag en mobil till honom. Men den gick minsann också sönder men som tur var hade jag försäkring på den med, tyvärr så fanns det ingen bra förklaring till hur den gick sönder och därför gick den bara på halva försäkringen. Alltså, i stället för att betala 600 kr i självrisk fick jag betala 1500 kr. Skitkul! Men trots att jag och Abbe hade gjort slut och knappt hade någon kontakt gick han med på att betala den där självrisken och ta telefonen med såklart. Men till allas jävla Surpris sket han i det när det väl kom till kritan, för att jag var med två killkompisar när jag skulle möta honom och hämta ut telefonen och tydligen "stod de i vägen för hans business" eller nåt :S Fattar ingenting och är fortfarande sjukt förbannad över detta, som ni kanske märker... Så jag fick betala de där jävla pengarna för en mobil som jag inte vill ha eller behöver. Så nu ligger den här hemma hos mig, i en oöppnad förpackning, och väntar och väntar, precis som den andra telefonen gör...

Och nu sitter jag alltså här och försöker sälja de där jädra telefonerna, helt jävla desperat, för jag är ensamstående och studerande förälder och behöver verkligen pengarna x(
Såååå, om du eller någon du känner är ute efter en mobil, snälla, köp från mig! 0:)

Här står det mer om själva mobilerna ^^ hehe

Effektivitet och bortsprungen katt...

Tja!

Skrev i förra inlägget att jag hatar att vara hemma hela dagarna, man gör ju ingenting. Så jag slutade att göra ingenting och blev ganska effektiv faktiskt.. Nej, jag dammsög inte, som jag skulle, men jag gjorde en hel del andra saker, t.ex. möblerade jag om i Almas rum, spegelvände allting nästan. Förut stod sängen mestadels framför fönstret och med hennes sängtält kom det varken in ljus eller värme (från elementet under), men jag trodde inte att man kunde sätta sidostödet på andra sidan sängen, sen upptäckte jag att man kunde det så då gjorde jag det, och jäklar vad jag fixade och donade! Vet inte om jag har visat Almas rum innan, det borde jag har gjort, men skitsamma. Såhär ser det ut nu:

Sängsidan


Leksidan



"Mysis!" säger Alma när hon kryper ner i sängen och tänder sin nyckelpigelampa/gosedjur som lyser stjärnor i sängtältet =)

Sen har jag även diskat all disk, det var rätt mycket xP och påbörjade en mindre ommöblering i mitt rum/vardagsrummet. Det är mest städ och rensning som behövs bland mina grejer egentligen, just nu ligger allt framme på extrasängen, men den ska jag ta undan idag har jag tänkt för nu åker mamma tillbaka till Malmö i några veckor. Jag har flyttat skrivbordet så att det står längsmed väggen, bredvid bokhyllan, struntar i att väggarna i detta rummet är heltokiga. Det får vara så helt enkelt! Skickar bild på det när det är klart.

I övrigt har jag varit en husmor i köket, pannkakor med äpplemos blev det till middag igår och i morse ställde jag mig och bakade scones, mums! Jag och Alma har även varit ute en runda, då passade vi på att slänga soporna, och så tvättar vi idag.

Jag har skrivit 10 lappar om min bortsprungna katt och satt upp några av dem runtom i området. Jag släppte ut Blanca i torsdagskväll och hon har inte kommit tillbaka än. Det är skitskumt! Hoppas på att någon granne har släppt in henne och tar hand om henne, men det känns ändå konstigt för tar man in en upphittad katt sätter man väl ändå upp "upphittad-lappar" eller släpper ut katten igen om hon vill ut, vilket jag vet att hon både vill och behöver ibland. Hade hon blivit påkörd hade man ju vetat om det, området är inte så stort och ingen av grannarna som jag pratade med har sett till henne på länge. I värsta fall kan det vara så att hon har blivit skadad och inte kan gå, i så fall ligger hon antagligen någonstans och läker.

