Jag behöver faan ingen man!!! Har borrat u...

dsc_2242_edit0 (MMS)

Jag behöver faan ingen man!!! Har borrat upp rullgardiner :D

Alma frös nog lite...

dsc_2238_edit0 (MMS)

Alma frös nog lite...

Jag har plågat mina katter

Huset mittemot håller på att bygga och renovera, har gjort så länge jag kan minnas ^^ Men de senaste dagarna har katterna kommit hem med röd päls, antagligen från nämnda byggnad, så jag lånade min mosters kattschampoo och badade dem.


Tog en före-bild för jag tänkte att mina armar skulle vara sönderrivna när jag väl var klar x)


Blanca fick börja. FÖRE


"Mjaaauuueeeelp miieeeeeej!!!"


Klart!


"Hmm.. vad är det som luktar så gott?"


Din tur, Melissa!


FÖRE - Stackars min Melissa, hon litar ju helhjärtat på mig.




"How could you do this to me?"


"Äntligen färdig!"




Blanca lämnade några spår efter sig. Syns inte så mycket, men detta var den bästa bilden jag fick på det :P


Även Melissa visade vad hon tyckte om badet ^^

Jag blev svettig, badrummet är alldeles blött, men jag har i alla fall rena katter :)

På tal om vad Alma gör när jag har sovmorgon

Hittade några bilder på min kamera...


Det var två till, men de var precis likadana, förutom att den ena var lite suddig.. hmm

"Sovmorgon"

Tja!
Idag och i morgon börjar vi senare än vanligt, vet inte ens om jag har några lektioner i morgon, det får jag veta sen :P

Jag brukar lämna Alma på förskolan kl 7:30 varje dag, dels för dygnsrytmens skull och dels för att hon ska få frukost där varje dag. Det är både enklare, bättre för henne och billigare för mig ;)

Men jag har inte sovit så bra de senaste dagarna (nätterna) av uppenbara anledningar, så jag passade på att inte stressa upp i morse och tillät mig själv lite sovmorgon.

När vi väl kom fram till förskolan kl 9 insåg jag att sovmorgon inte längre har samma innebörd för mig nu som det hade för några år sedan.

Jag: Jag börjar lite senare idag och i morgon så jag passade på att ta lite sovmorgon.
Förskollärare: Jaså, har Alma också sovit länge då? (undrar för att veta hur det kommer att gå på vilan)
Jag: Nej då, hon vaknade tidigt som vanligt.
Förskollärare: Ja ja, men vad gör hon då när du sover? (obs, inte anklagande, utan mer undrande)
Jag: Ja du, hon klättrar lite på mig, ibland får hon tag på min mobil, leker med Pingu och så brukar hon springa efter katterna.
Förskollärare: Ja men då är det ju inte riktig sovmorgon?
Jag: Haha nej, jag sover ju inte egentligen, men jag ligger kvar och vilar lite ^^

Jag trodde liksom att det räknades som sovmorgon, sen kom jag ihåg tiden då jag sov till 12 när det var sovmorgon. Heh. Nu är det sovmorgon om jag får vakna kl 6:30 ligga vaken och vila och stiga upp så sent som kl 8.

Hm. Lyckos mig.



Hur länge får ni sova när ni har sovmorgon, och vad gör era barn då? (ni som har barn)
Ni som inte har barn, vad räknas som sovmorgon för er? =)

Jag önskar henne bara det bästa

Känner mig inte alls motiverad att skriva här, samtidigt som jag känner att jag måste skriva av mig. Anledningen att jag inte vill skriva här är för att det är ganska personligt och let's face it, jag har ingen aning om vilka som läser min blogg. Den är ju öppen för hela världen. Jag menar, är det en främling som läser så är det lugnt, och är det någon som jag känner, som tycker om mig och bryr sig om mig, ja då är det också lugnt. Men tyvärr finns det ju folk här i världen som vill andra illa, som lever på andras missöden.

"som blir mätta på att andra blir hungrigare" - Kapten Röd.

Sanningen är att jag mår skit. Det är strul med Almas pappa och han har gått över gränsen för vad som är ok. Inte med Alma, som tur är, få inte förutfattade meningar. Jag kommer inte att berätta något. Jag är så rädd att fel person ska läsa och misstolka, vrida och vända, ja ni vet. Lär ju hända i alla fall, men jag vill kunna stå för vad jag skriver på min blogg, oavsett vem som läser, och jag känner inte att jag kan göra det om jag "hänger ut" någon, bara för att få ut min ilska för vad han har gjort.

