Queen Tiara är redo att gå ut på ärenden. ...

mms_img37299 (MMS)

Queen Tiara är redo att gå ut på ärenden. Sminkat sitt sjuka fejs, dolt sin bad-hair-day med ett stort hårband och gömt den lilla kaninsvansen med mitt långa vackra löshår (Y)

Bajsblöjor...

Jag köper alltid Liberos blöjor. Jag vet att de är bland de dyraste, men det är de med all rätt, det är nämligen de som är bäst, enligt min åsikt i alla fall. Alma använder Liberos Up&Go ända sen hon var runt 5-6 månader, har jag för mig, kanske innan. Det var då hon började stå upp, gå längs bord o.dyl. och även krypa. De enda gångerna de har varit dåliga är när Alma harvuxit "för fort" och jag inte hängt med att det är dags att byta blöjstorlek x) Men har man rätt storlek funkar de utan tvekan perfekt!
Så, hemma har vi alltid Libero. Till dagis köper jag billigare blöjor. De byter blöja oftare där såjag anser inte att man behöver köpa riktigt bra, dyra blöjor som absorberar mer. Plus att jag är fattig. Och sen så  är det liksom inte längre mitt problem om blöjan läcker på dagis x) hehe

Men, sen får man ju de där kupongerna ibland. Jag trodde att det var Libero jag fått kuponger ifrån så när jag väl stod i affären och funderade på om jag skulle köpa ett eller två paket, och tittade på rabattkupongerna blev jag lite paff att det var Pampers blöjor. Jag tycker INTE om Pampers. Så många gula bajsfläckar vi fick på oss, både jag och Alma när hon var liten för att de läckte, och så stinker dem, redan innan man har kissat eller bajsat i dem. Så dåligt. (Libero har ju ingenting i blöjorna - ingen lotion eller nåt, och de är svanenmärkta. Stort PLUS!) Men jag tänkte att eftersom att jag nu har kupongerna kan jag lika gärna använda dem och få 30 kr rabatt på ett blöjpaket. Så jag köpte Pampers EasyUp (motsvarigheten till Liberos Up&Go, alltså byxblöjor). Så fort jag kom hemskulle vi öppna dem, och så kommer stanken emot oss. Det luktar bara konstgjort och äckligt. Kan inte ens förklara lukten, men Abbe satte spiken på huvudet när han sa: "De här luktar ju redan bajs!"

Huh ingen skola idag heller då :/

Alma är pigg och glad men fortfarande med feber. Varför försvinner den inte? Vågar inte ge henne alvedon för febern är inte så hög, men den blir ju högre ibland. Vi ska ju till BVC idag så jag tänkte be om råd då. Vi får se om det blir vaccination eller inte. Ryktet går att man inte får den om man är sjuk.. Men vi ska ju dit i alla fall på kontroll - vägning och mätning, osv. Jag är väldigt nyfiken på vikt och längd, för jag har fortfarande inte fått in i mitt huvud att hon faktiskt har vuxit så mycket x)

I alla fall så var ju Abbe här för att ha Alma när jag skulle till skolan, men när jag vaknade i morse hade jag världens huvudvärk och blev liggandes. Jag steg upp för en stund sedan, har fortfarande huvudvärk och feber, men mår lite bättre i alla fall. Usch, vad trött jag blir på detta. Jag VILL ju gå till skolan :S

Tänkte i alla fall ta oss ut och få lite frisk luft, handla och göra några ärenden. Sånt behövs göras trots att man är sjuk. Sen har vi ju idrott idag, så det hade jag ju inte kunnat vara med på, trots att jag faktiskt såg fram emot utegympan oavsett väder. Jag vill SPRINGA x3 Och efter det Naturkunskap som tydligen är helt onödig att gå på. (Jag har aldrig haft det förut, förutom i El Salvador och där lärde jag mig ingenting för jag hade precis lärt mig språket. Och nu på lektionen stod lärarinnan och pratade och tog för givet att alla fattade vad hon snackade om. Jag fattade ingenting så efter lektionen gick jag till henne och förklarade att jag inte förstod vad hon pratade och varför. Hon bara tittar på mig och svarar med taskig ton: "I så fall får du läsa i boken för jag tänker inte gå igenom detta ordentligt." :S Eeeh? Hon hade dessutom sagt tidigare under lektionen att det var jätteviktigt att vi skulle veta det.. Så.. Ja, helt onödigt att gå på lektionen, jag kan ju lika gärna stanna hemma och läsa boken..)

Halv 4 ska vi till BVC och efter det kommer Teddy. Då ska vi bege oss ut och slänga soffa, byrå, trasig stol och trasig barnvagn (förresten så är även soffan och byrån trasiga ^^), och köpa ny (läs: begagnad) soffa, hylla och hämta lite barnkläder och grejer till Alma hos min moster i Nättraby.

Så nu vet ni vad jag ska ha för mig idag.
Ska ni hitta på nåt skoj? =)

Kan inte sova :(

Såhär ligger det till:

Sedan Abbe flyttade ut ochjag har fått bättre insikt om saker och ting har jag upptäckt vilken röra det är i min lägenhet. Inte bara stöket utan allt allt allt!
- Jag har påsar och säckar och kartonger (som jag undrar hur i helvete de har fått plats innan :S) fulla med grejer som jag knappt ens har någon aning om jag behöver eller nånsin kommer använda. Skulle egentligen kunna slänga alla påsar, men jag är så rädd att det kanske finns något viktigt däri, så jag måste ju rensa!
- Inga möbler passar ihop. Jag har ett ljust träfärgat skrivbord, med vita detaljer, som dessutom har gått sönder. Ett ljust träfärgat soffbord, lite mörkare än skrivbordet. Grå tv-bänk och en svart bokhylla. Mörkblå soffa som också är sönder. Det enda som passar ihop är mattan och gardinerna.
   I sovrummet hade jag en enkelsäng, utan ben (madrassen låg alltså direkt på golvet, för att Alma skulle kunna gå ner själv utan att ev. skada sig) med Almas vita spjälsäng bredvid (ena sidan borta så att hon kunde sova både i sin säng eller komma till mig på natten). En träfärgad byrå som är sönder, vita garderober, lila gardiner och rosa matta.

Så plötsligt har jag börjat fixa allt. Sånt som liksom inte spelade någon roll förut har plötsligt blivit jätteviktigt. Jag känner liksom att jag behöver lägga en ny grund för mig och Alma. Vi liksom börjar om på nåt sätt, och då kan det faktiskt inte se ut såhär.

När mamma flyttade i helgen så fick jag en säng av henne. En 120-säng, och jag nämnde att jag hade funderingar på att ta bort hennes spjälsäng, och då kom mamma med förslaget att Alma kunde ha min enkelsäng. Utan ben, precis som vi har haft det innan. Så slipper jag köpa en ny säng, och hon lär sig att sova ensam och i en bra säng. Sen när hon blir större är det bara att sätta på ben. (Y)
Så för några dagar sen fick jag en knäpp och röjde allt allt i sovrummet (jag lovar, man kunde knappt gå igenom köket när jag var klar :S), så mycket skit jag hade där det är inte klokt! I alla fall så nu finns där bara min nya säng och Almas nya säng, hennes bilstol, smutskläder och henne leksakslåda.

Nu har jag sålt/ska jag sälja allt som är helt som jag inte ska ha kvar, och köpa nytt. Eller ja, begagnat. Och det som är sönder ska slängas. Tänkte berätta lite mer om det, men det kan jag göra i morgon.

Det jag ville komma till nu var att Alma har ju sovit i sin nya säng i 3 nätter nu... Första natten vaknade hon efter nån timmes sömn, och då somnade jag i hennes säng, väldigt obekvämt och jag vaknade typ hundra gånger den natten. Andra natten vaknade hon 3-4 gånger och då gick jag fram och tillbaka mellan min och hennes säng = ingen god sömn då heller. Igårkväll var jag dötrött och Alma vägrade somna fast hon var trött, så jag bara gick och la mig i stället och Abbe fick ta över. Trodde att det skulle gå åt helvete, hon har inte låtit honom natta henne på flera månader, men igår gick det. Hon var lite ledsen först och ropade på mamma, men Abbe sjöng. På somaliska. Så gulligt. Och Alma somnade =) Och jag med :P haha. Blev lite chockad sen när han kom och väckte mig och sa: "Oj, sov du?", och jag svarade med: "Va? Somnade hon? :S" haha. Sen vaknade hon halv 2 och en gång nyss (precis innan jag började skriva detta stycket).Hon har gnällt till två gånger med, men somnat om på egen hand. Det är bra. Mindre bra är att jag inte kunde somna om efter första gången hon vaknade. Så här sitter jag nu. Ska stiga upp om en timme och har redan varit vaken 3½..

