2011

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Flera saker som inte har varit så roliga, t.ex. blivit misshandlad av min (ex)pojkvän, gjort en polisanmälan och slutligen lämnat honom.

Har du några nyårslöften?
Jag vill vara mer hälsosam, träna mer och äta bättre, men vem har inte det som nyårslöfte, och hur många följer det egentligen? ;) Men någon förbättring kan jag nog tänka mig att jag gör..
Jag har lovat mig själv att komma i tid överallt. Jag har blivit riktigt dålig på det här med att passa tider, och det håller inte i längden så nu blir det skärpning med det!
Sen det viktigaste av allt är mitt löfte till Alma. Jag ska skydda henne från allt ont som jag kan skydda henne från. Se till att hon mår bra, för det har hon inte gjort detta året.
Och jag ska jobba med mitt tålamod. Har redan kommit en bit på vägen, men det kan bli bättre!
Haha, det blev en del där =P

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Inte som jag kan komma på just nu.

Vilka länder besökte du?

Skåne...

Vad önskar du att du gjort mindre?
Slösat tid och kraft på **** och vårt förhållande.

Bästa minnet från 2011?
Jag kan inte säga att jag har ett speciellt minne som har varit "det bästa".
Varje stund med Alma, när vi har mått bra. Att få se henne utvecklas, och framförallt prata =)
Även alla luncher med Danilo + den där kvällen på sportsbaren x) Och alla gånger vi har träffat och fått lära känna Danilos familj =)
Åh, nu vet jag! När Alma sa "Ästa dej!" <3

Bästa köpet?
Mina nya möbler från IKEA och Almas nya säng.

Vad spenderade du mest pengar på?

Förutom hyra och mat och alla räkningar x(

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ska jag vara riktigt ärlig så har det hänt väldigt många tråkiga saker år 2011. Självklart har jag haft det bra då och då och har antagligen varit riktigt glad ibland, men jag kan faktiskt inte komma på något speciellt ögonblick som gjorde mig riktigt glad...

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Ledsnare, mycket ledsnare, men detta året blir bättre, det vet jag!

Favoritprogram på TV?

Desperate Housewives!!! :D

Är det något du sakna 2011 som du vill ha år 2012?
Glädje och kärlek!

Vad ser du mest fram emot med år 2012?
Mycket! Allt känns det som just nu, men jag kan inte vara mer exakt. Känner på mig att 2012 blir stort!

Gott Nytt År!!! =D

Jag har ett liv!

För första gången på länge kan jag säga att jag mår bra utan att ha ett stort fake-smile mitt i nyllet och värsta Niagara-fallet inombords. Sedan år 2008 har jag mått dåligt inombords mer eller mindre hela tiden.
Jag är nästan i chock just nu, för de senaste dagarna (nästan veckorna) har jag faktiskt mått bra. Det känns konstigt! Det sjuka är att jag har upplevt samma känsla förut, men ändå känns det otroligt konstigt. (Första gången jag kände såhär var när jag hade varit i El Salvador, haft ätstörningar och varit djupt deprimerad i två år, sen hade jag varit i Sverige i några dagar, åt ordentligt, sov hela nätterna (när jet-lag:en hade gått över xP) och var glad jämt!).

Det är såklart stor skillnad nu iom att det är under andra omständigheter. Men känslan är densamma.

Jag känner mig fri! Jag är en egen person och jag har makt över mig själv. Jag är inte rädd. Jag hatar inte. Jag bryr mig inte det minsta om honom längre. Jag är mig själv utan att någon försöker ta kontroll över mig.

För några dagar sedan kom jag på mig själv med att sms:a mycket. Det har jag inte gjort sedan innan jag fick barn, och har jämt skyllt det på att "när man har barn har man inte tid att sms:a med alla om allt och inget". Nu inser jag att det inte alls är så (alltid - ofta har man inte tid att svara direkt, men det är en annan sak).
Jag insåg att jag kan sms:a fritt med mina vänner och familjemedlemmar, jag kan skriva vad jag vill till vem jag vill utan att oroa mig för vad han ska tycka och tänka och bli sur över. Det finns ingen som kontrollerar vad jag säger och gör.

Nu kan jag göra precis vad jag vill när jag vill. Jag kan umgås med mina vänner på fritiden! Med eller utan Alma (tack vare min familj =P).

Nu upptäcker jag sådant som jag aldrig har lagt märke till förut. Nu inser jag hur fången jag var, hur kontrollerad jag var, och vilka oskrivna regler jag följde. Allt pga rädslan att han kunde bli arg.