Men jag är arg. Riktigt jävla förbannad. Emellanåt försvinner skiten (som när jag skrev senaste inlägget) men jag är i princip arg hela tiden. Jag är liksom spänd, på min vakt hela tiden. Inte för att jag är rädd, för det är jag tack och lov inte längre. Men jag går runt med vetskapen att vad som helst kan hända när som helst. Jag bara känner på mig att detta bara är början. Så jag är beredd. Och det tär på mig.

Det är inte bra att gå runt och vara arg jämt. Och det hjälper inte heller att jag har varit röksugen hela veckan. Man tänker liksom att det borde försvinna efter ett par dar. Men icke.

Ska jag vara fullständigt ärlig så är det inte så hemskt som det antagligen ser ut när jag skriver om det. Eller så vet jag inte själv vad som är "illa" och vad som är "äh" om ni fattar vad jag menar. Man jämför ju ofta med annat. Med andra människor och med andra situationer man själv har varit med om, som är och har varit Mycket Värre.

Jag hatar den jag har varit idag. Mest legat i sängen (delvis har det att göra med att jag fortfarande är lite förkyld, men mest för att jag pallar inte, vill bara gömma mig under ett täcke, eller åka långt, långt härifrån). Skriker och är dum. Jo, jag är dum. Stackars Alma, hon har varit så ledsen idag.

Det är inte rättvist att hon ska få se dessa delar av mig. Få människor har behövt se mig såhär, så varför ska hon behöva ta det? Nej, det är fel att ta ut en ilska mot någon som inte har med det att göra. Dumma dumma mig.

Å andra sidan tycker jag att det är bra att hon får se alla mina sidor, hon får lära känna mig ordentligt, och förstå alla känslor. Hon vet när jag är arg, när jag är ledsen, när jag är stressad och när jag är glad. Hon vet att jag skriker när jag är arg, orolig och stressad, och hon vet att det aldrig är hennes fel att jag skriker. Jag är alltid noga med att förklara det för henne.

Och hon är så förstående, min lilla två-åring.

Idag när vi skulle äta hade jag en skål med varm soppa i handen, och jag skulle blanda och blåsa så att Alma kunde äta det. Men Alma var hungrig, otålig och ville göra det själv. Och jag har varit så borta idag så jag märkte inte när hon sa att hon ville och sträckte sig fram mot skålen och fick mig att tappa greppet så att hälften av soppan flög ut över golvet. Och jag vet inte vad som hände, men jag skrek, jag röt till ordentligt. Tills jag till slut kom på mig själv. Vad fan skriker jag för? Jag har hela tiden den där tanken i huvudet som gör mig så arg och lättirriterad, och samtidigt visste jag att soppan var så varm att hon kunde bränna sig om hon fick den på sig, så jag skrek som en galning. Efteråt tog jag upp henne i famnen och höll om henne. Hon sa "mamma arg", och jag fick då förklara att jag inte var arg, utan att jag var så rädd om henne och att jag var orolig att hon skulle bränna sig, och att det inte var meningen att skrika på henne.
Men jag känner mig så dum. Min älskling förtjänar inte att ha en arg mamma, för visst var jag arg, jag har varit det hela dagen. Skiten gör att jag inte kan sova i lugn och ro. Jag är trött, men här sitter jag i sängen och lyssnar efter bilar och människor utanför mitt fönster. "Snart händer det", tänker jag, trots att antagligen inget kommer hända ikväll. Inget har hänt idag, och det är ju bra, ändå gör det mig ännu mer orolig. Händer det inte förr så händer det senare, och det är väntan som är jobbig, och just det att jag inte har någon aning om vad det är jag väntar på.

Meanwhile får jag försöka ta mig i kragen, se till att få saker gjorda och se till att allt blir bra för oss. Man kan inte leva såhär, och snart går det väl över. Jag bara önskar att det kunde gå snabbare och att det var enklare.



Det ordnar sig,
det gör det alltid,
jo, det löser sig,
så brukar allt bli,
det kommer fixa sig till slut,
det är inget tvivel om,
fast nu känns skiten sur,
och flera mil ifrån,
det ordnar sig.


Så jävla bra!

Tja!
Jag känner mig på topp! Så jävla glad! Så jävla stark i sinnet!
Vet inte vad det är, men jag bara mår så jävla bra!

Fick ett samtal från min spanskalärare, hen hade ett trevligt besked. Jag fick MVG i Spanska steg 4. Så jävla gött!

Jag har fyndat, ett par stövlar till Alma och två par gardiner till mitt vardagsrum.


Alma älskar "Tige, Balla Buh!" (=Tiger, Nalle Puh), så jag tror att hon blir glad för dem =)

Det regnar och jag var väldigt sen till min första och enda lektion idag, ändå kunde jag inte sluta tankesjunga:

"Hej, här e Pippi,
Pippi de e jag!
Jag bjuder alla på kalas.
Hej, här e Pippi,
Pippi, hipp hurra!
En sån underbar dag!"