Jag kommer ihåg en gång när vi bodde i Kävlinge. Jag var nog 11-12 år och Jennifer 2 år yngre, som alltid :P Vi hade tråkigt en dag och hittade en kartong, då fick vi en idé att bygga ett litet hus eller nåt. Medan vi höll på bestämde vi att den skulle vara till Alfonz vår katt som numera bor hos min moster och hennes pappa. Vi satt på vårt rum och klippte ut en dörr och två fönster (eller så ritade vi bara dit fönstrena..?) och ritade och målade hela kartongen med tuschpennor. Mamma kom in någon gång och frågade vad vi gjorde, "Vi gör en koja till Alfonz", svarade vi glatt. "Äh, han kommer inte använda den ändå" sa mamma och gick iväg. Johoo det kommer han viiiisst, svarade vi och började inreda med filt eller kudde eller nåt och så tog vi en till filt och satte som tak över kartongen. Samma dag kom Alfonz hem (han brukade vara ute ju) och var skadad. Han hade skadat ett ben, antagligen var det stukat eller mindre brutet. Det första han gjorde när han kom in var att lägga sig i sin koja, och där stannade han i två veckor tills hans ben var bättre och han kunde springa ut och leka igen.

Så jag vet att om Blanca ligger skadad någonstans kommer hon tillbaka så fort hon har läkt, bara hon inte är jätteallvarligt skadad. Usch! Man blir så orolig.
Vi var i alla fall ute och letade efter henne och satte upp lappar. Jag hoppas att någon ringer antingen ikväll eller i morgon. Tänk om hon faktiskt inte dyker upp! :O Alma kommer bli så ledsen, hon älskar ju "Backa", det är ju hennes egna lilla katt. Nej fy, nu ska jag tänka positivt! Blanca kommer nog tillbaka snart. Hoppas hoppas hoppas...

I alla fall, när vi var ute gick vi förbi idrottshallen där det var gymnasiemässa idag, mina lärare var där så vi gick in en snabbrunda, inte allt för länge för Almas vattkoppor är fortfarande smittsamma, sen gick vi hem igen och jag ´lagade korvstroganoff, sen myste vi lite i soffan men Alma var trött så nu har hon precis somnat. Innan klockan 8.. Hah! Tänkt hur det kan gå när man släpper alla krav och förväntningar. =)

Gah! Jag är proppmätt, men har såå mycket att fixa. Jag ska ställa in maten som blev över i frysen och plocka undan lite i köket, fixa iordning alla grejerna i mitt rum och ställa upp min stationära dator igen, för nu har jag fått en ny sladd och jag HOPPAS att det är det som gör att datorn kommer börja fungera. Och sen har jag extremt mycket planering (känns det som) att göra; skolarbeten, musikprojektet, Almas potträning och dekorering i hennes rum (johoserrni, det måste vara väl genomtänkt!) och antagligen något annat som jag har glömt med...

Men det bryr väl inte ni er om va. Slår vad om att hälften av er inte ens orkade läsa klart inlägget xP men men..

Snart kommer några lite roligare inlägg, ja för ni trodde väl inte att jag skulle börja fixa direkt? ;)

Ni som pallade läsa klart förtjänar en STOR KRAM!
=)

Vattkoppor

Yep, ni läste rätt. Alma har fått vattkoppor.
Förrförra veckan var vi och hälsade på min moster, vars dotter (min kusin) hade vattkoppor, så det var ju inte helt oväntat ifs. Lika bra att hon får det nu ju, så slipper vi det senare.
Det började ganska lugnt, hon märkte knappt av prickarna på några dagar, men i förrgårgårkväll när vi skulle sova var det hopplöst. Hon kunde inte somna, det kliade så mycket på henne, stackarn. När hon till slut somnade, och sov längre än 5 minuter var kl 3. Så vi sov inte så mycket. Hon hade dessutom 39,1 graders feber, så igår åkte jag till apoteket och köpte mer alvedon (den gamla höll på att ta slut) och kylbalsam. Det hjälpte lite och vi sov bättre inatt, fast i morse när jag skulle tvätta av kylbalsamet upptäckte jag nya utslag. Verkar som att hon fick någon sorts allergisk reaktion utav det, så nu är vi lite försiktiga med det. Som tur är verkar det inte klia lika mycket idag..

I övrigt kan jag berätta att jag är ledig från skolan idag och i morgon (så almas vattkoppor är bra tajmade :P).
Fast jag hatar att bara vara hemma. Ska ju helst inte gå ut med Alma heller eftersom att vattkoppor är så himla smittsamma. Så vi har varit inne sedan i fredags, förutom när jag var på apoteket igår då.. Tänkte ändå gå ut en runda sedan, innan det blir mörkt, om vi hinner och orkar. Jag tänkte passa på och dammsuga och städa lite nu..