Jag kom även på att jag har en läxa till i morgon som jag bör göra. Men nu vaknade Alma igen. Aja, vi ses!

Sjuk tjej :(

Jaja jag har varit lite dålig på att blogga, blablabla. Tänker inte be om ursäkt, för det är MIN blogg och jag bloggar när jag vill, kan och känner för det. De senaste dagarna har jag velat och känt för det, men inte kunnat :( Det är nämligen så att min lilla älskling har blivit sjuk :(

I torsdags vaknade hon med feber och snorig näsa. Vi fick vara hemma. Dagen efter blev febern värre så vi var hemma igen. Däremot har hon blivit lite bättre under helgen, men i lördags när hon hade somnat började hon hosta tills hon spydde, och dagen efter var hon lite mer dålig i magen (försöker undvika att skriva att hon hade diarré - ja, det gick ju.. sådär...). Tror inte att hon var magsjuk utan det kan vara att hon precis har fått två nya tänder, men för säkerhets skull fick hon vara hemma igår också, men hon blev bättre så hon skulle gått till dagis idag. Men, då fick hon såklart feber igen. Som tur var kunde Abbe ha henne, eftersom att jag bara hade en lektion idag. När jag kom hem var hon ännu varmare och mådde dåligt, stackarn. Nu har hon somnat, men jag ska ta tempen när hon vaknar och ev ge henne alvedon om hon inte har blivit bättre.
Nu har i alla fall jag och Abbe kommit överens om att han ska ha henne när hon är sjuk så att jag inte missar så mycket i skolan.

Där fick ni i alla fall en förklaring till varför jag inte har bloggat så mycket de senaste dagarna, men snart kommer jag nog igång igen, så ha lite tålamod och håll utkik så ses vi snart igen! =)

Nya höstskor!

Nu är ju inte detta nån modeblogg direkt, men det skadar väl ingen om jag visar upp mina nya snygga skor från Nelly.com?


Snygga va? VAVAVA!? Hehe. Ja, jag tycker det i alla falla, passar min stil, och jag har velat ha några vardagsskor med lagom klack sedan jag var gravid (omöjligt att gå med klackskor när man är höggravid, ändå gick jag en gång med platå+klack!!! i SNÖ! Haha, jag är inte klok ^^), men inte hittat rätt. Jag hittade ett par snygga som jag köpte på rea, men jag tyckte att klacken var lite för hög, och jag fick alldeles för ont i foten efter en dag med skorna på. Nu ser jag dock att klacken är ungefär lika hög, bara det att denna är bredare, men de är ändå bekväma att gå i.
Love 'em!

Tips för tovigt hår

Alma har långt och lockigt hår. Jättefint, men inte direkt lätt att ha att göra med, som ni kanske förstår.
Att borsta hennes hår är en pina, för oss båda, och därför är det något vi gör väääldigt sällan.
Jag vet att jag inte är ensam om detta, så därför tänkte jag ge lite tips för att underlätta borstning av tovigt hår.


Alma med sitt lockiga hår utsläppt. (Här är förresten även kläderna som jag köpte till henne som jag skulle visat nån gång..)

1. Klipp lugg. Det är en bra frisyr för barn. De slipper få håret i ögonen (innan jag klippte lugg på Alma gick hon jämt och drog bak håret, det blir ju jobbigt!), och de slipper även hårspännen som bara är obehagliga och oftast trillar av eller hänger i håret där de inte längre gör någon nytta. (Om du har en pojke är det nog enklast att hålla håret kortklippt, men om han har det lite längre, och ni vill behålla längden är det även bra att hålla luggen klippt så det inte hänger över ögonen..)

2. Balsam! Är ju den bästa uppfinningen mot dessa hemska tovor. Fast jag har inte riktigt varit helt nöjd med de vi har provat, tills nu. Förut hade vi Natusan Kids Spraybalsam. Visst, den är ok, och den luktar gott, men man får spraya ordentligt för att bli av med tovorna, och sen blir håret fett jättesnabbt. Så den slutade vi med. Efter det har jag använt min balsam på Alma. De har också varit ok, men man har behövt jättemycket och det tar tid innan tovorna är borta. Innan dess har hon hunnit skrika och streta emot riktigt många gånger, och jag har blivit helt blöt (jag borstade samtidigt som balsamet var i håret, annars funkar det inte alls). Men nu, till slut har jag hittat det. Ett balsam för barnhår som faktiskt tar bort tovorna utan större problem:


Hela Laban & Labolina-serien. Balsamet är det som är längst till höger. (bild från google)

Man bara masserar in lite balsam i håret (nej, man behöver inte mycket), låter det verka i någon minut, och sen sköljer man ur det. När man sedan har torkat ungen och klätt på kläder, och håret fortfarande är blött, DÅ tar man itu med borstningen. Hur enkelt som helst! Och det luktar helt underbart! Vi har deras duschcreme också. Shampot fanns inte i affären, men när det finns köper jag det direkt, och även handtvålen, när den här hemma tar slut. Rekommenderar er verkligen att prova det!

3. Distrahera barnet. Ge barnet något att göra innan du börjar borsta, kanske en favoritleksak, en bok att läsa eller ett barnprogram (Alma får titta på Pingu :P), eller sjung tillsammans med barnet.

4. Håll i håret. När du sedan börjar borsta tar du en bit hår, eller en större slinga (fattar ni vad jag menar?) i handen, drar borsten ordentligt neråt (dock inte för våldsamt), samtidigt som du håller emot med handen, så att barnet slipper känna att det drar så mycket i hårbotten, det är ju det som är det jobbiga. Håll i och borsta och borsta tills tovan är borta. Fortsätt med nästa slinga osv tills du kan borsta igenom hela håret utan att hålla i med handen.

5. Borsta inte varje dag. Jag veeet. Alla säger att man måste borsta ungens hår varje dag, men jag skulle råda er att inte göra det, om det är så jobbigt som det är (eller brukar vara) för oss. Ja, barnets hår får nya tovor varje dag. Det är inte snällt att borsta ut tovorna varje dag när det gör så ont på barnet, särskilt inte när de kommer tillbaka så fort. Förut borstade jag knappt Almas hår alls, bara för att det var så jobbigt, men nu gör jag det nästan varje gång hon badar. Jag brukar alltså borsta hennes hår ungefär 1-2 gånger i veckan nu för tiden.

6. Använd borste. Jag vet inte om ni har tänkt på det, men jag skriver "borsta" hela tiden. De flesta kanske hellre skulle använda ordet "kamma". Men anledningen att jag använder just det ordet är för att vi använder en borste och inte en kam, och det är det jag vill betona. Det är svårare och gör ondare med en kam. Använd en stor och mjuk borste. (Inte mjuk som bebisborste, men en sån som inte är sådär spetsig och hård mot hårbotten.)

7. Fläta eller sätt gärna upp håret direkt efter. Det hjälper till att hålla tovorna borta lite längre än vanligt. Och om ni borstar håret på kvällen och barnet ska lägga sig med blött hår är det bättre om håret är uppsatt. Det vet jag av egen erfarenhet. (Min mamma flätade mitt hår när jag var liten och skulle sova med blött hår.)

Till slut kan det se ut såhär!

Och Alma märkte ingenting, hon var ju upptagen med att kolla på Pingu =)

(Y)

Lycka till!

Håll utkik!

Snart kommer några inlägg...

Jag ska bara...

Gå på toa,
Vika kläder,
Gå ner i tvättstugan,
Plocka undan lite,
Och kanske pyssla.

Men sen kommer jag!

Städpaus och irritationsmoment..

Nu har jag diskat, vikt kläderna och... Ja,inte så mycket mer, kanske plockat undan lite, fast det känns som att jag har gjort mycket mer,men det ser ut som att jag har ännu mer att göra. Tog bara en paus, mest för att jag kände mig hungrig, så nu har jag ätit ett plommon. Det räcker säkert tills jag har städat klart och kan gå ut och köpa nåt att äta.