Även efter att jag lämnade honom kände jag mig fången, fast på ett helt annat sätt. Då var jag rädd att träffa honom t.ex. på stan. Jag vågade knappt ens öppna fönstret. Och det har tagit tid att kunna gå ensam på stan, bara en sån sak som att gå och handla var en mardröm.

Jag är lite förvånad över att jag ändå har kommit över allt så fort. För jag känner att nu är det inte mycket kvar för att jag verkligen kan säga att jag har kommit över det.

Det jag ville säga var i alla fall att jag mår bra, jag känner mig fri och jag har ett eget liv! Och det känns skönt =)


Lite suddig och dålig egobild x) (Ser ni att jag har färgat håret - igen ;P)

I'm so sorry...

...typ x)

Vad segt det har varit här på bloggen.. Känns tråkigt.
Jag har så mycket att berätta! Men jag tänkte att i stället för att ta allt på en gång i ett dölångt inlägg som inte ens jag själv kommer orka läsa sen (xD) så tar jag lite i taget :P

Men inte än. Nu ska vi fixa oss för vi ska snart möta mamma, Per, morfar och Inger, och sen vet jag inte om Pers föräldrar också skulle vara med.. Men vi ska iaf äta Thaimat! Och sen går vi en runda på stan =)

Jag återkommer iaf ikväll!
Lovar! =)


Alma var med i studion igår :)

Hej så länge!

Snacka om resultat! - Somna utan gråt =)

Det här skrev jag igårkväll:


Go'kväll!

Shit vad dålig jag har blivit på att blogga! Men det har varit a lot going on. Ska bättra mig, allra mest för min egen skull, för jag saknar verkligen att blogga x) men det måste ju finnas någon anledning till varför ni läser mig blogg, så liite för er skull också ;) haha

I morgon är det sista skoldagen! Tjohooo! Har en lektion kl 8 (FÅR INTE FÖRSOVA MIG!!! Jag har sovit så dåligt den senaste veckan :S) och sen är det avslutning med klassen, och efter det ska jag hem och möblera om. OMG vad jag ser fram emot det! Alla kartonger som jag tog ner till loppisen ska upp på vinden igen, de bara står och tar plats och stökar. Jag ska ifs låta några vara kvar här nere för jag måste sälja skitet! Sen ska Alma få eget rum!

Ja, ni läste rätt!
Jag har funderat på det länge nu. Vi har samsovit sedan hon föddes. Ett tag, när hon var lite över ett år, somnade hon i sin säng, men då hade vi den precis bredvid min säng så hon kom alltid över till mig på natten.

Sen vaknade Alma, det var sent och jag var trött, och som jag skrev fick inte försova mig! Så jag gick och la mig.
Dagen har sett ut ungefär som jag förutsåg. Fast det var ingen lektion på morgonen, bara lämna in uppgifter, sen gjorde jag klart mina målningar (Jag har fått MVG i bild! Ska visa upp mina konstverk vid ett senare tillfälle, LOVAR!), åt lunch och sen hade vi avslutning med klassen.
Sen sprang jag hem, nej ok, jag tog bussen. Fixade ihop en städ-lista på spotify innan Stina kom och då satte vi igång! Städa, städa, städa, diska, bära upp kartonger på vinden, dammsuga det tomma rummet, ta ner säng, sängbord och bokhylla från vinden, fixa iordning Almas nya rum, springa till dagis och hämta Alma, fortsätta fixa iordning, äta, natta Alma, och sedan försöka fixa mitt nya rum.
Ja shit, det var ganska mycket att göra. Jag är helt slut.
Men för att slutligen sammanfatta allt så har Alma fått ett eget rum, en egen säng och nästan alla hennes grejer är i vad som brukade vara vårt sovrum. Det blev supermysigt!!! Fattas bara gardiner och ev. rullgardin, men annars är det perfekt! Visar bilder i morgon när jag har fått ordning på mitt rum också. Här inne är det kaos! Väggarna är superkonstiga i detta rummet så jag är helt lost. Har provat det mesta och det blir bara fel :S Men nu står sängen bäddad iaf och jag hoppas att jag får sova inatt.