På repeat i mitt huvud.

Idag har jag full tupp. Har redan handlat blöjor, toapapper och frukost. Kattbiten var stängt (de har den bästa kattsanden, har dessutom rabattkuponger på kattmat som man bara kan köpa där), men jag ska dit sen samtidigt som jag ska skicka några paket.
Har dessutom tvättstugan, en del disk och lite annat städ att hålla på med.

Tur att jag är på topp! Hinner jag, kanske jag går ut och springer en runda. Jo, jag har faktiskt lust med det ;D

Pözz

Just det ja...

Jag fick inte lägenheten som jag kollade på.
Fastighetsägarna godkände mig, men socialen godkände inte hyran eftersom att det var kallhyra.
Det var synd, men kanske ändå lika bra..

Jag försöker tänka positivt och hoppas att det var ödet som har en annan lägenhet som bara väntar på att jag ska hitta den.

Jakten på lägenhet fortsätter ;)

Summering av de senaste dagarna :P

Tja!
Har ju varit iväg ett tag.. Vi sov hos Stina och Teddy 2 nätter, har haft långa skoldagar, Alma har inte varit hos sin pappa, vilket hon skulle ha varit två dagar denna veckan än så länge..
Igår åkte vi hem till Danilo och Patricia. (De måste vara världens underbaraste människor, åtminstone de underbaraste människorna som jag har träffat i mitt liv..)
Vi kom hem sent, jag tvingade mig att läsa min engelskabok, hade typ 1/3 kvar, men orkade inte läsa så mycket. Somnade.
Stressade i morse. Kom ungefär 10 min för sent.
Jobbade som fan på bannern som ska animeras.
Tog emot några onödiga mobbning-lika kommentarer från klasskamrater. Kastade dem i soporna (kommentarerna alltså, inte klasskamraterna...), fortsatte jobba, kände mig asstolt över mig själv. Sa "I'm so AWESOME!" minst 10 gånger.
Åt lunch på Subway.
Fick reda på att det sedan var 20 min i stället för 60 kvar till engelskalektionen och bokredovisningen. Fick panik. Läste bok på toaletten. Läste inte klart. Slapp redovisa bok.
Fick reda på att Almas pappa inte kunde hämta henne.
Tankeomställare.
Slutade tidigare.
Hämtade Alma.
Busade halva vägen hem, halvbråkade resten av vägen hem.
Glada när vi kom hem.
Alma tittade på film. Alma badade. Jag läste böcker för Alma. Sen nattade jag henne ovanligt länge. Tänker att jag måste få upp de där rullgardinerna som jag köpte..

Saknade att blogga, men hade inget bättre att blogga om.

Kanske en annan dag.

Natti!

Wohoooo!!!!! :D

JAG FICK LÄGENHETEN!!!

Nu är det bara att hoppas att socialen godkänner hyran.

*Hoppashoppashoppas*

Nevermind :D

Jag älskar denna dagen!

Jag skrev klart hemtentan!!!

Nu ska jag jobba röven av mig på Ljudmedier.

Sen ska jag få mina vägglöss brutalt mördade.

Sen ska jag kolla på en lägenhet som jag hoppas hoppas hoppas att jag får.


Hoppas att eran dag blir lika awesome!

Puss :D

Typiskt!

Tja!

Inatt har vi sovit hos min moster och hennes pappa; Stina och Teddy. Anticimex kommer hem till mig idag så jag var tvungen att tvätta alla sängkläder och ställa sängen på sidan, needless to say att vi inte kunde sova hemma inatt, efter saneringen får barn under 2 år och husdjur inte vara där på 24 h. Katterna får vara ute, det klarar dem och jag ställer ut mat på gården (håller tummarna för att det slutar snöa!), och jag och Alma sover hos Stina och Teddy igen.

Från där de bor behöver man ta två bussar för att komma till Almas förskola, den första går två ggr i timmen, den andra går var tionde minut. För att komma i tid både till frukosten på förskolan och till skolan fick vi stiga upp extra tidigt. Men det gick bra, Alma var ovanligt tidig och jag kom precis i tid, trots gnäll och stress innan vi preciis hann ta bussen.

I alla fall, jag var i tid, något som inte händer varje dag, tyvärr. Kommer fram till dörren och ser en liten grön post-it: "Pedagogiskt Ledarskap - lektionen inställd pga sjukdom!".

...

Nästa lektion börjar kl 11.