Ska hämta Alma klockan 8 ikväll bestämdes det nyss, efter tjat och gnäll om att hon inte får sova hos honom :S han har precis flyttat ut, och börjar gnälla nu, samma dag som han har henne om att hon inte får sova hos honom inatt. Fattar han inte det själv eller? :S För det första så ammar jag henne, och för det andra är hon sjuk, vilket betyder att hon ammar ännu mer och behöver min närhet mer än vanligt. Det verkar inte som att han ser vad Alma behöver just nu, utan bara vad han själv vill. Det stör mig så in i h*lvete!
Sen komma och gnälla på mig och skylla på mig för att Alma är sjuk. Han påstår att hon har blivit sjuk för att det är så stökigt hos mig :S men snälla! Visst, man kanske kan få astma om det är för dammigt, eller dammallergi eller nåt, men man kan knappast få feber av att det ligger lite kläder, leksaker och matrester lite här och var, eller? Och sen komma och säga till mig att JAG "letar efter bråk" och JAG skriker på honom när jag bara försvarar mig själv och talar faktiskt i normal ton. Suck! Ja, nu blev det lite irritationsmoment här ändå, men jag var bara tvungen att skriva av mig.
Jag försöker att bara strunta i honom, skratta åt hans trams och bara gå vidare, men det är svårt när man faktiskt tar åt sig. I början gjorde jag inte det, men det har gått 3 år sedan allt började, och jag är bara så trött på det!

Nej, nu får jag ta tag i skiten igen (städningen alltså) :P

Här blev det dött..

Nu har det varit tomt i några dagar. 2 eller 3 va? Dåligt. Jag har haft fullt upp i skolan och knappt suttit vid datorn alls varken i skolan eller hemma.

Igår skulle jag börja skolan kl 11, men när vi vaknade (halv 7) var Alma jättesnorig och jättevarm (vilket jag ifs kände flera gånger när hon vaknade på natten med). 2 veckor tog det på dagis innan bacillerna fångade henne ;P Så vi fick stanna hemma både igår och idag. Alma måste vara frisk minst en dag, och helst två, innan hon får gå tillbaka till dagis, så även om hon hade blivit bättre igår så hade vi blivit hemma idag med. Men hon blev inte bättre. Igår sov hon 2 gånger på dagen och över 2 timmar båda gångerna. Hon som annars brukar sova en gång om dagen och då 1-2 timmar, aldrig mer.
Hon blev varmare och gnälligare framåt kvällen. Man ska egentligen inte ta alvedon om man inte har mer än 38,5 grader tydligen, men jag kunde inte hitta febertermometern, och eftersom att hon mådde så dåligt fick hon en på kvällen, och plötsligt blev hon pigg och glad. Haha. Hon sprang runt och dansade och lekte tills jag blev jättetrött och då gick vi och la oss.

Idag är hon bättre, men fortfarande febrig. Almas pappa har kommit hit, och mer ska jag inte säga om det, dels för att jag inte orkar, och dels för att han har bett om att inte bli omskriven i bloggen...

Nu ska jag passa på att städa ordentligt. Jag höll på att bli galen här igår av röran, och inte fick jag någonting gjort. Ja, förutom disken då, men det var inte lätt. Alma skulle vara i famnen nästan hela tiden.

Usch vad det stinker här. Jäkla katt som bara skiter och skiter hela tiden.

Nä, nu måste jag fixa!

Hej så länge!

Alma danzar kuduro

Det är nästan omöjligt att städa när ungen...

mms_img35404 (MMS)

Det är nästan omöjligt att städa när ungen är helt hyper; stökar ner igen och vill dansa, sjunga och leka med mamma. Nu har vi busat färdigt. Alma får titta på pingu innan det är läggdags, och jag får städa!

Alma spelar med sina nya maracas. Nu ska j...

mms_img74696 (MMS)

Alma spelar med sina nya maracas. Nu ska jag städa!

Pingu

Alma ÄLSKAR Pingu! Och det är en underdrift! xD Hon kan gå runt en hel dag och bara säga "Pinu, Pinu, Pinu..." och tystnar inte förrän hon faktiskt får se det. (Nej, jag ger inte med mig direkt.) (Ibland händer det att hon kommer på andra tankar, t.ex. när hon är på dagis :P) (Hon har till och med börjat gå och sätta på datorn själv det första hon gör när hon vaknar, bara för att hon vill kolla på Pingu.) (Fast det får hon inte, inte direkt när vi har vaknat, för då blir hela dagen förstörd. :P hehe) (Va? Ska jag sluta skriva inom parentes?) (Okej då xP)

I alla fall så sitter jag nu och letar efter en ryggsäck som hon kan ha på dagis. De vill att man har extrakläderna i en väska och just nu har vi skötväskan där, men den är lite för stor för hyllan, så jag tänkte att en ryggsäck är ju bra och kan även vara kul för henne. Och lite extra kul blir det om det är en bild på Pingu på väskan. Så här sitter jag och googlar efter en ryggsäck med Pingu på, helt lönlöst känns det som. Några tips?

MEN, något hittade jag i alla fall:


Ett Pingu-gosedjur!

Jag försökte klicka bort det och tänkte "Nej, jag ska inte köpa grejer nu!!", men jag kunde inte. Jag föreställde mig Almas min när hon fick krama sin Pingu och klick sa det och plötsligt är den på väg hit ^^

Första skoldagen avklarad!

Idag började skolan - på riktigt!
Vad skönt det var att faktiskt göra något på dagen, något som känns vettigt, kul och socialt. =)
Jag trivs verkligen i skolan, trots att jag gnäller om att "jag faktiskt redan har gått 4 år på gymnasiet" o.dyl., men jag känner att jag förstår varför jag är där. Jag vet att det gör stor skillnad i mitt famtida liv. Sådant som man kanske som förstaårselev inte riktigt tänker på egentligen.
Jag tror att det beror ganska mycket på min erfarenhet av att ha gått i skolan i El Salvador. Deras strikta regler och stora strävan efter att få så bra betyg som möjligt. Jag känner att jag tack vare det förstår vilken skillnad det gör att få MVG i stället för G eller bara G i stället för IG.

När jag satt och väntade på bussen idag hörde jag några tjejer som satt och diskuterade sina betyg, så säger en av tjejerna att hon var jättelättad över att ha fått IG :S Say Whaaaaaaaat??? Herregud, vad tänker hon med? undrar jag. Jag hoppas verkligen att det var ett skämt, men det lät inte så..

I alla fall. Dagen började kl 9 idag med en föreläsning om elevkår. Det kändes inte sådär jättekul, det var ju en frivillig föreläsning och det var jättemånga som var där som trodde att det var obligatoriskt. När de sedan fick reda på att det var frivilligt blev det ett jävla liv och halva salen tömdes. Så jäkla respektlöst mot tjejen, som var i min ålder och hade åkt ända från Kalmar för att prata. Stackarn blev nog ganska påverkad av det och kände att hon behövde sluta prata så fort som möjligt, så i stället för att prata i en timme kortade hon ner det till en halvtimme. Tyckte verkligen synd om henne. Det hon pratade om var faktiskt ganska intressant, men allt liv runtomkring förstörde det.

Efter det var det Naturkunskap. Inte ett av mina favoritämnen, så jag är inte jättenöjd att det är den första lektionen i veckan, och att vi dessutom har det två gånger i veckan. Men men, jag ska ändå kämpa för att få ett bra betyg och även om jag faktiskt nöjer mig med ett G i just det ämnet, så skadar det ju inte att sträva efter lite mer :P

Sen hade vi svenska, och då pratade vi om Antiken och historia. Oj vad det är krångligt för mig. Det är naturkunskap, samhällskunskap och historia som är mina svagaste ämnen. Det är så mycket att hålla reda på från namn till bakterier, partiklar, år, politiker, neeej jag är helt vilse där. Fast som tur är har vi en riktigt bra svenskalärare så hennes lektioner är nästan alltid bra!

Efter det var det engelska, men jag blev tvungen att gå tidigare, och eftersom att schemat är konstigt så fick vi ha lunch första halvtimmen ^^ så det blev inget mer än att jag fick en bok :P

Sen var jag tvungen att åka iväg. Jag skulle på ett viktigt möte. Det är ganska personligt så jag känner inte att jag vill skriva mer om det här just nu...