De senaste veckorna har det tagit ungefär 2 h för Alma att somna, och 1 h på dagis.
Med tanke på att hon nu har eget rum och ny säng och ska sova ensam hela natten var jag ganska förberedd på att det skulle ta tid för henne att somna idag, men jag började med somna-utan-gråt-metoden; Åt kvällsmat, badade, masserade med hudlotion, tog på ny blöja och pyjamas, borstade hennes hår samtidigt som hon fick titta i en bok och vi sjöng lugnt, sen läste vi två böcker till medan hon drack välling, sen släckte vi lampan (som jag hade riktat mot väggen för att dämpa belysningen något) och Alma fick själv tända sin Nyckelpige-lysa-stjärnor-i-taket-lampa, jag satte på vaggvisorna och sen lade hon sig i sängen och jag satte mig på en liten stol bredvid. Hon tittade på mig och sa "Mamma tåa" (Mamma sova), drog upp täcket och klappade på sängen precis bredvid henne, jag fick förklara att jag inte fick plats i sängen och då sa hon bara att hon ville amma, så jag tog upp henne i famnen, ammade medan vaggvisorna spelades, och hon låg lugn i min famn hela tiden och somnade precis innan skivan tog slut. Då la jag ner henne i sin säng, hon lade sig till rätta, jag tog på henne täcket och gick därifrån, halvt chockad. Inget gråt, inget gnäll, ingen frustration osv osv. Hon bara somnade i min famn och fortsatte sova i sängen. Helt otroligt! På 20 minuter!
Igår vaknade hon 2 h efter att hon hade somnat, och det har hon gjort varenda kväll, ibland efter bara 1 h, och sen sover inte hon ordentligt förrän jag ligger bredvid henne i sängen. Nu har det gått 2½ h sedan hon somnade och jag bara sitter här och väntar på att hon ska vakna. Men min säng ropar på mig. Jag är otroligt trött! Det har varit en lång dag. Så jag går nog och lägger mig nu. Med risk att hon vaknar precis när jag har somnat x) Men det gör inget, för jag har inga tider att passa i morgon! Ingen skola att gå till. Jag MÅSTE INTE vara pigg för att kunna koncentrera mig på plugg. För jag har jullov!!!
SKÖÖÖÖÖÖNT!

Nej, detta inlägget blev alldeles för långt och tråkigt. Långtråkigt.
Men i morgon händer det grejer! Och jag tänkte lägga upp lite roliga bilder.

Tjoho!

Någon knäppte med fingrarna, och plötsligt blev allt bra igen!

Igår hade jag en riktigt, riktigt bra dag!
Det är konstigt hur vissa dagar kan vara skit och sen plötsligt mår man hur bra som helst dagen efter. Antar att jag fick ut en hel del när jag skrev förra inlägget ^^ Ibland blir det bättre bara man får skriva av sig (eller om man är som jag, rita/måla av sig).

Igår började dagen med att jag lämnade Alma på dagis, utan att stressa, sen gick jag hem, pluggade lite och duschade, sen begav jag mig ut i ösregnet och cyklade till ett fik där jag skulle träffa min kära moster. Hon hade tagit ut pengar till mig som jag har lagt på hennes konto, och till min surprise var även min andra moster med. Vi satt där i nästan en timme och hade riktigt trevligt.
Sen stack jag till skolan och hade ångest ungefär hela dagen för att vi hade engelskaprov sista lektionen och jag hade knappt pluggat alls, och inte varit med på varken läxförhör eller lektioner, så jag låg riktigt dåligt till (I can only blame myself). Sen till slut kom provlektionen och jag vågade inte ens skumma igenom provet innan jag började, så mycket ångest hade jag xl men så började jag, och upptäckte att det var hur enkelt som helst! Provet gick snabbt och när jag var klar var jag riktigt lättat! Jag tror att det blir VG på det, allra helst vill jag ha MVG, men jag vågar inte hoppas för mycket ^^ Hoppas vi får se resultatet på måndag!!!

Efter det satt jag kvar en stund i skolan och pluggade lite, sen hann jag även med en kort runda på stan med killarna innan jag hämtade en glad Alma på dagis.