Jag hade kunnat sitta i soffan med min älskade dotter och ha en fridfull frukost framför tv:n (tv är lyx för oss, så man får ju passa på ;P), i stället för att stressa på henne kläderna och springa till bussen.
Nåväl. Det blir bättre i morgon, då börjar jag kl 11 med :P

Nu tänkte jag springa upp till personalrummet och lämna min lunch i deras kylskåp, och sen ska jag sätta mig och skriva min hemtenta. Fan vad underbart om den blir klar. Då kommer jag inte längre gnälla över min icke-sovmorgon.



Hörs!

Blancas rebelliska tonårsperiod har börjat...

mms_img-13051597 (MMS)

Blancas rebelliska tonårsperiod har börjat. Nu har hon färgat pälsen röd utan tillstånd. Katter nu för tiden va, tänka sig...

Nu kan det bara bli bättre...

Det har varit en riktig pissdag idag.

Jag orkar inte ens tänka på varför, men det är mest pga en person och dennes handlingar. Det kommer bli bättre, det ska jag se till. Mina skitmottagardagar är slut.

Nu ska jag springa ner i tvättstugan och hämta mina sängkläder.

I morgon blir en bra dag. Vi håller tummarna för det =)

Lite Sheat och en del Sweat

Tja!
Vilken dryyg dag det är! Jättedryg!

Jag har legat i sängen hela dagen. Alma har tittat på film och varvat med att komma och lägga sig hos mig och låtsas att hon skulle sova. När det sedan blev dags att sova på riktigt vägrade hon somna, så det tog två timmar. Hon somnade kl 13, och hennes pappa kommer om 10 minuter för att hämta henne. Lyckat...

Allt e bajs, har inget ork i kroppen och är förjävligt irriterad på vägglössen. Jo, vi har vägglöss. De kom hit förra året, liftade med Abbes säng. Antar att de hade hört talas om mitt Kungliga blod. (höhö)

Jag är känslig mot bett; myggbett, getingstick, vägglusbett osv osv. Fick märken direkt som kliade och kliade och växte och blev stora som Mount Everest. Ringde hit Anticimex. Det blev bra ett tag, men efter ett par månader kom dem tillbaka. Ringde Anicimex igen. Det blev bra igen. Och nu, nästan ett år senare kom de fram igen. Det är nämligen så att vägglöss är extremt svåra att bli av med, och tydligen så kan de leva uten föda (blod) i fleeeera månader. Det är hemskt! Så nu är mina ben sönderkliade, och odjuren är på mig varenda natt, så jag är pissed förbannad på det. Får ringa anticimex igen och denna gången ska dem fanimej dö! Vägglössen alltså...

Suck.

För övrigt kan jag berätta att jag har läst. På engelska. Nästa vecka ska boken vara utläst. Jag läste "Watermelon", den handlar om en kvinna som får barn, och när hon ligger på BB så kommer barnets pappa å ba: "Jag har träffat nån annan", så ba lämnar han henne och bebisen för deras granne. Awkward. I alla fall så flyttar hon hem till sina föräldrar i en annan stad och så händer det grejer. Eller ja, jag antar att det gör det. Jag läste 100 sidor innan jag insåg (i förrgår) att boken innehåller 500 sidor och pytteliten text, och att jag aldrig skulle hinna läsa ut den till torsdag. Så igår lånade jag en ny bok; "A brothers journal - surviving a childhood of abuse". Ni har antagligen hört talas om "Pojken som kallades Det" (om inte, spring till biblioteket och läs den. NU!). Denna är hans ("Det"s) brors version, han som fick "Det"s plats efter att han blev omplacerad.
Jag har nog läst en tredjedel redan, och jag började läsa den igårkväll.

Jag har så mkt att göra, Alma vaknade och sitter här och gnäller, hennes pappa kommer snart, jag måste städa, tvätta och duscha för jag stinker svett. Jag är inte på så bra humör, men jag måste verkligen pusha mig själv idag.

Hejaramsor i kommentarsfältet är mycket välkomna ;)

"Dumma mamma!"

Alma växer och utvecklas för fullt. Jag är inte så insatt i barns språkutveckling, vad som är "normalt", och ska jag vara ärlig så bryr jag mig inte, alla barn är olika och det är så onödigt att jämföra barn med varandra. Men i alla fall, vad jag vet är att Alma pratar väldigt mycket för att vara 2 år och 2 månader. Orden och meningarna bara flyger ur hennes mun. Jag hänger inte med längre! Förut lärde hon sig ord och meningar som jag sa ofta, men nu har hon börjat hitta nya ord och ordkombinationer själv, och jag förstår inte vart hon får allt ifrån!

För några dagar sedan, på morgonen när vi vaknade hörde vi att Blanca (Almas katt) stod utanför vår dörr. Följande konversation utspelas:

Alma: Blanca!!
Jag: Jaa, ska vi släppa in henne?
Alma: Det gör vi!