Blä..

Tjejer måste visa vad de går för om de vill vara med...

Idag hade vi idrott första gången efter lovet. Jag tycker idrott är kul och jag älskar att träna, tyvärr är jag ganska dålig på att göra det på fritiden, men har ju lovat att förbättra det. :P
Vi spelade Volleyboll idag. Jag gillar de flesta bollsporter och är ganska bra på dem med.
I min klass är vi ungefär 16 st och vi har idrott tillsammans med en annan klass med 8 elever. I min klass är vi 3 tjejer och i den andra 5. Resten är alltså killar. Idag fick man välja om man ville spela volleyboll eller träna på gymmet, 3 tjejer (inklusive mig) och 12 killar valde att vara med och spela. Jag vill även tillägga att majoriteten av killarna är väldigt otränade iom att de är intresserade av en annan typ av spel (höhö spelnördar).
Trots det märker man att det blir så orättvist när man som tjej spelar bollspel. Tjejer kan ju inte spela fotboll, basket eller volleyboll (mina favoritbollspel som exempel där :P). Och eftersom att laget vill vinna låter killarna gärna bli att passa bollen till tjejen, då passar de hellre till en kille som de vet är ganska dålig. Jo, jag vet för det har hänt mig riktigt många gånger. Om man då vill vara med och spela måste man, som tjej, ta tag i bollen själv och visa vad man går för. Men det räcker inte att man t.ex. gör mål en gång. Jagmenarhallåååå, det kunde ju bara ha varit tur liksom! Neeej, för att få vara med och spela får man inte göra ett enda misstag, och man måste försöka dubbelt så mycket tills de andra faktiskt fattar att man kan.

Det är så synd, för även de som kanske inte är så bra på det får ju inte någon chans att lära sig eller vara med. Man känner sig så utanför.

Nu var det inte direkt så idag egentligen, mer än att jag märkte pga en del kommentarer att killarna inte trodde att jag skulle klara t.ex. en serve just för att jag är tjej. Volleyboll är ett bollspel som man egentligen inte blir så svettig av (om man inte verkligen tar det på blodigt allvar, som t.ex. i en turnering), men jag kan säga som så att jag var ganska svettig när spelet var slut.
Och mitt lag vann. =D

Jag tänker inte tacka någon för att de uppskattar mitt utseende

Let's get serious for a moment here.

Det är mycket sällan som jag klär mig, sminkar mig eller fixar mig för andras skull. Det skulle ev. vara på kalas eller andra högtider. Fast då gör jag inte det direkt heller för att någon ska tycka att jag ser bra ut, utan mest för att man "ska" klä upp sig vid såna tillfällen.

Men jag har, som de flesta andra, en egen stil. Ett sätt som jag gillar att klä mig på. Vissa kläder, smycken, accessoarer och smink får mig att känna mig trygg, att känna mig som mig själv, som någon jag trivs med. Jag bryr mig inte ett skvatt om vad andra tycker, så länge jag trivs med mig själv och känner att kläderna är bekväma är jag nöjd.

Jag har en lite hip-hopig stil kan man väl säga. För det mesta iaf.

Idag klädde jag mig inte mycket mer annorlunda än jag brukar, förutom att jag tog på mig lite armband och två häftiga ringar, jag bara kände för det ^^ och sen har jag återfunnit min älskade keps/hatt som jag lade undan nån gång när min mamma kommenterade att den var ful (vilket jag inte tycker att den är, men min mammas kommentarer är de enda jag tar åt mig. Dumt, jag vet ^^, but im working on it..) så jag hade även den på mig, och en ny tröja förresten, en blå hoodie från H&M som det står "Like What You See?" på (motsägande, jag vet, men jag älskar kläder med text på xD särskilt roliga, ironiska och/eller med bra budskap på) (Jag borde skriva till "Well I don't care" eller nåt under xD haha höhö...) Aja iaf.

Så träffar jag en killkompis som hälsar lite och i förbifarten ropar han "Fin stil" eller nåt liknande. Jag svarar: "Eller hur!", för att jag håller med, och jag trivs i den. Då svarar han "Man brukar säga 'tack'.". "Haha, inte jag" skrattade jag skämtsamt tillbaka, för jag brukar faktiskt inte tacka när någon kommenterar eller ger mig komplimanger för mitt utseende.