När jag kom tillbaka till skolan hade vi bild. Åh, vad jag älskar allt som har med bild att göra! Fast jag kände mig lite nere men jag använde det till kreativiteten i min bild i stället =) Därför jag älskar bild, man kan använda vilket humör eller vilken känsla som helst och göra en bild utav det. Uppgiften var att rita ett porträtt av någon, med kol. Jag ville rita min syster, men det blev inte jättelikt. Jag gillar inte alltid att "rita av" någon, så jag brukar säga att jag var inspirerad av henne i stället. Jag blev väldigt nöjd med bilden, och jag älskar känslan av att se något bara "komma fram" från mina händer och bli något vackert. Kunde tyvärr inte ta en bild av den för mobilen dog medan jag höll på att rita, men jag ska nog ta en bild på den i morgon. Får bli en mobilblogg då :P

Efter lektionen stannade jag kvar och pratade med läraren (samma som vi har i svenska) och glömde bort tiden helt. Plötsligt utbrister jag "Herregud, jag måste ju hämta Alma på dagis!!!" xD haha. Det slutade med att läraren skjutsade mig. Så snällt! Efter dagis skulle jag och Alma till Hälsohuset (vår vårdcentral) för att kolla några utslag som hon har fått. När jag ringde 1177 sa de att det kunde vara allergi för Alma säger att de "kia" (=kliar), men det visade sig att det bara var eksem. Vi fick några krämer utskrivna så nu ska det nog bli bra.

I morgon har jag bara en lektion. Synd bara att den börjar kl 8 ^^ Det är I-val och då har jag valt Pedagogiskt Ledarskap. Jag är än så länge nöjd med det valet. Jag tror att det kan ge mig mycket, men vi får se helt enkelt =)

Oj vilket långt inlägg det blev. Orkade ni läsa allt? ;D
Nu ska jag lägga mig, i morgon får vi stiga upp kl 6 D:

♥ Dag 5 – Vad är kärlek

Oj, vilken svår rubrik!

Det finns så många olika sorters kärlek. Det kan vara kärlek till sin pojk/flickvän, kärlek till en vän, kärlek till en sak (Hur många här älskar inte sin mobil t.ex.? ;P), men för mig är den största kärleken den man har gentemot sitt barn. Ingen som inte har barn kan förstå vilken känsla det är, och den går helt enkelt inte att beskriva!

Jag skrev "typ" en dikt till Alma för ett tag sedan:
 
"(...)

Mitt hjärta slår dubbla slag när du ropar på mig
Mitt hjärta slår dubbla slag när du ler mot mig
Mitt hjärta slår dubbla slag när du pussar mig
Mitt hjärta slår dubbla slag när dina ögon säger
'Mamma, jag älskar dig!' "

Alma ÄR kärlek. Det finns ingenting jag inte skulle göra för henne. Allt jag gör är för hennes skull, för att jag bryr mig om henne, för att jag älskar henne.

Kids will always be kids

Blir ni inte irriterade när ni hör föräldrar som gnäller på att deras barn kladdar och smutsar ner? Det blir jag. Jag menar, herregud, låt dem vara barn. Barn kladdar och smutsar ner, så är det bara. Om man inte vill att de dyra kläderna ska bli smutsiga - köp inte dyra kläder! Eller gör det, men köp i stället sånt som tål lite. :S

Alma äter själv, dricker själv, och klart det blir kladdigt ibland, men det går alltid att göra något åt saken. T.ex. vagnen är jättekladdig av banan, vatten, "Mer", klubba, osv osv. Men vagnen går att rengöra (även fast jag inte har gjort det en enda gång än ^^). Lite kladd är inte farligt!

Sen tycker jag att det är jättebra att ärva kläder, det har vi gjort. Varje gång Alma växer ur sina kläder tar jag bara fram säcken från garderoben och tar fram kläderna i rätt storlek. Jag gjorde det senast igår. Där fanns minst 20 tröjor, 15 byxor, 20 klänningar och 2 pyjamaser. Jättebra ju!

Annars kan jag också tipsa om märket Name It. Deras kläder är inte bara tåliga, utan också jättefina! Jag brukar köpa kläder på Kullerbyttan här i stan, där säljer de bl.a. kläder från Name It. Ni ska se när man går in där, det är en explosion av färger och mönster. Jag bara älskar det! Jag gillar också att de står för en bra sak:

"Kids will always be kids no matter how you dress them up. That’s why clothes have to last even after several times of use and wash. And several pranks."


Lil Wayne

Har inte lyssnat på Lil Wayne på länge. Jag gillade honom förut. Så hörde jag en av hans nya låtar och ba' WTF lixom :S ;) Haha värsta rocken eller nåt ju. Men efter att ha hört låten några gånger började jag faktiskt gilla den.



Och den där Nicki Minaj är bara weird, vilket bara får mig att gilla henne ^^ Fast jag skulle vilja se hur hon ser ut i verkligheten, utan peruk, smink och PhotoFix eller vad det är som gör att hennes hud ser ut som en barbiedockas..

Vad tycker ni? Bra, eller helt fel?

Jag älskar hur allt bara flyter på när du inte är här...

Idag har jag gjort allt som ska göras, och mer! Jag mår så bra - förutom en sak, men jag hoppas att det är över inom kort.

Det är så skönt att veta att allt är över nu. =)

Idag har jag och Alma ätit frukost, varit i tvättstugan (Alma är så duktig när hon hjälper till, plockar in och ut från tvättmaskinen), sen fick Alma titta på Pingu en stund. Hon tjatade hela morgonen så jag sa att när vi har ätit frukost, tvättat händerna och munnen, borstat tänderna, bytt blöja och varit i tvättstugan DÅ fick hon titta på Pingu. Så hon väntade tålmodigt och till slut fick hon titta en stund. Då passade jag på att diska - tills diskmedlet tog slut, och para ihop strumpor.

Nu har Alma somnat och jag duschade. När hon vaknar ska vi ut och handla och kanske hitta på något annat med. Det är ju så fint väder ute, så man får passa på. Hösten smyger sig på oss sakta men säkert :P

Idag fick jag även ta och plocka fram hennes kläder i storlek 86. Herregud vad hon växer, och på bara en vecka har vi fått byta blöjstorlek två gånger. Fattar inte att det går så fort. Här går man och tror att det är något fel på blöjorna som läcker och att kläderna är för små för att man har torktumlat dem för många gånger. Haha.

Igår var jag på stan med mamma och då köpte jag lite kläder till Alma på H&M. Jag köpte dem i storlek 86 för jag tänker, hellre att hon växer i dom snart än att hon växer ur dem, eller hur :P Men när vi provade dem i morse passade de perfekt. Förutom koftan, som är liite stor, men den växer hon i.
Jag tog bilder i morse, men kameran vill inte alltid sammarbeta med datorn, så jag för över dem ikväll när Alma sover i stället.

Nu måste jag gå!

Sailet

Äntligen har jag lagt in bilderna från kameran på datorn. Här kommer lite bilder från Sailet som vi var på förra helgen. Alma sov när vi först kom dit, så jag och Abbe hann gå en runda och kolla bland stånden. Vi hittade inget speciellt, förutom en burk honung. Haha. Jag köpte den för att jag har hört att man kan bli av med pollenallergin genom att äta en matsked honung (odlat i samma stad där man bor, eller åtminstone i närheten) varje dag under en lååång period. Vet inte om det funkar, men det är värt att prova. Har ju inget att förlora på det direkt, förutom kanske allergin, om jag har tur ;) Kostade 55 kr, och det är ingenting om man jämför med de hundralapparna jag måste spendera på medicin varje sommar...

Sen vaknade Alma, och då fick vi sätta oss och äta.

Det blev väldigt kladdigt!

Sen hörde vi att det hände något spännande på Stumholmen.


Först lyssnade vi på Live musik.


Men sen var det inte kul längre, det fanns ju så mycket annat att se. T.ex. detta sjörövarskeppet.


Plötsligt hamnade vi i djungeln. Där kunde man kramas med en gorilla...


Eller sjunga och dansa med en spindel...

Imse vimse spindel...

Ormtjusaren


Och ormkyssaren ;D (haha där var jag rolig)


Sen var det dags att balansera bland hajarna :O

Njae, inte riktigt så va?