Huh? Det gör vi? Jag förväntade mig ett "ja" där. Wtf lix..

Jag är mycket kärleksfull mot Alma, jag kramar henne, pussar henne, säger att jag älskar henne, osv osv. Ibland när jag kramar henne kan jag säga något som "Lilla Alma", "Lilla älskling", ibland "Lilla lilla..." osv. Nu har Alma börjat säga det till mig med: "Lilla lilla mamma" och så klappar hon mig på kinden. Lilla gullunge ;)
Hon har även börjat med "MIN mamma!", "MIN pappa!", "MIN Bennebe!" (=Jennifer), och så håller hon om personen hårt för att visa att hen är hennes.

Men hon är inte alltid en gullunge. Don't get me wrong, jag älskar henne över allt annat, men ibland blir jag så chockad att jag inte riktigt vet vart jag ska ta mig till. Inte bara över saker hon säger, utan över saker hon gör.

Just nu är hon inne i en trots-period. 2-årstrotsen. Hon är så bestämd! Och hon blir arg väldigt ofta, skrynklar ihop ansiktet, säger emot, viftar med armarna och slåss. Ibland känns det hopplöst, men jag tycker ändå att jag hanterar det på ett bra sätt, fast ibland blir jag bara helt stum och tänker: "WTF did you just say/do!?". Men sen tänker jag efter, tar ett djupt andetag och förklarar lugnt och sansat varför hon inte får som hon vill/en inte får säga/göra så, osv osv.

Ikväll när hon skulle sova var hon nog lite för trött, ena sekunden verkade det som att hon skulle somna när som för att i nästa sekund sätta sig upp och busa med sin Pingu. Till slut fick jag nog och sa till henne att Nu är det faktiskt läggdags, varpå hon lade sig ner argt och drog våldsamt i min tröja (vi ammar fortfarande). Jag sa till henne att lugna ner sig och vara försiktig. Hon lyssnade inte, och fortsatte, så jag sa till henne bestämt att det gjorde faktiskt ont. Då slutar hon, tittar på mig argt och säger högt och bestämt: "DUMMA MAMMA!", sen gräver hon ner sitt arga ansikte i kudden. Jag försöker få henne att titta på mig för att förklara att man inte bör säga så, eftersom att jag då blir ledsen, varpå hon upprepar det några gånger och fortsätter titta ner i kudden. "Dumma mamma! Dumma mamma! Dumma mamma!!" med morr i rösten. Nej, jag överdriver inte, snarare underdriver. Jag väntar tills hon lyssnar och förklarar igen, då tittar hon upp på mig och pekar argt på mig, hon brukar göra så, bara det att just nu låg jag väldigt nära henne och hennes finger hamnade i mitt öga. Aj!

En väldigt kort stund efter det lyssnar hon på mig, tittar på mig och ler och säger att hon inte tycker att mamma är dum och svarar lugnt "ja" när jag förklara för henne att det inte är snällt att säga så, och att en kan bli ledsen. Sen säger hon att "Mlamla" (Alma) var ledsen och blev arg för att hon var trött så hon ville sova, lade sig lugnt bredvid mig och en kort stund därpå somnade hon.


Alma VILL INTE sova! (gammal bild) Det här är inte ens hälften av den arga Alma som inte ville sova idag.

I slutändan är hon alltid min gullunge ändå, men jag tycker att det är viktigt att låta henne vara arg, även om det bara handlar om en, för mig, fjuttig grej. Och trots att det är mitt eget val att göra såhär, och jag tror och tycker att mitt sätt är bäst för mig och mitt barn, så är det ibland väldigt jobbigt. Men jag antar att det hör till.

Jag inbillade mig bara att hon aldrig skulle säga "Dumma mamma" till mig, för jag är ju faktiskt världens bästa och snällaste mamma ;D

Jennifer, min älskade lillasyster <3 Del 1

Jag vill berätta om min syster. Jag ville göra det för längesen, men förut var hon långt borta. Jag tänkte på henne varje dag. Saknade henne varje dag. Hoppades att hon mådde bra. Varje dag. Önskade att hon var här. Varje dag. Ångrade att jag lämnade henne. Varenda jävla dag. Det gjorde ont i mig, och jag klarade inte av att skriva om henne utan att gråta ögonen ur mig. Så jag lät bli. Jag försökte vara starkare och samla kraft för att berätta om henne, för självklart vill jag berätta om henne. Men jag bara sköt fram det hela tiden. För det var jobbigt.

Det går inte att förkorta denna berättelsen, det finns så många frågetecken och suddiga grejer i den korta versionen. Detta är så personligt, men det är inget som jag ångrar eller skäms över. Det är något som jag har lärt mig att leva med, en del av mig. Detta är berättelsen om hur min syster och jag separerades, och hur vi återförenades igen. Del 1.




