Den där huvudvärken som bara en cig kan ta bort
Det är så hopplöst. Jag har börjat röka. Igen.
IV, efter Eksjö, 2009
När jag var 17 år började jag röka. Jag bodde i Eksjö då, där jag pluggade. Jag bodde på elevhem och nästan alla i klassen kom från olika städer i Sverige. Mamma bodde ju kvar i Karlskrona.
Jag och några av mina klasskompisar i Eksjö, 2008
Jag var tillsammans med Abbe. Han och jag blev tillsammans precis innan Juni och jag flyttade till Eksjö i Augusti, (eller var det september?) så vi hade varit tillsammans hela sommaren. Hela sommaren. Kanske inte låter så länge, men det hann hända extremt mycket under den sommaren. De första två månaderna var helt underbara. Sen hände något. Allt förändrades. Det gick liksom både sakta och fort på samma gång. Plötsligt blev han någon annan än den jag hade lärt känna och blev kär i. Det var mycket festande, mycket lögner, mycket svartsjuka, ingen tillit från hans sida. Och jag var så naiv. Jag var fast. Jag trodde att jag älskade honom, men sanningen är nog att jag var fast i hans manipulationer. När kaoset var som värst mellan oss flyttade jag, men vi gjorde inte slut. Vi kanske skulle ha gjort det nu när man tänker efter, men just då såg man bara blått, eller hur det är man brukar säga x) Han sa att han skulle skaffa en lägenhet i Eksjö så att vi kunde vara tillsammans. Så jävla romantiskt... Det där hände ju aldrig. I stället blev hans "problem" större. Mer alkohol, mer lögner, mer svartsjuka och mycket, mycket mindre tillit. Vi pratade i telefon och på msn, men för det mesta handlade våra samtal om huruvida jag var otrogen eller inte. Det var jag inte, inte ens i närheten. Ändå var det då jag fick höra att jag var en hora och blev anklagad för att suga kuk samtidigt som jag pratade med honom. Ändå gjorde jag inte slut.
Jag och Abbe, när vi precis hade börjat träffas, 2007
Samtidigt började jag ha bättre kontakt med min syster, då hade vi varit ifrån varandra i ungefär 1½ år. En dag när jag var hemma i Karlskrona satt jag och tittade på gamla bilder. Så kom en bild på Jennifer, en bild som jag tog på henne bara några dagar innan vi skildes åt. Jag älskade den bilden, gör det fortfarande. Plötsligt när jag tittade på hennes leende ansikte fick jag en konstig känsla i hela kroppen. Något sa mig att något var fel.
Bilden, El Salvador, 2007
Några dagar senare chattade jag med henne och frågade hur det var. "Bra" svarade hon, som vanligt. Men jag visste att det inte var bra. "Jennifer, säg inte att det är bra om det inte är det. Då blir det bara värre. Du kan lita på mig <3 Hur mår du?". Då kom det fram. Hon berättade i princip allt som jag hade gått igenom bara några år tidigare. Depressionen. Fan! Fan fan fan! Skulden. Jag skulle inte ha lämnat henne. Det är mitt fel.
Hon berättade att hon hade börjat röka och att hon hade skurit sig själv.
Det kändes som att hela min själ blev... tom. Chocken. Min lillasyster. En ängel. Plötsligt blev allt så fel. Det stämde liksom inte. Hur kunde det vara möjligt? Hon var en liten jävul som barn, shit, hon visste hur man bråkade! Men när hon blev större vände det. Hon blev en ängel. Hon gjorde allt rätt. Hon var pappas lilla flicka och hon fick bra betyg. Hur kan det bli så fel helt plötsligt? Jag vet, för jag gick igenom samma sak. Men skuldkänslan tog över.
Detta tillsammans med problemen med Abbe och det faktum att jag var helt avskild från alla som älskade mig gjorde mig så deprimerad. Jag kunde inte sova på nätterna. Skolan blev som en dimma. PK (PowerKing) var min drog.
Så åkte jag till Karlskrona en helg. Eller var det ett lov?
Det skulle bli fest. Jag och mina fjortiskompisar skulle festa. Så blev det, och av någon anledning blev det stort bråk med Abbe. Jag kommer inte ihåg vad det handlade om, men det är egentligen oviktigt. Jag var så arg. Så trött på det. Så deprimerad. Och just i stunden var jag framförallt förbannad. Alla andra rökte, men jag hade låtit bli. Plötsligt hörde jag mig själv be min fjortisvän om en cig. Hon tittade tveksamt på mig, men jag var bestämd. Efter 4 cigaretter i rad stoppade hon mig. Samtidigt som jag intalade mig själv att jag inte skulle röka mer efter det.
Jag på fest med mina fjortisvänner, Valborg 2008
Bara några dagar senare skulle jag tillbaks till Eksjö. Jag kommer ihåg ångesten varje gång jag åkte upp dit. Jag var sällan glad, trots att jag gillade mina klasskompisar. Jag fortsatte röka. Jag smygrökte, fast jag behövde inte smyga så mycket, i och med att jag bodde i en annan stad än min mamma. När jag var i Karlskrona var jag mest hos Abbe och han rökte inomhus, så det var inte så konstigt att mina kläder luktade rök. Det tog ungefär ett halvår innan hon började misstänka det. Kanske mer. Jag orkade inte bry mig.