Killens svar (och antydan till min otacksamhet) fick mig att börja tänka till lite.

Varför tackar man någon när dem kommenterar ens utseende?
Varför ska jag (eller någon) tacka någon för att mitt utseende gör dem glada (eller vad de nu menar och vill få ut utav att ge mig en sådan kommentar)?

Mitt utseende är inte till för ditt öga eller ditt behag och tillfredsställelse.

När någon kommenterar en annan persons utseende tycker jag egentligen inte att det är en komplimang, trots att personen egentligen menar väl.

Komplimang: artighetsbetygelse i ord (i tal l. skrift) l. åtbörd (se b); numera i sht om uttryck för beundran som man av artighet o. i mer i. mindre konventionella talesätt riktar till ngn (i sht till en dam), "artighet", förr äv. i vidsträcktare anv. om (konventionella) artigheter i allm. o. om (mer l. mindre konventionella) uttyck för högaktning, uppskattningg."vördnad", "vördsam lyckönskan", "vänlig hälsning" o. d; förr stundom om artig ursäkt o. d. Säga l. giva ngn en komplimang (kom- plimanger), förr äv. göra ngn (l. till l. åt ngn) en komplimang, förr äv. frambära (jfr FRAMBÄRA
(SAOB)

En komplimang för mig kan t.ex. vara om någon skulle säga "Vad snäll du är", "Jag tycker att du är hjälpsam" eller "Vad bra du är på att samarbeta", några exempel bara, det finns många komplimanger man kan ge som jag faktiskt skulle bli tacksam över och vilja säga "tack" till personen som ger den. Det jag skrev i exemplerna ovan är exempel på goda egenskaper, och jag skulle absolut bli tacksam om någon uppmärksammade någon av mina goda egenskaper.

Mitt utseende är inte en god egenskap, eller en egenskap ö.h.t. och jag behöver inte någons bekräftelse för mitt utseende för att må bra.

Hur reagerar ni när någon kommenterar ert utseende eller ger er liknande kommentarer?
Brukar ni kommentera andras utseende? I så fall, varför?

Back to school

I morgon är lovet slut.

Pallar inte skriva värsta uppsatsen om det.

Nu håller jag på att fixa lite grejer inför morgondagen, tänker på att jag måste skriva klart en låt och kanske äta upp den där fallafeln som ligger i kylskåpet och hoppas att senaste Desperate Housewives-avsnittet dyker upp på internet när som. Men det lär det inte göra, för det visas nämligen på kvällen i USA, och jag kom precis på att det är 7 timmar tidigare där nu än det är här. And That Kinda SUCKS, för jag har väntat och väntat och väntat och till och med köpt Ben&Jerrys för att fira xD hahah Riktig DH-nörd x)

Ajja, tillbaks till det jag håller på med egentligen.

Sortera papper, packa väskan, ta fram blöjpaketet (som ligger i Almas rum) utan att väcka henne (annars glömmer jag att ta med det i morgon).... Justeja.. Ska skriva klart låten med.

*Dör*

Jag ska stiga upp kl 6 i morgon...

*Dör lite till*

Jag kommer typ inte få nån sömn inatt!!! x'O

*Är Dödsdöd!*

Det är såå underbart att vara förälder!!!!!

(OBS. Notera: Överflödet av utropstecken = Ironi * Antal utropstecken)

Jag är SÅ TRÖTT!!
Ok jag vet, jag sa att jag skulle komma tillbaka när det blev bättre, men snälla stå ut med detta ynka gnällinlägget... Please...? (A) I promise, I'll make it up to you! :D

Haha ok.
Igåååår tog det 4 timmar, FYRA F*CKING TIMJ*VLAR, för Alma att somna. Det var jättekul!!!! Jag lovar!!!!! x( Ok, nu ljuger jag.

De senaste dagarna har jag varit på det sämsta humöret jag nånsin har varit på (sedan jag sa upp kontakten med Almas far, alltså typ 2 månader)... Varför? För att jag är helt oförstående! Jag har ingen aning om vad det är jag gör fel. Jag förstår inte varför hon inte sover. J-A-G- - -F-Ö-R-S-T-Å-R- -I-N-T-E-!