År 2005 fick vi träffa vår pappa för första gången på 9 år. Han bodde i El Salvador. Vi flyttade dit när vi var små, men åkte tillbaka till Sverige efter mindre än 1 år. Jag var 3 år när vi kom tillbaka. Jennifer var 1½. Ungefär. Pappa följde inte med tillbaka. Men han kom och hälsade på året därpå. Jennifer var 2 år då. Jag var 4. Efter det hade vi väldigt lite kontakt med honom. Vi pratade kanske i telefon ungefär 1 gång om året. Jag fick ett stort födelsedagskort när jag fyllde 6 år. Jag var så glad. Och jag saknade honom väldigt mycket när jag var barn. Jag hade minnen av honom, men Jennifer kom inte ihåg honom, hon var så liten.
En dag i februari 2005 plingade det på dörren. Jennifer gick och öppnade. Hon var 11 år. Jag var 13. Det var en helgdag och vi städade. Jag stod i köket och vattnade blommor. Jennifer öppnade dörren och jag hörde en man säga "Hej". Jennifer ropade: "Mamma, det är till dig!", sen kom hon ut i köket. "Vem var det?" frågade jag. "Jag vet inte, en mörk man". Sen hörde jag på hans röst att det var pappa, och jag hann precis säga "Men det är ju pappa!" innan han dök upp i dörröppningen. Han kom fram och kramade oss hårt, och vi grät av glädje.
Han stannade i 10 dagar, och vi tog verkligen tillvara på de dagarna.

Jag och mamma hade en jobbig period då. Jag hade precis blivit vad man kallar en "rebellisk tonåring", och det hade hänt väldigt mycket under en tid. Dåliga saker. Jobbiga saker.
Mamma orkade inte mer, och det blev bestämt att vi skulle åka till El Salvador under sommarlovet för att lära känna pappa, se hur livet är där, och även få lite tid ifrån mamma. Det behövde vi.

Några dagar innan skolan slutade åkte vi. Och vi hade det bra. I 3 månader. Vi fick se vår pappas fina sida. Den fula sidan gömde han bakom stängda dörrar. Han bodde då med sin dåvarande fru och hennes två barn. En tjej som var ett år äldre än mig, och en tjej som var ett år yngre än Jennifer. Från början såg vi dem som våra systrar. Vad vi inte såg från början var vad som hände med dem bakom de stängda dörrarna.
När vår hemresa började närma sig hände något. Han bestämde sig för att behålla oss. Först frågade han om vi ville stanna. Jag ville inte. Mitt liv var i Sverige. Men Jennifer kunde tänka sig att stanna. Jag vet inte vad som pågick i pappas huvud, men han kom på lögn efter lögn. Han fick inte ledigt för att lämna oss, hade inte råd, osv osv. Vi gick alla på hans lögner och vi fick göra det bästa av situationen. Vi lärde oss spanska och så småningom fick vi börja skolan. Efter ett tag gick jag med på att stanna. Jag stannade för mina systrar, alla tre. Jag lovade den äldsta att ge det en chans, stanna i ett år och om jag inte ville vara kvar efter det, då kunde jag åka.

Men efter att de där 3 sommarlovsmånaderna hade gått, efter att vi hade blivit tvungna att leva med att stanna kvar, då var han inte lika fin längre.

Första gången han slog mig...
Vi hade tagit fram en pool, en såndär uppblåsbar. Jag fick i uppdrag att sätta fast vattenslangen i kranen på andra sidan gården, men när jag tog upp slangen såg jag att den var alldeles smutsig, så jag började tvätta den. När jag var nästan klar ropade pappa på mig. Jag sa "vänta lite, jag ska bara tvätta av slangen", "kom nu" fortsatte han. "Jag kommer snart, jag är nästan färdig". Han ropade två gånger till och jag sa samma sak, förstod inte varför det var så bråttom, och jag vet fortfarande inte vad han ville. Till slut blev han arg, så jag gick fram till honom, "men vad är det?" frågade jag leende. Varpå jag fick värsta utskällningen. Jag skulle minsann inte höja handen mot min fader, jag var respektlös, osv osv. Jag förstod inte vad han menade, och frågade just "vad menar du? vad har jag gjort?". Då drog han av sig bältet och började slå mig. På benen, på ryggen, på rumpan. Jag blev rädd, trodde att jag var starkare, var tvungen att försvara mig. Jag slog tillbaks. Lyssna noga: Slå Aldrig Tillbaks! Han slog hårdare, kastade ner mig på golvet och fortsatte att slå. Jag kunde inte göra någonting. Jag ropade på hjälp. Hans fru kom ner och undrade vad som hade hänt. Till slut fick hon honom att sluta. Mina systrar hjälpte mig in på rummet. Jag hade ont i hela kroppen, haltade, hade blåmärken och rödmärken över hela kroppen. Vi la oss i sängen. De frågade vad jag hade gjort. Jag sa jag vet inte. Jag sa att jag inte kunde röra mig. Den äldsta systern berättade då att det hade hänt henne flera gånger. "Det går över om nån vecka".