Sen var det lite mys och Nicke Nyfiken innan vi ställde oss med disken, när det plötsligt plingar på dörren. Det var Almas pappa.. Jag har stängt av min telefon som han har numret till (jag har två mobilen, och den ena har jag bytt nummer på) så han kan inte nå mig, och raderat hans nummer som jag (som tur är) inte hunnit lära mig, så att jag inte kunde nå honom heller.
Jag vet vad ni tänker: Varför skulle jag vilja ringa till honom? Och egentligen vet jag att jag inte borde ringa till honom, men ibland, om man mår dåligt eller bara känner sig ensam är det väldigt lätt att minnas och sakna hans fina sidor. Trots att jag vet att det slutar illa förr eller senare är det mycket lätt att bara ta upp telefonen och ringa. Men inte nu längre! Det känns otroligt skönt! Att jag liksom har klarat av att ta det beslutet och sätta den gränsen, för egentligen kan jag få reda på hans nummer hur lätt som helst, men jag behöver inte det, och jag vill inte ha det!
I alla fall så plingade han på dörren för att ha inte kunde nå mig på något annat sätt, och för ett år sedan köpte jag en mobil till honom i julklapp, som jag fortfarande har på avbetalning på mitt abbonnemang, och den har gått sönder, så vi har skickat in den på lagning och fått ut den på försäkringen, så vi ska hämta den idag. Så han kom i princip för att bestämma tid typ. Sen fick han leka med Alma en stund. Jag skriver inte mer om det på bloggen. Han var kvar en stund i alla fall och gick sedan när Alma skulle sova.

Det slutade med att jag fick mardrömmar hela natten (trots att han faktiskt inte gjorde något "dåligt" när han var hos oss) och försov mig i morse. Jag vaknade kl 8, när jag börjar skolan, men orkade inte stressa, för det skulle bara förstöra dagen, så vi tog det lugnt, Alma var glad när jag lämnade henne på dagis, och jag hann i alla fall till andra lektionen.
Nu har jag en lektion kvar och sen slutar jag.

Lektionen börjar om 2 minuter så nu måste jag dra, men jag har det bra idag med i alla fall =)

Kanske skriver mer ikväll! Ha det bra så länge! =)

Det känns som att hon förstår...

Det finns inga ord som kan beskriva min känsla.
Men jag kan beskriva varför den finns där.

Den finns där för att min pappa svek mig.
Den finns där för att min dotters pappa svek mig.
Den finns där för att min dotters pappa svek henne.
Den finns där för saknaden av min lillasyster.
Den finns där för att jag inte förstår hur jag tappade min bästa vän.
Den finns där för att jag önskar mer från min familj, sånt som egentligen är ganska omöjligt.
Den finns där för att jag inte känner att jag passar in.
Den finns där för att jag inte är en i gänget om jag inte har någon fritid.
Den finns där för att jag inte har någon fritid.
Den finns där för jag känner mig låst.
Den finns där för att jag känner mig dum som tycker att det är jobbigt att vara ensam med mitt barn.
Den finns där för att jag är ensam.
Den finns där för att det känns som att allt runtomkring mig bara faller ihop medan jag försöker bygga upp mig själv efter allt som har varit.
Men hur FAN ska man klara det ensam!?

Nej, jag skriver inte för att jag vill att någon ska tycka synd om mig. Det är inte synd om mig.
Men en del saker känns otroligt svåra att göra något åt.
Jag känner mig otroligt vilsen och jag vet inte vad jag ska göra.
Vem ska jag prata med? Vem finns här för mig?
För alla som sa att dem fanns för mig finns inte.
Vem kan man lita på?

Vem är sann och vem är falsk?
Vem kan JAG lita på?

Jag vill öppna mitt hjärta. Jag vill tro gott om varenda människa i min omgivning. Men det finns en spärr som säger; "Han säger det, men vad menar han egentligen?" och "Vad menar hon med det? Förstår hon inte mig?". Tvivel.
Det finns ingen tillit till någon. Och jag vågar inte säga ifrån när jag blir rädd, när jag känner mig osäker.

Snälla skrik inte.
Snälla säg inte elaka saker.
Snälla låtsas inte att du ska slå mig.
RÖR INTE MIG!!!

De orden man inte kan säga. För då blir man... svag? löjlig? dum.
"Du är ju dum (...)"

NEJ! Jag är inte dum!
Jag är INTE dum!
Jag har gjort fel. Jag har insett att jag har gjort fel. Jag försöker ställa saker och ting till rätta.
Men hur fan ska jag göra det själv?
Hur fan ska jag klara det om du säger att jag är dum?
Hur ska jag göra det när jag inte kan lita på dig eller på henne?
Hur ska jag göra det när du är så långt bort?

JAG BEHÖVER ER!
Fattar ni inte det?

Jag hade gjort allt för er! Jag HAR gjort det.
Och jag är INTE otacksam! Jag är ÖVERtacksam!
Men det är inte tillräckligt och jag vet inte längre vad jag ska göra.

De som faktiskt bryr sig vågar jag inte lägga nåt på. Jag är för rädd att tappa dem så som jag har tappat allt annat.