Sådärja, det var bättre =)

Sen fick hon krypa genom grottor...


Matade en stooor haj...


Och fick kryss på kartan.


Till slut hittade hon skatten!

En guldpeng! Som hon sedan upptäckte var fylld med choklad x) mums!
Och ärr som en pirat fick hon också!

Sen blev det kväll och dags att gå hem =)

Avslutar med en fin bild till =)

♥ Dag 4 – Det här åt jag idag

Oj, vilken rolig rubrik ^^

Om "idag" menas med den timmen och de 14 minuterna som har gått än så länge, så har jag inte ätit någonting.
Men så tråkig ska jag inte vara. :P

Till frukost åt jag en jättegod yoggi (nej, jag säger inte "yoghurt") med kokos, banan och ananas (SUPERGOD!) och lite müsli till. Sen drack jag en kaffe på väg till skolan (i min coola muggtermos, eller heter det termosmugg?).

Till lunch var det kycklinggryta med ris och wokade grönsaker. Vatten till det.

Sen fikade jag med mamma. Då åt jag en vinbärsmuffin och drack ett glas färskpressad apelsinjuice.

På väg hem från stan fick jag smaka en tugga av Almas banan.


Orkade inte köpa någon middag på väg hem, och sen blev allt bara skit när jag kom hem. Men sen föreslog mamma att hon och Per (hennes kille) skulle komma med pizza och kolla på film, and so they did! Så nu mår jag bra igen. Tack mamma! =) Vi kollade på Limitless.

Städat blev det också xD mycket effektivt sätt att få mig att städa. Ring och säg "jag är hos dig om en halvtimme". Funkar alltid! Haha. Nu fattas bara dammsugning, disk och lite rensning. Det ska jag göra i morgon. Men nu har inlägget spårat ur.

Jag ska nog äta något x) hehe

Jag saknar dig!

Ni har säkert hört talas om filmen: "Jag saknar dig", som hade premiär idag. Jag vill så gärna se den, och nu kan man vinna biljetter till filmen. Om du vill vinna biljetter, TRYCK HÄR eller på bilden nedan så kommer du till tävlingen.



Vem skulle jag vilja se denna filmen med?
Allra helst skulle jag vilja se denna filmen med min lillasyster. Men det är helt omöjligt just nu. Hon är nämligen väldigt långt borta. I El Salvador, Centralamerika. Det var 4 år sedan som jag träffade henne sist. Jag åkte tillbaka till Sverige med min mamma, och hon ville stanna där hos pappa. Något som jag tror att vi båda har ångrat många gånger. Jag saknar min syster varje dag, varje minut, varje sekund.
Anledningen att jag vill se denna filmen är för att jag kan känna igen mig. Trots att min syster varken är min tvilling, eller död, så vet jag hur det känns att sakna någon som var en del av en själv. Vi växte upp tillsammans. Vi var alltid tillsammans, oavsett vad jag gjorde fanns hon alltid där, och tvärtom.

Om jag får se denna filmen på bio, kommer jag tänka på min syster och vara glad att hon lever, för jag vet att jag kommer att träffa henne igen. Det är det enda som håller mig uppe när jag tänker på hur mycket jag saknar henne. Jag hade inte klarat av att förlora henne. Aldrig i livet!

Jennifer, jag älskar dig, och jag saknar dig!

Nya kläder!

Jag börjar bli lite bloggalen igen, det måste jag erkänna. Ser jag en ny blogg tar det inte lång tid innan jag lägger till den i bloglovin-listan.
Det ledde till att jag hittade en tjej som designar och säljer ganska coola kläder, så jag """råkade""" klicka hem några tröjor :P




Dem, och många fler finns att köpa HÄR.

♥ Dag 3 – Mina föräldrar

Hur det började..
Mina föräldrar heter Maria och Jaime. När de träffades var mamma 15 år och pappa var 20. Jag vet inte så mycket om hur det gick till när de träffades eller hur deras förhållande var innan jag föddes. Det jag däremot vet är att min mamma blev gravid när hon var väldigt ung. Hon var 16 år när jag föddes och 2 år senare fick jag en lillasyster, Jennifer. När Jennifer var runt 6 månader flyttade vi till El Salvador, min pappas hemland. Vi bodde där nästan ett år, sedan flyttade jag, mamma och jennifer hem till Sverige igen. Deras förhållande tog slut och pappa stannade kvar i El Salvador. Han kom och hälsade på en gång när vi var små, ungefär ett år efter att vi hade åkt därifrån tror jag. Men efter det träffade vi inte honom på väääldigt länge. Vi har alltså vuxit upp med mamma.

Mamma
Min mamma heter alltså Maria Norlin och är 36 år. Hon jobbade nyligen som förskollärare (blev det rätt nu? Äh, vi säger dagisfröken! :D). Nu har hon slutat på dagiset och ska fortsätta plugga i stället. Hon och hennes kille, Per, som jobbar och bor i Malmö, ska nu flytta ihop. Vilket alltså betyder att mamma hänger med till Malmö. Jag kommer sakna henne, men är samtidigt glad för hennes skull för hon har träffat en trevlig man =)

Jag har några minnen från när vi bodde i El Salvador, inte så många, men de jag har är väldigt starka. Jag kommer ihåg att jag brukade titta på henne. Jag tittade på henne från golvet där jag satt med Jennifer bredvid mig. Och hon lagade mat och diskade, tvättade kläder för hand och städade hela huset. Jag kommer ihåg kackerlackorna i skåpen. "Jävla kackerlackor", skrek hon säkert. Och sen när pappa kom hem var hon ledsen. Jag kommer ihåg att hon satt och grät. Jag gick ut från rummet för att han skrek, och där satt mamma i soffan och grät. Och han stod där och skrek fula ord, som jag knappt förstod, men ändå visste att de var fula. När han såg mig sa han till mig att gå in i rummet igen och ta hand om min lillasyster. Så jag gick in i rummet igen.
Jag förstår varför hon lämnade honom. Usch, nu när jag började tänka på mina minnen kom det upp fler, som jag inte har tänkt på på väldigt länge. Vad obehagligt :S
Aja, i alla fall. Min mamma var 18 år när hon tog hand om två små barn i ett helt okänt land där hon inte kände någon, förutom pappa och hans familj, som antagligen inte var så vänliga.  

Jag har aldrig riktigt förstått hur svårt det måste ha varit för mamma, förrän nu när jag själv upplever ungefär samma sak. Jag förstår varför hon reagerade som hon gjorde när jag blev gravid. Hon ville inte att jag skulle gå igenom samma sak. Men det enda jag kunde tänka på då var att jag visste att hon hade haft det svårt och ändå klarade hon det. Om hon, som 18-åring klarade av att ta hand om två barn i El Salvador, borde jag klara av att ta hand om ett barn i Sverige.

Jag ser upp till min mamma, och jag tycker att hon är stark. Jag vet att jag kan räkna med henne när jag verkligen behöver henne. För mig är hon den finaste mamman som finns. Hon har uppfostrat mig att vara både stark och självständig och det är jag glad över.

Jag älskar min mamma! ♥

Pappa
Min pappa heter Jaime Magaña och är 41 år. Han jobbar på ett flygbolag i El Salvador. Han har ganska nyligen gift sig med en tjej som är ungefär 2 år äldre än mig, och hon har en son som är runt 4 år.

Vi bodde ju hos honom i El Salvador i nästan 1 år innan vi åkte tillbaka till Sverige utan honom. Jag kommer ihåg att han och jag var ute och gick en dag. Då var det nog bestämt att vi skulle tillbaka till Sverige, för han böjde sig ner, tittade mig i ögonen och frågade: "Vill du stanna här hos mig?", jag svarade ja, "Lova att du ska stanna hos mig.", ja, jag lovar. Så fällde han en tår och kramade mig. Jag kommer till och med ihåg att jag tänke "Äh, jag kommer ju följa med mamma hem till Sverige." och så hoppades jag att han inte skulle bli arg när jag följde med mamma. Jag hade mardrömmar om det senare, att när vi precis skulle åka till Sverige tog han mig och sa: "Du lovade ju att du skulle stanna här", och tvingade mig att stanna kvar.