Jag har en aning om vad problemet kan vara... Hon har ju fått ny säng och eget rum, STOP DÄR! Det är INTE det som är problemet. Hur vet jag det? Jo, för att de första 2 dagarna (nätterna) som hon skulle sova där tog det mindre än en halvtimme för henne att somna, och hon sov längre ensam, dessutom somnade hon även om när jag kom in i rummet igen och fortsatte sova där själv, tills hon vaknade nästa gång, då fick hon sova hos mig.
BUT! Vad hände tredje dagen tror ni? Joo, hennes käre far (!!!) ville träffa henne innan jul. Visst, inga problem. Så länge jag slapp träffa honom själv är det ok. Jag lämnade Alma på familjerätten (med en socialsekreterare som vi känner ganska väl kan man säga) och skrev en lista på VIKTIGA SAKER som han INTE KAN lista ut själv. T.ex. att han behövde byta blöja, att det fanns blöjor, våtservetter och extrakläder och en tom nappflaska i skötväskan. Jag skrev även (och sa flera gånger mycket tydligt) att det var JÄTTEVIKTIGT att Alma somnade innan kl 12. Och typ att hon skulle somna i vagnen om han köpte färdigvälling i affären (kostar inte mer än en tia).

Ok good! Det var det. Sen kom han fast vi tittade inte ens på varandra (eller rättare sagt: JAG tittade inte på honom. Vet inte om han tittade på mig eller inte, hur skulle jag veta det när jag inte tittade på honom själv liksom xP men ah, spelar ingen roll för jag bryr mig inte.) Sen pussade jag Alma (som blev överlycklig av att träffa sin älskade pappa), och gick.

Kl 16:00 skulle jag hämta henne igen. På samma ställe. Han satt i en fåtölj, socialsekreteraren satt i en annan, och vet ni vad Alma gjorde. Slår vad om att ni kan gissa er fram till det, men skitsamma, jag säger det ändå.

Hon sov... Hon SOV!!! KLOCKAN F*UCKING FYRA!!!!
Han: -Ah jag försökte få henne att somna, men hon grät lite.
Jag: Mhmm.. ok.... Köpte du välling.
Han: -Nej...

MEN HUR FAN FÖRSÖKTE DU FÅ HENNE ATT SOMNA!?!?!? FATTADE DU INTE NÄR JAG SKREV MED STORA BOKSTÄVER ATT DET VAR VIKTIGT ATT HON SOMNADE INNAN KL 12!?!?!?

Alltså ok. *tar ett djupt andetag och räknar till tio*
Jag hade inte brytt mig om hon hade somnat vid typ 14. Men vafan!? Hon vaknade kl 18, samma tid som jag hade börjat natta henne dagarna innan.

Sen dess har det bara gått utför.

Och nu står vi här. Eh, jag menar, nu sitter jag här.

Jag är trött, förbannad, pissed off! (Jag vet att det betyder samma sak, men det ger mer effekt på engelska, PISSED OFF! Liksom.)

Och lost. Försvunnen.. Eh, förlorad.. Uhm... Nä ni fattar va. Förvirrad och oförstående.

Jag har provat allt! ALLT! x(

Nej. Nu ska jag sluta gnälla. I morgon är sista dagen på lovet. På måndag börjar jag skolan och Alma på dagis. Jag lämnar över ansvaret till er, Kära förskollärare ;)


Jag älskar dig (när du äääntligen sover) Dx

BBL

(=Be Back Later)

Jag är DÖDStrött!!! Alma totalvägrar att sova. Det tar minst 1h och har tagit upp till 4 h för henne att somna. Jag fattar inte varför, spelar ingen roll vad jag gör, hur jag gör det eller när jag gör det. Hopplöst.
Undrar om man bara ska skita i att försöka så kanske det blir bra när hon börjar på dagis igen... ***Hoppas***

Vi får se. Kommer tillbaka när jag pallar...


Random pic

Så länge kan ni passa på att våldta kommentarsfältet här nere ;)

 l
 l
 l
 l
\/

Svinalängorna

Jag gillar vanligtvis inte svenska filmer. De är dåliga, tycker jag, mycket fördomsfullt, jag vet, men de flesta är faktiskt inget bra. De som är bra däremot är inte bara bra, de är riktigt bra!
För några dagar sedan snubblade jag över en sådan film. Jag har haft den på datorn länge, men trodde att det var dålig kvalité på den så därför har jag låtit bli den, trots att jag har hört att den ska vara bra. Sen spelade min fördom in lite också "Den är säkert dålig ändå". Så jag har skitit i den. Men för några dagar sedan ville mamma kolla på film så vi kollade igenom alla filmer jag har på datorn och mamma föreslog "Svinalängorna".