"I wanna go home for christmas
Let me go home this year
I wanna go home for christmas
Let me go home this year"



Jag orkar inte säga mer. Men lyssna på Maria Mena. Det känns som att hon förstår :/

Alma och Valentin - världens underbaraste ungar!

Alma och Valentin har känt varandra sen Alma föddes. Valentins mamma var en av de första som höll i Alma, då var hon bara 5 dagar gammal (ung?). Jag var och hälsade på Valentin på BB dagen efter han föddes. Ungefär 9 månader senare föddes en liten Alma. Och sedan dess har vi träffats då och då (kanske inte så ofta som vi hade velat), men det är nåt speciell med dessa barn, för de är alltid lika glada för varandra varje gång de ses. 

En fredag kom Valentin och hälsade på tillsammans med både sin mamma och pappa. Valentins pappa och Almas pappa är vänner, precis som jag och Valentins mamma är vänner. Valentins pappa bor i en annan stad, så de träffas inte så ofta, men i fredags var han här, och de passade på att komma hem till oss en runda. Det var riktigt trevligt! Vi åt pizza och tittade på Pingu och fjantade oss litegrann. Här har ni några bilder! =)


Kladdigt!


Som sagt.


Alma och Valentin hjälpte mig att pussla ihop Almas nya Pingu-lekmatta. Snyggt va!


Sen fick de glass till efterrätt, och sen var det dags för Valentin att gå hem. Då fick han en stooor puss!
Gullungarna! =)

Efter det har vi träffats lite oftare och nu för tiden pratar dem om varandra väldigt ofta.
Tänkte lägga ut lite bilder på gångerna efter, men nu inser jag att de inte ligger i den externa. De ligger antagligen i datorn som inte funkar.. Hoppas jag får den att fungera :/ fast sen har jag säkert kvar dem i nåt minneskort från kameran och mobilen.. Lägger upp dem nån annan gång i så fall =)

Fler bilder på Alma och Valentin hittar ni här!

Valentins mamma heter Angelica. Henne hittar ni här!

För några dagar sedan satt Alma och sjöng om Valentin. "Bannebin, Bannebin, Bannebin, Bannebin, Täffa Bannebin, Täffa Bannebin..." osv. Hon satt så ganska länge, så efter ett tag hämtade jag kameran, men precis när jag började filma slutade hon och började sjunga annat i stället.



Fler videos på Alma och mig hittar ni till höger här på bloggen --->

Nu måste jag plugga.
Ses!

El Clásico!!!

Tiden i El Salvador har satt sina spår. Min pappa var och är fotbollsfantast, eller snarare Real Madrid-fantast. Efter 2½ år smittade det av sig, särskilt när vi började spela fotboll själva. Vi hade i princip inget val än att börja, mina styvsystrar ville så gärna spela fotboll och efter ett tag tycktes det att jag och Jennifer också skulle göra det. Vi "behövde röra på oss". Först var det tråkigt och jobbigt. Tänk er att springa hur många varv som helst runt en fotbollsplan i stekande hetta. Och man FICK INTE stanna!!! Inte ens gå. Ah det var hårt! Men sen fick jag bli målvakt och jag lärde mig mer och mer. Nu för tiden är jag faktiskt ganska bra på det, trots att man har tappat lite av det man lärde sig (och lagt på sig några kilon...).

Det jag skulle komma till var att jag hejar på Real Madrid, liksom min styvsyster, syster, pappa och farfar (resten hejar på Barcelona.. det är liksom antingen eller xP). Min pappa missade inte en enda Madrid-match och höll alltid koll på vem som låg högst upp på listan. Bäst-listan eller vad den heter.. x) Sen jag flyttade till Sverige igen har jag inte haft så bra koll, men Real Madrid-andan sitter kvar därinne nånstans. Och det finns en match som man bara inte missar. En gång om året spelar Real Madrid mot Barcelona - El Clásico.

Självklart såg jag matchen igår, ensam framför datorn, men ändå, jag såg det. Alma skulle varit med, men matchen började kl 22:00 och Alma har haft svårt att somna de senaste veckorna så jag var tvungen att lägga henne i tid.
MEN, för 2 år sedan, på lövmarknaden, köpte jag kostymer till både mig och Alma. Jag köpte den minsta storleken som fanns till Alma, och den är fortfarande lite för stor, men det gör inget ^^, Så jag rotade i säck efter säck för att hitta dem nu och till slut tog vi på dem och förberedde oss inför matchen...



Vi skrämde Barcelona..