Ungefär ett år senare kom min pappa och hälsade på oss i Sverige. Jag vet inte hur länge han stannade. Men när han hade åkt igen träffade vi inte honom förrän 9 år senare. Vi hade kontakt via telefon någon gång ibland, och när vi blev äldre började vi maila och chatta lite också. Han lovade många gånger att han skulle hälsa på, men det hände inte. Men en dag plingade han på dörren. Jennifer öppnade, kollade på honom och ropade på mamma. "Mamma, det är till dig." sa hon. Sen kom hon till mig. Jag frågade vem det var och hon svarade: "Jag vet inte, en mörk kille.". Sen vet jag inte om det var när jag hörde honom eller när jag såg honom som jag sa ganska chockat: "Men det är ju pappa!". Sen kom han in och vi kramades och grät. Sen stannade han i 10 dagar. Då hade vi jättekul. Sen åkte han tillbaka till El Salvador. Men det slutade inte där. Det bestämdes att vi skulle åka och hälsa på honom i El Salvador under sommarlovet. Så det gjorde vi. Min pappa var då gift med en kvinna som hade två barn, en tjej som var 1 år äldre än mig, och en tjej som var 1 år yngre än Jennifer. Vi hade jättekul under sommaren.
Men sen närmade sig dagen då vi skulle hem. Men då sa pappa nej. Han fick inte ledigt för chefen, och han fick inte tillstånd att åka med oss till Sverige, och han hade inte råd att betala biljetten osv osv. (Jag vill inte gå in för djupt på denna händelsen, för det finns så mycket att säga, och det kanske kommer upp senare, men just nu tar jag det så kortfattat som möjligt.) En lögn efter den andra och till slut visade det sig att han inte ville låta oss åka tillbaka. Det var "hans tur" att ha oss. Till slut bestämde vi oss för att ge det en chans. Vi skulle stanna ett år, och sen skulle vi bestämma om vi vill stanna eller åka tillbaka till Sverige. Så vi lärde oss spanska och började skolan. Men under den tiden blev min pappa en helt annan man än den som vi hade lärt känna de 10 dagarna i Sverige och de 3 månaderna i El Salvador. Plötsligt blev han väldigt arg och överdrivet sträng. Han började misshandla oss genom att slå oss med sitt skärp när vi hade gjort något som i hans ögon var fel. Efter en tid gjorde hans slag inte ont längre. Jag var helt förstörd inuti. Deprimerad och med både anemi och bullimi, som knappt någon ens la märke till.

Efter två år kunde mamma komma och hälsa på, och då fick jag äntligen åka tillbaka till Sverige.
Min lillasyster stannade kvar av egen vilja. Men sen jag åkte har hon säkert haft det värre än vad jag hade det. Vilket har lett till att jag började hata min pappa. Sen gjorde han ännu värre grejer och till slut brydde jag mig inte om honom mer.
När Alma var 2 månader chattade vi en gång. Då sa han att han inte brydde sig om oss, och inte ville ha någon kontakt med mig. Det var nästan 1½ år sedan och jag har inte hört något från honom sedan dess.

För mig är det lika bra. Jag bryr mig inte om honom längre. För mig är han inte en pappa, och jag kallar honom inte ens för pappa längre. Han är Jaime. Inget mer.

Favoriter just nu

Typ det jag lyssnar på för tillfället.


Jag bara MÅSTE lära mig texten till denna. Fatta va coolt att komma och kunna rappa röven av alla som bara säger "Bada'boom & bada'bing" haha x)



Gillar egentligen inte Chris Brown pga det han gjorde mot Rihanna, men hans musik kan vara riktigt grym!

Så tar vi och chillar ner lite också. Kan känna igen mig lite i texten :P

Älskar hur lycklig hon ser ut att vara på videon. Jag vill också vara lycklig =)

Nu till städningen!

Ensam hemma = passa på att städa!

Tjo!

Idag är jag ensam hemma. Abbe är iväg och Alma är på dagis. Vi var uppe i god tid idag, vilket inte har hänt på länge. Redan kl 9 var vi klara att gå (annars brukar vi springa iväg 20 över). Alma skulle vara på dagis halv 10 så jag lät henne gå själv. Hon gick hela vägen och var så glad. Det tog 40 minuter, så lite sena blev vi ändå. En fröken trodde att vi hade fått sovmorgon, haha, skulle inte tro det ^^
Idag fick jag inte följa med in och stanna en stund som jag har gjort alla andra gånger, utan jag fick bara lämna henne. Detta för att jag börjar skolan i morgon kl 10 och om jag ska hinna dit i tid hinner jag inte gå in med Alma en stund. Det gick bra, fast hon gnällde lite, men hon blev inte ledsen i alla fall.
Annars har inskolningen gått jättebra. Kan inte säga att jag är chockad direkt, men lite överraskad är jag ändå, det är ju ny omgivning och nya människor, men trots att hon har varit ledig i mer än 1 månad så känner hon nog igen dagis-rutinerna. (Nej, jag säger inte förskola!)


Alma hjälper till att fixa midsommarstången. Bild från hennes förra dagis.

Nu har jag ungefär 3 timmar på mig att städa innan jag ska hämta henne. Och det är mycket som ska göras så det är nog bäst att jag sätter igång på en gång. Ska bara sätta på lite musik först. =)

Ikväll skriver jag nästa punkt på "get to know me"-listan: Mina föräldrar.

Ses då!

Mobilblogg test!

mms_img38837 (MMS)

Mobilblogg test!

Bloggdesign

Puh! Nu har jag fifflat lite i stilmallen. Det är ett jäkla pillande ochtestande, men nu är jag nöjd för tillfället. Kommer säkert ändra lite på färger och sånt framöver, men annars tar det nog ett tag innan det sker några större förändringar.

Vad tycks? =)

Limitless

Igårkväll tittade vi på film igen. Vi såg Limitless. OMG vad bra den var! (och det var längesen jag använde det uttrycket..)



Filmen handlar om Eddie som är författare, men befinner sig i en ganska stillastående period i sitt liv. Tills han upptäcker drogen NZT-48. En tablett som förbättrar intellektet och ger en många andra bra förmågor. När han börjar använda drogen börjar livet rulla på. Allt verkar bli bättre, tills han upptäcker att han inte kan sluta ta drogen och dessutom har ett gäng mördare efter sig.

Vilken film alltså. Det var nog den bästa jag har sett på länge. Vi satt som fastklistrade hela tiden. Ett tag höll jag på att somna för jag va riktigt trött, men filmen var så spännande att jag helt enkelt inte kunde somna xD Jag skulle absolut rekommendera denna till vem som helst. Det är nog en film för alla. Du kommer inte bli besviken.

Limitless får 5/5 tiaror

5 hemligheter

Hittade en utmaning hos Lesthi som går ut på att berätta 5 hemligheter om mig själv. Så nu sitter jag här och funderar så att jag nästan får huvudvärk, eller vänta, det hade jag nog redan o.o



1. Jag är bisexuell. Det är väl egentligen ingen större hemlighet, de flesta som känner mig vet om det, men ändå :P

2. Jag sover aldrig med strumpor. Om det skulle hända att jag somnar med strumporna på är dom aldrig kvar när jag vaknar. Tar oftast av dom i sömnen x)

3. Jag pratar i sömnen väldigt ofta. Det har även hänt att jag har gått i sömnen, men bara när jag hr sovit borta, någonstans där jag aldrig har varit förut eller på något ställe där jag inte känner så många.

4. Jag är stökig och slarvig (ingen hemlighet för de som känner mig, men jag döljer det mycket väl för andra). Mitt hem är nästan jämt upp och ner och det är inte direkt något som jag är stolt över. Varför är det så svårt (och tråkigt) att städa :S

5. Jag har varit fjortis-rockare. När jag var 12-13 år älskade jag Green Day, Simple Plan och Linkin Park. Typ det enda jag lyssnade på. Jag gillar fortfarande deras musik, men det har nog mest att göra med att jag får tillbaks känslorna jag hade när jag lyssnade på musiken förut. Lite nostalgiskt sådär :P

Det var det, feel free to accept the challenge! =D

♥ Dag 2 – Min första kärlek

Denna texten skrev jag i en blogg för 2 år sedan. I den bloggen skrev jag mycket om min tid i El Salvador, och därför kan det hända att det står lite om min depression som jag även hade då. Texten handlar dock huvudsakligen om min första kärlek och jag kommer endast göra små korrigeringar för att det ska bli lättare för er som inte känner mig att förstå denna lilla "berättelsen".