Filmen är extremt bra, både själva handlingen och hur den är gjord. Skådespelarna, allt var bra! Den är stark och intensiv. Finns inget mer att säga. Den är BRA! Se den =)

Här sitter jag och samlar ihop inspiration

till mitt lilla musikprojekt med grabbarna.

Jag vet faktiskt inte hur mycket jag får berätta om detta, så jag håller mig på den säkra sidan och berättar så lite som möjligt =P

Två killar i min skola, alltså två av mina vänner, håller på med ett musikprojekt. De har gjort en del låtar förut och nu ska de jobba med fler, och de har låtit mig vara med. Så jag har börjat skriva låtar och sjunga och rappa. Det är skitkul!

Så just nu sitter jag i min säng, har rotat fram gamla papper med låttexter som jag har skrivit för flera år sedan för att ev förbättra och göra riktiga låtar av dem.

Det är riktigt kul!

Förra veckan spelade vi in första låten, som jag hade skrivit. Den är riktigt kul! Kan avslöja att jag då blev inspirerad av bl.a. Nicki Minaj, Lil Wayne och Lonely Island. Jag är riktigt nöjd med resultatet, men det dröjer nog ett tag tills ni får höra det, tyvärr.

Här kan ni höra andra låtar som han jag jobbar med har gjort förut =)

Pssst! Mina låtar kommer bli bättre! ;D

2011 har varit ett riktigt skitår!

Det är visst nu man ska sammanfatta året som har gått.

Januari

Vi firade nyårsafton hemma hos mamma. Det var bara jag, Alma och hennes pappa. Tanken var att vi skulle göra god mat och ha det mysigt tillsammans. Men Almas pappa kom flera timmar senare än vi hade bestämt, så det blev ingen speciell mat och vi satt och kollade på tv hela kvällen tills vi gick och la oss kl 11.. Värsta nyårsafton ever!
Det tog slut med Almas pappa och jag började träffa en tjej, men av flera anledningar blev det inte mer än så, och jag och Almas pappa blev tillsammans igen.

Februari

Alma fyllde 1 år. Vi firade hemma hos oss, hela tjocka släkten tryckte ihop sig i mitt lilla vardagsrum men det var mycket trevligt och Alma var glad!
Alma började på dagis och jag började skolan igen, i en ny klass men samma program jag började på när jag var gravid - Spelgrafik och Animation.
Jag och Almas pappa bestämde oss för att flytta ihop.

Mars

Almas pappa sa upp sin lägenhet och började vara mer hos oss. Under denna månaden var det första gången han misshandlade mig fysiskt. Jag kommer inte ihåg när det var för jag valde att låtsas som att det inte hade hänt och förlåta honom. Men bara någon vecka efteråt bråkade vi och jag kastade ut honom.
Jag var ensam i två veckor och hade det bra med Alma. Körde somna-utan-gråt-metoden och fick henne att somna själv i sin säng.
Sen kom hennes pappa tillbaka, vi bestämde oss för att försöka få saker att fungera och han skulle fortfarande flytta in.

April och Maj

Har inga klara minnen från dessa månaderna. Allt var liksom en dimma. Förhållandet med Almas pappa blev bara sämre och sämre. Mindre misshandlingstillfällen som man suddade ut från minnet direkt. Kämpade på i alla fall, men i slutet av Maj (kontraktet på hans lägenhet gick ut sista maj och han skulle alltså flytta in hos mig "på riktigt" första juni) fick jag kalla fötter, bestämde mig för att inte låta honom flytta in hos mig och sa ifrån. Det var bara en vecka kvar på hans kontrakt så han hade ingenstans att ta vägen, därför lät jag honom stanna tills han hittade en lägenhet.

Juni

Han stannade hela månaden och sket i att leta efter lägenheter. Efteråt berättade han att han struntade i det för han trodde att det skulle funka med oss i alla fall. Jag hade redan gett upp och gick mest runt och var arg. Hemma. Ute var allting bra. De som inte visste sanningen trodde att allt var bra, det var så det såg ut.