Jag flyttade tillbaka till Karlskrona sen, innan min mamma upptäckte min smygrökning. Jag hade alltså bott hos mamma ett tag innan hon upptäckte det, så det var väl kanske inte så konstigt egentligen, att hon upptäckte det alltså.
Till slut gjorde jag slut med Abbe. Några dagar innan vi skulle fira vår ettårsdag.
Några månader senare upptäckte jag att jag var gravid. Då kunde jag inte röka längre. Jag blev så illamående av lukten och smaken. (Vet ni att när man är gravid får man bättre luktsinne. Det har jag fått lära mig den hårda vägen. Hela Karlskrona luktar cigarettrök. Jag gick med handen framför munnen och näsan för att inte spy när jag var ute. Jag lovar!) Sen rökte jag inte på 1½ år tror jag, antagligen lite mer.
Gravid i 6:e månaden, 2009
Sen började det om. Jag blev tillsammans med Abbe igen. När Alma var runt 6 månader. Vårt förhållande såg i princip likadant ut som första gången, bara det att det fanns ett barn med i bilden, jag var inte med på festerna, och det hände mycket mer på mycket mindre tid.
"Familjen", 2011
Så jag blev periodare. Sedan dess har jag rökt i perioder. När allt blir för jobbigt och jag får den där spänningshuvudvärken som inte går över. Inte om jag sover, inte om jag tar tabletter, inte om jag dricker vatten. Det finns bara en sak som kan få bort huvudvärken. En cigarett.
Efter några veckor (ibland bara en vecka) slutar jag. Antingen tappar jag suget, eller så blir jag illamående av cigen. Så jag slutar. Tills nästa period kommer. Huvudvärken. Jag hatar den.
Jag har ju lämnat honom helt nu, men problemen är långt ifrån borta. Vi har ett barn tillsammans, och det kommer vi alltid att ha.
Kanske finns det en framtid där han inte är orsaken till huvudvärken. Kanske finns det en framtid där det inte finns en sådan huvudvärk. Jag kan bara hoppas. Tills dess botar jag min huvudvärk.
Med en cigarett.
IV, efter Eksjö, 2009
När jag var 17 år började jag röka. Jag bodde i Eksjö då, där jag pluggade. Jag bodde på elevhem och nästan alla i klassen kom från olika städer i Sverige. Mamma bodde ju kvar i Karlskrona.
Jag och några av mina klasskompisar i Eksjö, 2008
Jag var tillsammans med Abbe. Han och jag blev tillsammans precis innan Juni och jag flyttade till Eksjö i Augusti, (eller var det september?) så vi hade varit tillsammans hela sommaren. Hela sommaren. Kanske inte låter så länge, men det hann hända extremt mycket under den sommaren. De första två månaderna var helt underbara. Sen hände något. Allt förändrades. Det gick liksom både sakta och fort på samma gång. Plötsligt blev han någon annan än den jag hade lärt känna och blev kär i. Det var mycket festande, mycket lögner, mycket svartsjuka, ingen tillit från hans sida. Och jag var så naiv. Jag var fast. Jag trodde att jag älskade honom, men sanningen är nog att jag var fast i hans manipulationer. När kaoset var som värst mellan oss flyttade jag, men vi gjorde inte slut. Vi kanske skulle ha gjort det nu när man tänker efter, men just då såg man bara blått, eller hur det är man brukar säga x) Han sa att han skulle skaffa en lägenhet i Eksjö så att vi kunde vara tillsammans. Så jävla romantiskt... Det där hände ju aldrig. I stället blev hans "problem" större. Mer alkohol, mer lögner, mer svartsjuka och mycket, mycket mindre tillit. Vi pratade i telefon och på msn, men för det mesta handlade våra samtal om huruvida jag var otrogen eller inte. Det var jag inte, inte ens i närheten. Ändå var det då jag fick höra att jag var en hora och blev anklagad för att suga kuk samtidigt som jag pratade med honom. Ändå gjorde jag inte slut.
Jag och Abbe, när vi precis hade börjat träffas, 2007
Samtidigt började jag ha bättre kontakt med min syster, då hade vi varit ifrån varandra i ungefär 1½ år. En dag när jag var hemma i Karlskrona satt jag och tittade på gamla bilder. Så kom en bild på Jennifer, en bild som jag tog på henne bara några dagar innan vi skildes åt. Jag älskade den bilden, gör det fortfarande. Plötsligt när jag tittade på hennes leende ansikte fick jag en konstig känsla i hela kroppen. Något sa mig att något var fel.
Bilden, El Salvador, 2007
Några dagar senare chattade jag med henne och frågade hur det var. "Bra" svarade hon, som vanligt. Men jag visste att det inte var bra. "Jennifer, säg inte att det är bra om det inte är det. Då blir det bara värre. Du kan lita på mig <3 Hur mår du?". Då kom det fram. Hon berättade i princip allt som jag hade gått igenom bara några år tidigare. Depressionen. Fan! Fan fan fan! Skulden. Jag skulle inte ha lämnat henne. Det är mitt fel.