Och det första som hände när spelet sattes igång var att Real Madrid gjorde mål!
GOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOL!!!


Och sen gjorde Barcelona mål.
BUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU!!!


Och sen gjorde Barcelona ett mål till... och ett mål till...


Matchen slutade 3-1 till Barcelona, alltså förlorade vi! Sucks!
Men vi tar igen det nästa år!
Tur att man inte är en såndär överdriven fotbollsfantast som går runt och hatar alla som hejar på motsatta laget och gråter eller är skitförbannad i flera dagar/veckor/månader bara för att laget förlorade. Nej, jag ser det mer som en kul grej, och ett av de fina minnena jag faktiskt har från El Salvador =)

Real Madrid är fortfarande bäst! =D








<3

Förra helgen bakade vi pepparkakor

Eller "Käckakako" som Alma säger ;)
Här kommer lite bilder! =)





Säg "pepparkaka!" -"Käckakakaaaa!"




Snyggaste pepparkaksgubbarna EVER!!!




Det blev två plåtar, lite julkänsla var det väl, men mest pepparkaksdeg i magen x) min mage då alltså!
Jag tror att Alma tyckte att jag var lite jobbig som skulle ta bilder hela tiden, så till slut ignorerade hon mig när jag ropade på henne. Då fick jag hitta på nya saker att säga i stället för "Titta Alma!", "Säg Wiiie!!!" och "Säg PEPPARKAKAAAA!!!", så till slut utropade jag:

"Nämen!!! VAD HAR HÄNT HÄÄÄÄR!?"




Funkade även dagen efter...


Haha! Gullungen! x)

Plugga och somna utan gråt

Det är så sjukt! Jag känner verkligen för att blogga, men nu vet jag plötsligt inte vad jag ska skriva. Kom igång med ett riktigt bra inlägg om genus, men sen vaknade Alma och hostade tills hon kräktes, så nu när hon har somnat om och jag har torkat spyan känner jag mig inte lika inspirerad längre x( jag får återta det en annan gång...

Jag har varit i skolan hela veckan, trots att jag har mått ganska dåligt. Förra veckan var jag ju hemma, fast jag gick till en lektion för att göra ett prov. Fick reda på att jag fick VG på det. Kul! Särskilt med tanke på att jag var med på totalt EN (1) lektion där det gicks igenom en del av det som provet handlade om. Jag satt uppe jättesent kvällen innan provet och var flera gånger när att ge upp, men jag är verkligen glad att jag inte gjorde det, gav upp alltså. =)

Just det, det var inte det jag skulle berätta...
Jag har varit i skolan hela veckan, trots att jag har mått ganska dåligt.. Igår hade jag bara idrott och jag visste redan innan jag gick dit att jag inte skulle klara av att vara med, men jag behövde närvaron så jag var med i alla fall, åt sedan lunch på skolan och satte mig sedan i biblioteket och pluggade. Det känns ganska bra. Idag vaknade jag med samma huvudvärk som jag hade hela gårdagen, men tog mig till skolan i alla fall. Var med på 1½ lektion (varav den första var väldigt lång) innan jag kände att jag höll på att svimma. Så jag tog mig hem och väl där försvann huvudvärken. Helknäppt! Men jag laddade upp med chips, choklad, pepparkakor, saft och varm choklad och en bok och vilade en stund. En halvtimme innan jag skulle hämta Alma på dagis kände jag att jag behövde stänga ögonen en stund, och precis när jag höll på att somna kom jag på att jag var tvungen att hämta henne xD men det gick bra, jag mådde bättre iaf. Vi får se hur det blir i morgon.
När jag kom fram till dagis var Alma redan påklädd (Puh!). Hon är i en liten period där hon totalvägrar klä på sig, och detta hörde förskollärarna när jag hämtade henne igår, så de valde att inte klä av henne overallen efter att de hade varit ute, så en av dem satt bland barnens hyllor med Alma nästan helt påklädd. De hade väntat i ungefär 10 minuter, så ni inte tror att de satt där hur länge som helst x) Så när jag kom in kände jag bara en stooor lättnad och tacksamhet till förskollärarna.