Juli

Jag kommer inte ihåg om det var i slutet av Juni eller början av Juli, men där någon gång blev allting extremt mycket värre.
Jag hade fått sommarjobb och hade Alma på dagis från 7:30 till 16. (Hennes pappa hämtade henne eftersom att jag slutade jobba samtidigt som dagiset stängde). Trivdes inte på jobbet eller med Almas förskola, men kämpade på ändå. En dag hade Almas pappa sagt att han ville ha Alma hemma i stället, för han var arbetslös (har alltid varit). Men på morgonen ångrade han sig och skulle lämna henne ändå. Precis innan jag skulle gå till jobbet upptäckte vi att Alma hade feber. Han tänkte lämna henne på dagis ändå, och när jag förklarade att hon inte kunde gå till dagis när hon var sjuk och att han fick ha henne i alla fall, fick han ett bryt, och tyckte att jag skulle skita i jobbet. Jag blev arg och förklarade att det är orimligt att jag ska skita i jobbet för att vara hemma med vårt barn när han inte har något jobb, utan bara ville träffa sina kompisar. Då tog han stryptag på mig. Två gånger. Jag kastade ut honom direkt, ringde till mamma som sa att jag skulle gå direkt till polisstationen, ringde min bästa vän som kom direkt och följde med, och passade Alma medan jag satt på förhör.
Det gick 2 veckor innan han kom tillbaka. Bad om ursäkt och lovade, som så många gånger förut, att han skulle förändras. Jag förlät och tog tillbaka, som så många gånger förut. Men det blev inte bättre.

Augusti

Alma började på en ny förskola som vi båda älskar. Skolan började igen.
Abbe flyttade ut, och jag trodde att allt skit var slut. På riktigt. I Augusti började förändringen, förbättringen.
Jag började inse vad som hade hänt. Det var då jag öppnade ögonen och förstod.
Trots det höll vi lite kontakt och det var det som var avgörande. Så länge vi hade kontakt hade han fortfarande lite makt.
Det var även i Augusti som jag började blogga här =)

September och Oktober

Mamma flyttade till Malmö.
Jag kämpade med att lämna Almas pappa, men det var fortfarande svårt. Vi höll kontakt, hade det trevligt ibland, men sen hände även det värsta. Det som absolut inte får hända. Det som inte kan nämnas...

November

Här bröt jag helt. Bytte nummer och sket fullständigt i honom.
Och Shit vilken process det har varit. Jag har mått skit och jag har mått otroligt bra.
Skit har det varit för att det är svårt att lämna en sån person. En person man faktiskt älskade trots allt elakt han gjorde. Och rädslan, det var det värsta. För jag visste att han inte skulle ge upp så lätt, och jag hade rätt, och det skrämde mig. Jag vågade inte göra mycket, inte ens gå ut i trappen eller öppna fönstret ibland.
Sen kom mamma och bodde hos mig i en vecka och det gjorde det bättre. Jag ansökte om besöksförbud, men det gick inte igenom. Efter det backade han dock undan lite och jag blev mindre och mindre rädd.

December

December har varit månaden av frihet. Förändring. Förbättring. Förståelse. Ånger. Sorg. Ensamhet. Men också kärlek, vänskap, familj. Omtanke. Gemenskap. Frihet. Lättnad. Frihet, frihet, frihet!

Sammanfattning

2011 har varit ett riktigt skitår! Trots att det slutade bra.
Inatt när Alma hade somnat och mamma och Per hade kommit hit efter festen satt jag och tänkte tillbaka på året som har gått och utbrast plötsligt: "2011 har varit ett riktigt skitår!" båda höjer blickarna mot mig och ser otroligt chockade ut. Jag brister ut i skratt, vilket får dem att tro att jag bara skojade. Men det gjorde jag inte. 2011 HAR varit ett riktigt skitår, men det slutade bra, och 2012 började bra. Och jag tänker se till att detta året, och alla år framöver kommer att vara bra!