Ricardo.

Han var min pojkvän för ungefär 3½ år sedan. Det sjuka är att jag aldrig slutade älska honom. Han bor i El Salvador. Landet där min pappa kommer ifrån. Landet där jag bodde i några år. Landet som jag var tvungen att lämna för att överleva. Men om det var någon som jag inte ville lämna (förutom min lillasyster såklart), var det han. Vi var inte tillsammans när jag bodde där, men man skulle väl säga att "vi var på G". Vi var väldigt bra vänner, och jag var kär i honom, men jag kunde inte säga något för jag trodde att han hade tjej. Katheryn, hon gick runt på skolan och skröt om att han var hennes pojkvän. Men det var så konstigt, för jag kände ändå på mig att han gillade mig med. Nu efteråt var det så tydligt egentligen, och jag förstår inte varför jag inte sa något tidigare. Vi stod varandra väldigt nära, och han hade till och med friat, på skämt, men jag bar alltid på ringen han gav mig.

Det var egentligen den tiden då jag mådde sämst som jag lärde känna honom, och efter ett tag tog jag tag i mig själv och fokuserade på skolan. Jag visade aldrig mer hur ledsen jag egentligen var och folk trodde verkligen att jag var glad. Sanningen är att han var den enda som gjorde mig glad. Jag har nog aldrig varit så kär i någon, som jag var då, varken före eller efter. En annan sak som gjorde mig glad var tanken på min mamma. Efter två år skulle vi äntligen få träffa henne. Det konstiga är att det var denna tiden då jag var så nära att begå självmord, och om jag inte hade kommit ihåg mina tankar, hade jag nog trott att det var tidigare.

I alla fall, så kom min mamma och hälsade på i tre veckor. Då var jag glad, på riktigt. Fast jag hade gett upp tanken på att någonsin få komma hem, var jag glad att hon hade kommit. Men dagarna gick, och till slut var det bara några få dagar kvar tills mamma skulle åka tillbaka till Sverige, utan oss. Då tog vi varje chans vi hade och umgicks hela tiden. Sista helgen var vi hos några släktingar som har bott i Sverige, så mamma känner dom. På söndagen ringde pappa, som var på jobbet, och ville prata med mig.
"Jag har gjort ett beslut som jag vet att jag kommer ångra... Men jag har lovat din mamma, och allt är redan klart... Du ska åka till Sverige med henne på onsdag."
Jag blev mållös. Jag kunde inte säga någonting. Jag visste inte vad jag skulle säga. Men jag grät. Jag grät av lycka. Det enda jag fick fram var "Är det sant? Menar du allvar? Får jag åka hem, på riktigt?". Det var så svårt att tro på det, för jag var helt inställd på att jag aldrig skulle få åka hem igen.
Jag hade två dagar på mig att packa ihop allt som jag ville ha med mig till Sverige och jag fick en dag på mig att säga hejdå till alla mina vänner och lärarna i skolan.
 
Ricardo var den första jag sa det till. Vi hade två raster i skolan. Ricardo och jag gick inte i samma klass, så vi träffades bara på rasterna. Första rasten satt jag med honom och hans två kompisar och ingen sa något förrän rasten nästan var slut. Jag bara sa det rakt ut "Jag ska till Sverige... på onsdag. Detta är min sista skoldag.". Han blev så chockad att han inte kunde säga någonting. Först trodde jag att han inte brydde sig. Han bara tittade rakt ut i luften tills det ringde in. Då sa han "ok". Jag blev lite ledsen, men jag hade annat att fokusera på. Jag skulle berätta det för mina lärare och klasskompisar. Varje lektion hade vi olika lärare, så jag gick fram till läraren varje lektion och berättade det lite tyst. Jag väntade med klasskompisarna till sista lektionen.

Sen blev det rast igen. Direkt när jag gick ut såg jag Ricardo och han var på väg mot mig. Han hade ett brev i handen som han hade vikt på ett speciellt sätt. Han tog min hand och lade brevet i det. Och sen kramade han mig. Jag kommer fortfarande ihåg hans blick. Han fick mig att smälta. Han är den mest romantiske killen jag någonsin har träffat. Sedan sa han "Läs det när du kommer hem". Jag lade det i fickan, och kunde inte sluta tänka på det på hela dagen. Men jag väntade tills på kvällen innan jag läste det. Och jag har det fortfarande kvar, i ett litet kassaskrin tillsammans med ett annat brev, och "förlovningsringen". Han hade skrivit på engelska. I El Salvador är det inte så många som kan engelska, och jag antar att han gjorde det för att ingen skulle förstå ifall dom skulle råka hitta det.

"from: Me =)
To: You! (Duh!) xD!

Hi =) !
Well, first of all, I still can't believe you're leaving =( ! That makes me so sad! I'm gonna miss you so much! You are really special to me =) ! If there was anything I could do, anything, I would like you to stay here. I really don't want to be far from you, I mean, you're gonna be in another continent =l ! I want to be close to you, 'cause when I'm with you, I feel great! Really great! But I guess you don't have choice but leaving, so I'll be happy just to know that you won't forget me. That's the only thing I'm asking you. Please don't forget me, cause I'll never forget you. I'll never forget when you used to take the last drink of soda from my bottle, I'll never forget your smile, your laugh, NEVER! I swear! I hope you never replace me neither... please! 'Cause nobody will never replace you in my heart! I hope you get to be happy in Sweden, and if you're not happy over there, there's always a chance that you come back here, right? (Let's hope so!) I guess that all I want to say is that I Love you so much and I'll never forget you, ok? Have a nice flight and visit us sometime =) !

Yours,
Ricardo =)

PS. Nunca te olvides de las salsas =) ! Porque nosotros nunca te vamos a olvidar!"
(= PS. glöm aldrig såserna =) ! För vi kommer aldrig att glömma dig!)

Det där sista var ett internt skämt =P

I alla fall så blev jag glad när jag läste det, och jag ville skriva ett brev tillbaka, men jag visste inte vad jag skulle skriva. Jag ville egentligen skriva hur mycket jag gillade honom osv, men jag gjorde inte det, jag vågade inte. Så jag skrev bara något liknande tillbaka och så gav jag brevet till min lillasyster så hon fick ge det till honom i skolan. Jag skulle ju vara hemma och packa hela dagen, och på eftermiddagen, när Jennifer hade kommit hem skulle vi åka till familjen och säga hejdå till alla. När Jennifer kom hem hade hon en massa brev till mig. Nästan alla som kände mig hade skrivit någonting. Men det var ett brev som "stack ut ur mängden". Ricardo hade svarat =) Brevet var vikt på ett konstigt sätt, precis som det andra, fast lite annorlunda, och på utsidan stod det "ilu <3" (I love u), fast det lade jag inte märke till förrän långt efteråt. I alla fall så ställde jag mig och läste det, precis innan vi skulle åka till familjen. (Förresten så hade jag nog skrivit "Jag älskar dig" på svenska, i brevet till honom)

"To: the most beautiful girl I've ever met! =)
from: Me xD !

Wow! Thanks for the letter. I didn't think that you were going to answer my letter, but thank you so much. First of all, I already know what "Jag älskar dig" means.. it means "I love you =)". I looked for it in the internet on friday =)! And I don't know if I should tell you this, but the reason why I looked for it, was because I wanted to tell you how much I love you, and yesterday I was decided to ask you if you wanted to be my girlfriend, but then, you told me that you were going back to Sweden and I was chocked!!! At first I couldn't believe it, but then I understood that it was your choice and there was nothing I could do about it. As you can see, I am in love with you, and I doubt that somebody is gonna make me forget the feelings I have for you. I'm really looking forward to get married with you (seriosly), but some time in the future. Maybe you come down here, or maybe I go up there... either way, I promise we'll see eachother again, we have to! We're engaged! There's no way I'm going to let you go out of my life! Well baby, I hope you write me e-mails sometime, ok? I'll write you very often, so be sure to check your e-mails. Here's mine                            .
'Ain't no mountain high enough, ain't no river wide enough, that can keep me away from you baby'.
It's a song =) ! I hope you listen to it sometime, ok?
I love you, I love you, I love you, I love you, I love you, I love you!