Jag inser att min blogg är ganska tråkig nu, det blir mest bara "dagboks-inlägg" när jag väl skriver, och visst, en del av er kanske är intresserade av vad vi gör och hur vi mår och så, men jag lovar att det kommer bli bättre.. Förr eller senare ^^

För övrigt kan jag berätta att jag funderar på att göra om sovrummet till Almas rum och vardagsrummet till mitt. Jag håller på att leta efter en trea, men det går riktigt segt. Och Alma har varit jättekrånglig vid läggdags i två veckor nu, så jag tänkte köra "Somna utan gråt"-metoden. Har gjort det förut och på två veckor lärde Alma sig att somna själv i egen säng utan att gråta, och utan att vakna flera gånger under kvällen och på natten. Problemet är bara att man helst inte ska göra det när hon är sjuk så jag tänkte vänta till jullovet, då är nog hostan lite lindrigare och dessutom tänkte jag introducera hennes egna barnsäng (alltså ingen spjälsäng längre), som pga platsbrist står uppe på vinden, för henne samtidigt och dessutom sluta amma. Ja, de blir ganska mycket på en gång, men "Somna utan gråt" har bra metoder för barnen. Ni som inte har läst boken borde göra det (om ni har barn under 2 år, med eller utan sömnproblem).

Jag ska nog gå och lägga mig nu, jag har stigit upp alldeles för sent de senaste dagarna så det är nog bäst att jag går och lägger mig innan det blir för sent.

Natti!

Är det inte det ena, är det det andra...

För inte så längesen fungerade inte mitt internet.. Nu funkar det, i stället har min dator valt att bara lägga av. Skitkul!

Så om ni undrar var jag är, är jag hemma, utan internet, utan tv...
Vad fan gjorde man förr i tiden!?

Nåväl, går fortfarande i skolan, så jag kommer väl och kollar till här då och då ;D

Hoppas ni har det bra!


Peace!

Varifrån kommer Pingu???

God kväll!

Jag fick en kommentar av Tessan. Utan länk till blogg eller mailadress (jag hatar när man gör så, jag är så extremt nyfiken på vem det är som kommenterar hos mig. Värre när man inte ens skriver något namn...). Tessan undrade något, så eftersom att jag inte kan nå henne på något annat sätt så hoppas jag att hon återvänder hit och läser detta inlägg...





Japps, det är ett gosedjur. Detta hittade jag hos Allt För Föräldrar. Den finns i olika varianter och storlekar och är supersöt. Alma ÄLSKAR sin Pingu!

På hemsidan har jag även hittat en Pingumatta i skumgummi, som man kan pussla ihop.


Supersöt och älskad av barnen! Numera heter det: "Gå och lek på Pingumattan." - "JAAA, PINUMATTA!" så springer de iväg. 

Har även hittat lite andra grejer som är superuppskattade här hemma. Kommer ni ihåg den Stora Nallen?

(Vi har en nu, och jag har en bild på den, men jag hittar inte det just nu, coh jag ska kolla på desperate housewives, så om ni verkligen är intresserade av att se nallen får ni faktiskt ta och återkomma xD)

Och sen har vi hittat en nattlampa, en nyckelpiga som lyser stjärnor i taket. Supersöt!

Ni hittar säkert allt det och mycket mer om ni går in på deras hemsida!

Lycka till Tessan! Trevligt att du kikade in! =)

Jag kan inte ens komma på nån bra rubrik :(

Nu ska jag gnälla. Jag får det. För jag är sjuk. Det är faktiskt synd om mig. Jättesynd!

Jag har fått jätteont i örat. Det dånar och piper och gör ont i hela örat och runtom. Alltså fattar ni? Det gör JÄTTEONT! Jag kunde knappt prata på hela kvällen, tyckte jättesynd om Alma för hon pratar ju hela tiden, så sitter jag där och bara nickar och ler. Vi brukar ju liksom konversera!

Förresten på tal om det, idag, när jag hade hämtat Alma i vagnen frågade jag henne om hon hade haft kul på dagis och vad hon hade gjort, som vanligt, och oftast svarar hon typ "Mm" och "Ja" till allt jag säger, men idag konverserade vi, såhär:

Jag: Har du haft kul på dagis idag?
Alma: Ja.
Jag: Har du lekt med dina kompisar?
Alma: Malte.
Jag: Ja, har du lekt med Malte?
Alma: Melvin!
Jag: Och Melvin också?
Alma: Jaa.
Jag: Vad gjorde ni då?
Alma: Dansa!