Nyårsafton =)

Jag slår vad om att 90% av er som läser detta festade. Det gjorde inte jag. Jag var hemma med Alma. Punkt.
Nä ok, nu ska vi inte va såna, det var mitt eget val. Jag fick erbjudande att fira med andra, men av flera anledningar valde jag att stanna hemma med Alma.
Mamma är ju och hälsar på från Skåneland ^^ men hon skulle på fest hos sin väninna. Jag var riktigt trött igår, och Alma somnade inte i tid, så jag och Alma somnade strax innan 5. När mamma och Per hade gått vaknade jag och satt vid datorn en stund tills Alma vaknade. Då tittade hon på Barbapapa och jag började.. eh, fira nyårsafton...?
Ehm.. om man nu kan kalla det fira... Jag eh... storstädade... på nyårskvällen... x)

FÖRE


EFTER


Alma kunde såklart inte hålla sig borta när hon insåg hur roligt jag hade det, så hon kom och hjälpte till. Hon älskar att städa! Nej, jag skojar faktiskt inte. Hon fick en egen trasa och hjälpte mig att torka av varenda pusselbit av Pingumattan, hon hjälpte mig att bädda sin säng och hon bestämde till och med själv vad som skulle stå på hennes hylla och var det skulle stå.

Detta blev resultatet:

Hon fick bogserbilen (eller vad det heter???) och de fyra bilarna som står högst upp i julklapp av sin mormor och Per. Hon blev överlycklig!
Den silvriga bilen köpte hennes pappa förlängesen och Rapunzel-(Trassel)dockan fick hon i julklapp av Danilos 4-åriga dotter. Hon hade köpt den med sina egna pengar! Så otroligt gulligt gjort!
Mjukisbilarna som står på nedersta hyllan fick hon förra julen av sin mormor och Teddy. (För att ni inte ska bli förvirrade: Per är mammas sambo, Teddy är mammas styvfar), och den där andra lekgrejen fick hon i födelsedagspresent av sin gamlamormor när hon fyllde 1.
Tror ni hon gillar bilar eller? ;)

När vi var klara med Almas rum gick vi vidare till köket.

FÖRE
 

Även här hjälpte Alma till =)
 

EFTER
 
Jag har bestämt mig för att börja sopsortera. Jag har länge sagt att jag ska göra det... sen... nån gång. Det är sen nu! =D Ganska stolt över det beslutet faktiskt! =)

Alma är rädd för dammsugaren, men hon var verkligen modig igår. Jag drar mig för att dammsuga när hon är hemma, för hon blir jätterädd och det slutar oftast med att jag får ha henne i famnen samtidigt som jag dammsuger. Men som sagt, igår var hon jättemodig, satt i samma rum och var ovanligt lugn. När jag dammsög i köket satt hon på en stol med Pingu i famnen =) Favvo-gosedjuret ju!


Haha nä, så arg var hon faktiskt inte!



Sen gick vi vidare.
HALLEN OCH TOALETTEN FÖRE
  

OCH EFTER
 

OCH SIST, MEN INTE MINST, VARDAGSRUMMET...
 

EFTER


Alma blev riktigt trött, kl var nästan 11 när vi var klara.

Hon fick titta på Barbapapa medan jag skurade.

Desperate Housewife...


Jag ser alltid ut såhär när jag storstädar...


Vadå, gör inte ni det? ;O


(Jag är en härmapa, här finns en annan Desperate Housewife ;P)

Kl 11 var jag helt klar och då begav vi oss ut, jag och Alma. Hon var så nyfiken på nyårsraketerna, och det var jag med.


Väl ute tyckte hon dock inte att det var lika roligt. Spännande, visst, men även ganska läskigt.



Till slut sa hon själv att hon ville gå hem så då gjorde vi det.
Precis innanför dörren slappnade hon av, då sa jag: "Var det lite läskigt, Alma?", då knöt hon mjukt ihop händerna och höll dem precis under hakan och sa: "Jaa, läskigt!", "Men spännande också?", sa jag sen, och då skrattade hon och busade lite.

Sen åt vi kvälls nattamat och busade lite till.


Och precis vid tolvslaget var Alma supertrött. "Sova" sa hon och höll om mig hårt.


Och 15 minuter senare sov hon gott i sin säng =)


Tro det eller ej, men detta var den bästa nyårsafton jag nånsin har haft. Bara min lilla älskling och jag =)

Queen Tiara

VÄLKOMMEN TILL MIN BLOGG där jag skriver om allt möjligt från min vardag till viktigare åsikter och intressanta tankar om mitt liv som förälder och feminist.

RSS 2.0