Julmys

Vilken bra dag jag har haft!
 
Det började med att Alma åkte till sin stödfamilj på morgonen. Det var SÅ SKÖNT! Alma är inte särskilt rolig att vara med nu för tiden. Hon bara gnäller och klänger och tjurar precis hela tiden. Jag håller på att bli galen!! Men. Jag får nog försöka se detta som ett tillfälle att öva på tålamodet. Jag har fått komma till insikt att denna perioden kan bli långvarig. Men det är verkligen påfrestande, särskilt när man är trött och stressad över annat (skolan). Så veckan som har gått har inte varit speciellt rolig. Bara en massa skrik och gnäll, tårar och trötthet - även från min sida till slut. Så, när Alma åkte i morse kände jag mig så lättad! Det var lugnt och skönt, och jag kunde städa i lugn och ro. Jag började med att handla, sen satte jag mig vid datorn och läste hur många blogginlägg som helst (har inte haft tid att läsa bloggar på flera veckor), och till slut satte jag på musiken på högsta volym och började städa. Äntligen ser det ut som ett hem igen. Har ju inte haft tid eller ork att städa på flera veckor! :S
 
Nåväl. När klockan blev 15 kom Alma tillbaka, och samtidigt kom några av mina vänner som jag hade bjudit hit. Vi skulle nämligen ha julmys. Så jag hade organiserat ihop ett litet knytkalas, så alla hade något med sig, och vi lyckades fixa ihop ett rejält julbord!
 
 
Mina kära vänner: Daniel (aka Prinsen), Angelica, Sofie (vår frisör), Kim, Linnea och Valentin och Alma vid "barnbordet". 
 
Såhär fet kan man bli om man äter för mycket julmat, hehehe!
 
Sen hade vi julklappslek.
 
Jag fick en gosig filt, som jag och Prinsen gosade in oss i x)
 
Jag gav bort ett salt- och pepparkar i form av en ängel och en jävul, och en toarulle med hjärtan ^^
Även barnen fick julklappar i form av såpbubblor, vilket uppskattades mycket!
 
 
Vi alla hade en mycket trevlig kväll. Utöver julbord och julklappar hade vi även glögg med lussekatter och pepparkakor :) 
 
Till slut blev vi alla trötta, och gästerna började bege sig hemåt. 
 
Valentin fick en kram.
 
Sen började ungen skrika igen. Hon ville inte sova, hon ville äta, och hon ville inte vara på sitt rum, och hon skulle klänga på sängkläderna, och hela tiden var det skrik och gnäll. Vad hände liksom!? Hon var ju så bra på att prata lugnt och berätta vad hon ville. Nu skriker hon för minsta lilla, jag blir galen. Känner verkligen att jag håller på att bli en såndär hemsk förälder. Plötsligt hör jag mig själv hota och muta, och skrika för egentligen ingenting. Nej, det är oacceptabelt. Jag måste verkligen öva på det där med tålamod och att hålla mig lugn, trots jobbig skrikunge. Tar gärna emot tips och råd från kloka och erfarna föräldrar ^^
 
Nu ska jag plugga, och sen ska jag kolla på mereorregnet! Hoppas jag får se nåt! :D


Kommentarer
Michis

Jag är ingen erfaren förälder, men jag tror det var pampers eller nåt som tipsade om att man skulle ignorera ungen tills anfallet är över, sen trösta och prata och resonera. För under anfallet kan man tydligen inte resonera med barnet.

Svar: Oj, det var en konstigt råd. Om jag ignorerar henne tar det aldrig slut. Jag brukar hålla om henne eller prata lugnande med henne så lugnar hon ner sig. Problemet är bara att fem minuter senare händer något annat som gör henne arg/ledsen/frustrerad/gnällig x) så det spelar liksom ingen roll vad jag gör... xP haha
Tiara Norlin

2012-12-17 @ 08:07:43
URL: http://michaeala.blogg.se
Hörni

Vad jobbigt, jag förstår att du känner dig utmattad, och du är ensam om ansvaret också så du gör det bra tycker jag.
Michis tips är inte dumt, att försöka ignorera henne när hon beter sig illa. Men, ännu viktigare, samtidigt ge uppmärksamhet och översvallande beröm så fort hon gör något bra. Positiv förstärkning kallas metoden, du har säkert hört det. Det funkar faktiskt och är trevligare än att skälla och tjata, men man får vara envis och tålmodig ett tag.

Svar: Som jag skrev till Michis, så fungerar inte ignorera, men så länge jag håller mig lugn funkar det att hålla om henne och prata lugnande med henne, så lugnar hon ner sig ganska snabbt. Och då fungerar det att prata med henne. Jag brukar använda "positiv förstärkning" (fast jag visste inte att det hette så ^^) och jag har märkt att det funkar även nu under denna perioden. T.ex. om hon har blivit arg eller ledsen för att hon inte kunde få på sig skorna (tålamodet är väldigt litet nu för tiden...) så har jag lugnat ner henne, och efteråt berättat att det går lättare om man håller sig lugn och försöker en gång till, och funkar det inte då heller så kan man be om hjälp - lugnt. Efter några gånger gör hon faktiskt så. Och när hon klarar det på andra försöket blir hon jätteglad och stolt och säger: "Jag klarade det, och jag gnällde inte, jag var lugn och försökte igen!" x) Och då berömmer jag henne. Samma sak när hon ber om hjälp utan att gnälla. Nu för tiden blir jag så förvånad att hon gör så, så jag lägger större märke till det nu, och därför blir det ännu mer naturligt att berömma ^^ hahaMen även om det funkar ibland, så är det jobbiga att 5 minuter senare händer något annat och hon glömmer bort att ta det lugnt. Så är det kaos igen. Och efter några gånger tröttnar jag och blir irriterad. -.-
Tiara Norlin

2012-12-17 @ 09:13:55
URL: http://horni.blogg.se/
Hörni

Sv: Det här med att ignorera icke önskvärt beteende ingår i metoden positiv förstärkning, men jag förstår verkligen att det är jättesvårt i de situationerna som du berättar om.
Jag tycker du verkar tålmodig som sjutton. Hoppas det är en period som går över snart.

Svar: Haha tack, men jag förskönar nog verkligheten en aning ;P När jag är trött eller hungrig har jag inget tålamod öht, och då blir det bara skrik och gnäll från både mig och Alma. Och mitt tålamod brukar ta slut efter att hon har gnällt om och om igen under en kort stund. Men jag övar på att ha större tålamod. Jag vet ju att det egentligen inte hjälper att skrika och bli arg. Men det är lätt hänt ibland :/
Tiara Norlin

2012-12-17 @ 20:31:28
URL: http://horni.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Queen Tiara

VÄLKOMMEN TILL MIN BLOGG där jag skriver om allt möjligt från min vardag till viktigare åsikter och intressanta tankar om mitt liv som förälder och feminist.

RSS 2.0