Jag och Fabiola, som den äldsta systern heter, fick ta all skit efter det. Han var på oss jämt. Vi fick ta ansvar för allt, även det som de andra två gjorde.

Vi alla älskade, och gör fortfarande, Jennifer. Men när vi bodde där nere var Jennifer pappas gullebarn. Hon var en ängel. Hon gjorde allt som han ville utan att klaga. Hon har alltid varit den där tysta, säger inte så mycket, visar inte så mycket. Jag har alltid varit tvärtom, säger emot och ifrågasätter allt. En kaxig jävla unge var jag. Det fick jag höra ofta. Jag var respektlös och uppkäftig.
Han slog Jennifer också. Men inte alls lika ofta som vi andra blev slagna.

Efter ett år och lite till fick hans fru nog. Jag, pappa och Jennifer flyttade. Jag var deprimerad innan dess, men fan vad mycket värre det blev när vi flyttade. Pappa blev deprimerad. Slutade äta och satt uppe hela nätterna när han var hemma. När han var hemma låg jag inne på mitt rum och grät hela nätterna. När han jobbade satt jag med uppe hela nätterna. Och grät. Jag åt inte heller, hade inte gjort på länge, men det märkte inte han. När vi bodde själva var det jag som tog hand om allt. Vi hjälptes åt att städa, jag och Jennifer. Men jag tog hand om Jennifer, lagade alltid mat, osv osv.

Efter några månader flyttade vi tillbaka.
Allt blev som vanligt igen, fast det tog ett tag. Han skärpte sig nog lite för hans fru hade mått så dåligt, men sen blev det likadant igen.



Vi var där länge, och det hände så mycket. Jag har förträngt väldigt mycket. Det är väldigt jobbigt att gräva fram dessa minnen, men det känns skönt efteråt. Jag är så tacksam att jag inte är kvar, och jag är så tacksam att Jennifer inte är kvar. Och jag kommer berätta mer, men nu är det sent och jag måste sova.

God natt, kära bloggläsare <3

Jag säger ALDRIG till Alma att hon är fin eller duktig



Ett riktigt jävla as

Tja!
Nu är jag hemma. Alma är hos sin pappa. Skönt att slippa stressa efter skolan.
Nu ska jag städa lite.

Skulle bara berätta att jag inte fick tillbaks provet idag, men jag sa till min lärare att jag faktiskt hade lovat mina bloggläsare att visa resultatet så han skulle försöka rätta det till i morgon ;) hehe

PS. Rubriken har inget med inlägget att göra, jag lyssnar på Krossa alla fönster.


Och där fick ni en bild på mig när jag provar min påsk/blivande sommarklänning. Check out that ass! ;D (OBS icke obligatoriskt. Att kolla in assen asså.) (Hahah nu fick plötsligt rubriken något med inlägget att göra xD)

Bye(s)

El español 4

Tja!
Jag har precis tenterat av Spanska, steg 4.
Hade inte övat ett piss - smart drag. Inget jag rekommenderar. Det gick bra i alla fall, för jag är helt jävla awesome (att jag kan flytande spanska har aaaabsolut iiiinget med saken att göra, lovar ;P). Förväntar mig ett MVG. Fast jag får inget betyg förrän jag har lämnat tillbaks boken (som jag inte ens behövde..), så jag får lämna tillbaks boken först, men SEN får jag ett MVG. ¡Lo prometo! (Det betyder "Jag lovar!" på spanska..)

I övrigt har jag spenderat dagen med att försöka lära mig hur man animerar i flash. Det har gått sådär, slutade med att jag satte mig och organiserade upp hela arbetet, och visst har jag lärt mig en del, börjar i alla fall fatta hur det funkar. Ska sitta hela dagen i morgon (dvs efter min enda lektion fr 8-9 och efter mötet på fam.rätten, tills det är dags att hämta Alma från förskolan) och komma igång ordentligt.

Jag är hungrig. Jag är gammal nu serrni, så jag får inte gratis skolmat längre. Det suger. Och jag betalar fan inte 1000 kr/mån för slaskig skolmat. Det är en sak när det är gratis, då slänger jag tacksamt i mig så mycket som får plats i min magsäck, för att jag är en jävla fattiglapp, men för 40 kr kan jag få något som är både nyttigare och godare. Fan, jag lagar hellre mat själv i så fall.
Just nu har jag lite svårigheter att få det att gå ihop med ekonomin, men nästa månad är jag beredd. No unnecessary expences (OMG I hope i spelled that right..)!!!