Forever yours,
Ricardo =)! <3"

Redan när jag läste det började jag gråta. Jag var både glad och ledsen samtidigt. Glad för att mina känslor var besvarade, och ledsen för att jag skulle lämna honom. Han var verkligen speciell. Sen kunde jag inte sluta gråta. Jag grät i flera timmar, och pappa trodde att det var för att jag var ledsen för att jag skulle åka.

Sedan när jag hade kommit till Sverige, chattade vi på msn så ofta vi kunde. Det var då vi blev ihop. Efter att ha varit tillsammans så länge, blev vi inte ihop förrän när jag försvann. Sjukt va? Och inte nog med det. Vårt förhållande varade i 8 månader. Inte dåligt för ett distansförhållande på så långt håll!

Sanningen är att jag aldrig slutade älska honom. Anledningen att vi gjorde slut var att det var för jobbigt att vara tillsammans när vi var så långt ifrån varandra. Det funkade helt enkelt inte längre.
Men även när jag var ihop med Abbe, tänkte jag på honom ofta. Vi pratar inte med varandra så mycket längre.
Vår plan var att han skulle flytta till Sverige när han var klar med skolan. Tyvärr så kom vi inte så långt.
Men jag kan helt ärligt säga att jag skulle göra vad som helst för att få träffa honom igen, och ännu mer för att bli tillsammans med honom. Han är verkligen speciell!

God morgon!

Hinner egentligen inte skriva nåt nu. Vi ska på inskolning, och steg upp liite för sent och sen blev det skit med frukosten (Abbe kan inte koka ägg, och katten började slicka upp min mjölk med müsli så fort jag vände huvet) så ja. Det får bli en banan, ta en halvdusch, klä på sig och springa iväg ^^ typiskt mig egentligen. Men jaja, såhär ser det ut idag. I morgon stiger vi upp i tid ;)



Off we go!

The Girl In The Park

Oj vad vi har kollat på film denna sommaren! Ikväll blev det drama. The Girl In The Park heter den.



Filmen handlar om Julia, som en dag tar med sin 4-åriga dotter, Maggie, till parken. I någon sekund råkar hon vända ryggen till, och plötsligt är Maggie spårlöst försvunnen. 16 år senare träffar Julia en tjej, Louise, som påminner henne om dottern. Den småkriminella Louise ser en chans till snabba pengar och utnyttjar situationen. Men är det kanske så att Louise är den försvunna dottern?

Det är en spännande film, man kan knappt sluta titta för man undrar vad som ska hända. Lite förvirrande dock, och vi fick snabbspola några gånger när vi hade kollat klart, för att förstå ordentligt. Abbe gillade den väldigt mycket. Jag tyckte att den var helt OK. Den var inte dålig alls, men inte heller sådär superbra. Men absolut sevärd =)

Den får 3/5 Tiaror

♥ Dag 1 – Presentera mig själv.

Här är jag! Ganska gammal bild ifs, men enda skillnaden är typ att jag har klippt håret väldigt mycket kortare ^^, ja så är jag ju inte svart-vit heller, men det förstod ni säkert ;P


Mitt fullständiga namn är Malin Tiara Gabriella Josefin Norlin. "Tiara" har jag själv lagt till efter att ha kallat mig själv Tiara på skoj, till slut började många andra kalla mig Tiara, och när jag väl hade fyllt 18 la jag till namnet och bytte tilltalsnamn från Malin till Tiara. Familjen och vänner som har känt mig länge kallar mig fortfarande Malin (en del av anledningen till att jag inte bytte ut namnet helt), men annars reagerar jag inte så mycket längre om någon ropar "Malin".

Jag fyllde 20 år den 10:de juli och för 18 månader sedan födde jag en underbar liten flicka.

 
Här är min lilla Alma från nyfödd bebis till stor tjej!
Ni kommer nog se mycket av henne här i bloggen =)

Jag ska börja andra året på gymnasiet på onsdag. Jag studerar Spelgrafik och animation. Min stora dröm är nämligen att bli animatör. (Göra tecknade filmer och serier) Jag trivs jättebra i skolan och ser verkligen fram emot att få lära mig allt jag behöver för att bli en framgångsrik animatör =)


Jag har, som många andra, en mamma, en pappa och en lillasyster. Jag och min syster är uppväxta i Sverige med vår mamma. Vår pappa flyttade tillbaka till sitt hemland, El Salvador, när vi var små. År 2005 skulle jag och min syster, Jennifer, åka och hälsa på honom under sommarlovet. Det slutade dock med att vi stannade längre. Jag bodde där i 2 år tills mamma kom och hälsade på och då fick jag åka med henne hem till Sverige igen. Jennifer ville stanna kvar med vår pappa och än idag är hon kvar där borta. Vi har alltså inte setts på 4 år. =( Ganska sorgligt egentligen, jag saknar henne otroligt mycket, men förhoppningsvis dröjer det inte länge tills jag får träffa henne igen.



Här är vi 3 dagar innan vi skildes åt. <3

Ja nu finns det inte så mycket mer att säga om mig själv.
Jag kan väl avsluta med att säga att jag är väldigt kreativ. Tycker om att rita, måla och skapa. På senare tid har jag öppnat ögonen för scrapbooking. Klipper och klistrar ihop små album som förhoppningsvis Alma kommer uppskatta när hon blir lite äldre.
Jag gillar även att läsa och skriva, sjunga och dansa och ha kul helt enkelt.

Jag är en väldigt glad tjej och jag försöker vara positiv till det mesta.

Är det något mer ni undrar, är det bara att skriva en kommentar så svarar jag så gott jag kan, antingen under samma inlägg, på er blogg eller i ett nytt, eget inlägg.

Ha det bra!

Följ mig på bloglovin

Följ min blogg med Bloglovin

Get to know me

Det finns en lista som många bloggare har gjort, och jag tänkte göra den med. Jag tycker att det är ett bra sätt för er att få reda på vem jag är, och för mig att komma igång med bloggningen. Jag kan inte lova att jag kommer att göra ett sånthär inlägg per dag, men jag kommer i alla fall försöka!

Dag 1Presentera mig själv.
Dag 2Min första kärlek.
Dag 3Mina föräldrar.
Dag 4Det här åt jag idag.
Dag 5Vad är kärlek.
Dag 6Min dag.
Dag 7Min bästa vän.
Dag 8 Ett ögonblick.
Dag 9Min tro.
Dag 10Det här hade jag på mig idag.
Dag 11Mina syskon.
Dag 12I min handväska.
Dag 13Den här veckan.
Dag 14Vad hade jag på mig idag.
Dag 15Mina drömmar.
Dag 16Min första kyss.
Dag 17Mitt favoritminne.
Dag 18Min favoritfödelsedag.
Dag 19Detta ångrar jag.
Dag 20Den här månaden.
Dag 21Ett annat ögonblick.
Dag 22Det här upprör mig.
Dag 23Det här får mig att må bättre.
Dag 24Det här får mig att gråta.
Dag 25En första. 
Dag 26Mina rädslor.
Dag 27 – Min favoritplats. 
Dag 28Det här saknar jag.
Dag 29Mina ambitioner.
Dag 30Ett sista ögonblick.

Välkommen till min nya blogg!

Jag heter Tiara, är 20 år och har en dotter som är 1½ år. Denna bloggen, kan man säga, är en fortsättning på min förra blogg som jag tappade greppet lite på. Att blogga var förut en stor del av mitt liv, och när jag fick min dotter blev bloggen en mycket lägre prioritering. Nu känner jag ändå att jag vill hitta tillbaka, och samtidigt börja om lite på nytt, både i bloggliv och verklighet. 

Här kommer jag skriva om det mesta som händer i mitt liv, tankar och funderingar jag har, sånt jag gillar och kanske lite om sånt som har hänt. Denna bloggen vill jag ändå ska vara ett glatt ställe. Det var min förra blogg också. Ibland kunde jag må väldigt dåligt, men jag mådde alltid bättre när jag gick in på bloggen, och det gör jag fortfarande. Där finns så många fina och glada minnen, och jag hoppas att jag, om några år, kan se denna bloggen på samma sätt. Och jag hoppas även att ni som läser kommer bli glada när ni kommer hit =)

För att sammanfatta det hela:

Stort välkomna till min nya blogg!

Queen Tiara

VÄLKOMMEN TILL MIN BLOGG där jag skriver om allt möjligt från min vardag till viktigare åsikter och intressanta tankar om mitt liv som förälder och feminist.

RSS 2.0