Sen berättade hon om och om igen att hon hade dansat med Malte och Melvin.
Vad överraskad man blir när hon bara pratar sådär, när hon verkligen visar att hon förstår vad jag frågar och faktiskt kan svara på det.. Känns lite.. jag vet inte, hon är ju så liten i mina ögon, så plötsligt kan hon själv berätta vad hon har gjort på dagis. Annars kan det ibland vara lite svårt att veta vad det är hon försöker berätta, när man inte har varit med själv, man förstår ju vad hon säger för att man var med när det hände och kan koppla, eller för att någon annan har berättat vad de har gjort var, t.ex. en gång när hon var ute och gick med sin mormor, i somras, såg de en spindel på saltöbron, mamma berättade att alma hade lagt sig ner på marken för att titta på den, och varje gång som vi gick förbi där pekade alma och sa "Mommo binne", hade jag inte vetat att hon hade sett en spindel där när hon var med mormor hade jag antagligen inte fattat vad hon menade.. 

Men det allra bästa!!! Jag blir varm i hjärtat bara av att tänka på det.
Varje dag säger jag 3 ord till Alma, minst en gång: Jag älskar dig!
Idag sa hon det tillbaks: "Ästa dej!".
Min älskade lilla gullunge!!! <3 Helt underbart att höra det! (även om jag vet att hon kanske inte helt förstår innebörden av orden...)



Sådär, nu blev det inte bara gnäll. Fast jag har fortfarande otroligt ont! =(

This song makes me cry...

Avril Lavigne - Wish You Were Here


Den fick mig att tänka på min lillasyster. Det är 4 år sedan jag träffade henne. 
Jag skulle göra vad som helst för att få träffa henne igen. Utan tvekan! 

Fan, nu kan jag inte sluta lyssna på den.
Fan fan fan! Jag kan inte sluta gråta..

Damn, damn, damn!
What i'd do to have you here, here, here,
Damn, damn damn!
What I'd do to have you near, near, near,
I wish you were here!

Jag har fått önskemål att skriva om min lillasyster, jag har inte missat eller glömt det, och jag ska göra det, lovar, bara det att det är så svårt att skriva om det. Jag saknar henne så mycket och det gör ont att tänka på. Men det är klart att jag ska skriva om henne, hon är den finaste människan som finns! <3

Dags att styra upp lite då!

Goddag! (Det är för sent för att säga godmorgon...)

Fast jag var uppe ganska tidigt. Vaknade halv 8 när Alma busade runt i sängen och skulle klättra upp i fönsterkarmen och hälla ut allt vatten från nappflaskan. (Jag kanske ska sluta berätta sånt där... xP) Fast jag mådde riktigt dåligt, huvudvärk och hosta och riktigt ont i halsen.. Så jag låg kvar en stund. Men sen ville Alma byta blöja och ha MAAAAT, så jag fick stiga upp till slut. Vi tog det ganska lugnt, åt frukost och tittade på julkalendern (på svt play) och sen fick Alma duscha kroppen (vi var för trötta för bad igårkväll), borsta tänderna, klä på sig och sen blev det dags för dagis. Och OJ vad glad Alma blev. Ropade på sina kompisar och fröknar hela vägen till dagis, och alla barnen blev så glada när hon kom. 

Jag är så nöjd med Almas förskola! Det är långt ifrån många förskolor som är så bra. Det var lång väntetid, men det kan jag säga att det var det värt! 

Så nu är jag hemma igen, vinden höll på att blåsa av mitt onda huvud, så jag är glad att vara hemma i "värmen" (det är egentligen inte så varmt hos mig, men om man jämför med ute, så är det varmt..). 
Jag hade ju tänkt lämna Alma på dagis igår, men sen hostade hon ganska mycket på förmiddagen så hon fick vara hemma, men sen blev hon mycket bättre, och jag blev bara sämre, så det var riktig kaos här igår. Då är det bättre att hon får vara på dagis och leka av sig, så får jag vara hemma i lugn och ro, vila upp mig och kanske få en del gjort. 
Sen jag kom hem igen (lämnade henne kl 10) har jag suttit vid datorn en stund, fått mer huvudvärk, vilat en stund och sen gick jag upp och gjorde te (som inte smakar någonting för jag är helt täppt i näsan, men varmt och skönt är det i halsen i alla fall!) och nu sitter jag här. Men jag tänkte börja göra saker nu. Ringa viktiga samtal, slå in grejer som jag har sålt på tradera, städa, plugga, och om jag orkar går jag till biblioteket lite senare. 

Jag har fler traderaannonser, och kommer lägga ut ännu fler när jag orkar, så håll utkik! =)

Vi ses nog lite senare, om jag orkar.

Queen Tiara

VÄLKOMMEN TILL MIN BLOGG där jag skriver om allt möjligt från min vardag till viktigare åsikter och intressanta tankar om mitt liv som förälder och feminist.

RSS 2.0