Om två minuter har jag engelska, då ska jag få reda på vad jag fick för resultat på provet som jag gjorde precis innan lovet. Jag gissar VG.

MMS:ar resultatet för jag vet att ni är sååååå intresserade av att veta det, eller hur? Eller Hur!!!? ;D

Pözz på er! Hörs =)

Ju mer dom spottar på mig, desto snabbare kommer jag blomma...

Här sitter jag och drygar, och lyssnar på musik.

Kapten Röd, Timbuktu och Maskinen. Bra bra!

Jag har lämnat Alma på förskolan. Skolan börjar kl 11. Idrott. Amerikans fotboll. Verkar spännande, ändå ser jag inte fram emot det speciellt. Tänker bara på allt annat plugg. Or-kar-in-te.


Nä, jag har inget vettigt att skriva om just nu. Delar med mig av låtarna i stället =)













Riktigt jävla bra låtar ;)

Hörs!

I morgon kommer jag vakna och undra om allt var en dröm...

Nu är jag här igen. Den senaste veckan har varit full.
Full av förväntan.
Full av överraskningar.
Full av kärlek.
Full av familj.
Full av mat.
Osv osv osv.

Förra torsdagen (egentligen fredagen, för vi kom inte fram till Malmö förrän efter 12 på natten..) träffade jag min syster för första gången på 5 år. 5 ÅR!!!
Det är helt sjukt. Finner fortfarande inga ord för det..

Jag stannade i Malmö hela helgen och halva veckan. I onsdags åkte vi alla fyra; jag, dotter, mamma och syster, till Karlskrona, och här har vi varit sedan dess. Och dagarna här har varit fullspäckade.

I torsdags skulle vi till polisstationen för att fixa Jennifers (det är alltså min syster) pass. Det gick inte. Däremot blev vi hembjudna till min moster Angelica för att fika lite. Jennifer fick träffa våra kusiner, varav en av dem hon inte tidigare hade träffat, den andra var bebis när vi åkte till El Salvador.
På kvällen bjöd vi hem Stina och Teddy på middag (fast Teddy köpte middan, så egentligen var det väl han som bjöd..). Det blev Fiskpinnar och Spenat med Potatis och Ägg. Jennifers önskemål: "Jag har inte ätit fiskpinnar på 8 år!" (hon har fått för sig att hon har varit i El Salvador i 8 år, fast egentligen är det "bara" 7).

I fredags firade vi påsk, eftersom att delar av familjen skulle fira på andra håll på lördagen. Vi var hemma hos min mormor där hela familjen samlades.

I lördags var Alma hos sin pappa så jag passade på att försöka plugga, Jennifer hängde med Stina och Teddy till Teddys mamma (Stinas farmor) och mamma och Per gömde sig i Almas rum för att jag skulle få plugga i lugn och ro. Det blev inget plugg, men däremot sökte jag sommarjobb och möblerade om i vardagsrummet.

I söndags var det födelsedagskalas. Min lilla kusin (hon som inte hade träffat Jennifer förut) fyller 5 år på torsdag. Återigen samlades hela familjen, fast hos min moster denna gång.

Idag, måndag, åkte vi ut till landet, alltså skogen, till mammas svärföräldrar.

Och ikväll, en halvtimme efter att vi hade kommit hem, tog mamma och Jennifer sitt pick och pack och drog. Till Malmö.

Jennifer ska bo hos mamma, som flyttar till Lund efter sommaren. Under sommaren kommer Jennifer att bo hos mig, och innan sommaren bor de i Malmö hos mamma eftersom att de behöver förbereda folkbokföring, skola och grejer. Det är en del som ska göras nu.

Jag och Alma tittade på "Hjälp, jag är en fisk!" när de hade åkt. Alma tyckte att den var läskig.
Nu har hon somnat, och jag upptäckte att nu har jag tid att blogga ^^
Så nu är jag tillbaka, och jag kommer att berätta lite mer ingående om allt. Men inte nu. Nu måste jag förebereda mig inför skolan i morgon, och sen ska jag faktiskt titta på Desperate Housewives.



Vi hörs!

För er som inte orkar vänta 9 månader...

mms_img-11621490 (MMS)

För er som inte orkar vänta 9 månader...

Queen Tiara

VÄLKOMMEN TILL MIN BLOGG där jag skriver om allt möjligt från min vardag till viktigare åsikter och intressanta tankar om mitt liv som förälder och feminist.

RSS 2.0