Hon berättade att hon hade börjat röka och att hon hade skurit sig själv.
Det kändes som att hela min själ blev... tom. Chocken. Min lillasyster. En ängel. Plötsligt blev allt så fel. Det stämde liksom inte. Hur kunde det vara möjligt? Hon var en liten jävul som barn, shit, hon visste hur man bråkade! Men när hon blev större vände det. Hon blev en ängel. Hon gjorde allt rätt. Hon var pappas lilla flicka och hon fick bra betyg. Hur kan det bli så fel helt plötsligt? Jag vet, för jag gick igenom samma sak. Men skuldkänslan tog över.
Detta tillsammans med problemen med Abbe och det faktum att jag var helt avskild från alla som älskade mig gjorde mig så deprimerad. Jag kunde inte sova på nätterna. Skolan blev som en dimma. PK (PowerKing) var min drog.
Så åkte jag till Karlskrona en helg. Eller var det ett lov?
Det skulle bli fest. Jag och mina fjortiskompisar skulle festa. Så blev det, och av någon anledning blev det stort bråk med Abbe. Jag kommer inte ihåg vad det handlade om, men det är egentligen oviktigt. Jag var så arg. Så trött på det. Så deprimerad. Och just i stunden var jag framförallt förbannad. Alla andra rökte, men jag hade låtit bli. Plötsligt hörde jag mig själv be min fjortisvän om en cig. Hon tittade tveksamt på mig, men jag var bestämd. Efter 4 cigaretter i rad stoppade hon mig. Samtidigt som jag intalade mig själv att jag inte skulle röka mer efter det.
Jag på fest med mina fjortisvänner, Valborg 2008
Bara några dagar senare skulle jag tillbaks till Eksjö. Jag kommer ihåg ångesten varje gång jag åkte upp dit. Jag var sällan glad, trots att jag gillade mina klasskompisar. Jag fortsatte röka. Jag smygrökte, fast jag behövde inte smyga så mycket, i och med att jag bodde i en annan stad än min mamma. När jag var i Karlskrona var jag mest hos Abbe och han rökte inomhus, så det var inte så konstigt att mina kläder luktade rök. Det tog ungefär ett halvår innan hon började misstänka det. Kanske mer. Jag orkade inte bry mig.
Jag flyttade tillbaka till Karlskrona sen, innan min mamma upptäckte min smygrökning. Jag hade alltså bott hos mamma ett tag innan hon upptäckte det, så det var väl kanske inte så konstigt egentligen, att hon upptäckte det alltså.
Till slut gjorde jag slut med Abbe. Några dagar innan vi skulle fira vår ettårsdag.
Några månader senare upptäckte jag att jag var gravid. Då kunde jag inte röka längre. Jag blev så illamående av lukten och smaken. (Vet ni att när man är gravid får man bättre luktsinne. Det har jag fått lära mig den hårda vägen. Hela Karlskrona luktar cigarettrök. Jag gick med handen framför munnen och näsan för att inte spy när jag var ute. Jag lovar!) Sen rökte jag inte på 1½ år tror jag, antagligen lite mer.
Gravid i 6:e månaden, 2009
Sen började det om. Jag blev tillsammans med Abbe igen. När Alma var runt 6 månader. Vårt förhållande såg i princip likadant ut som första gången, bara det att det fanns ett barn med i bilden, jag var inte med på festerna, och det hände mycket mer på mycket mindre tid.
"Familjen", 2011
Så jag blev periodare. Sedan dess har jag rökt i perioder. När allt blir för jobbigt och jag får den där spänningshuvudvärken som inte går över. Inte om jag sover, inte om jag tar tabletter, inte om jag dricker vatten. Det finns bara en sak som kan få bort huvudvärken. En cigarett.
Efter några veckor (ibland bara en vecka) slutar jag. Antingen tappar jag suget, eller så blir jag illamående av cigen. Så jag slutar. Tills nästa period kommer. Huvudvärken. Jag hatar den.
Jag har ju lämnat honom helt nu, men problemen är långt ifrån borta. Vi har ett barn tillsammans, och det kommer vi alltid att ha.
Kanske finns det en framtid där han inte är orsaken till huvudvärken. Kanske finns det en framtid där det inte finns en sådan huvudvärk. Jag kan bara hoppas. Tills dess botar jag min huvudvärk.
Med en cigarett.
Kommentarer
Postat av: Michis
=(
nu blev man lite ledsen..
(fungerar det inte med fulldos ipren / ibumetin i en vecka lr nå?)
Postat av: Kitty
Fina :( Önskar jag kunde hjälpa på nåt sätt, men allt jag kan göra är att läsa din blogg och hålla alla tummar jag har för dig, för er. Söta lilla Alma.
Hoppas du mår bättre snart - och slutar röka!
Postat av: Lesthi
Nej snälla sluta röka för din fina dotters skull <3 jag vill inte att dina lungor ska ta stryk!
Trackback
